Månad: mars 2019

I går for jag och tjejerna i väg och shoppade. Det blev nya gymnastikskor till Chelsie och blommor till mig. Glad i hågen planterade vi ut penséerna i krukorna vid entrén.

Alltså, hur glad blir man inte när man ser dessa ljuvliga blommor?

Vi avslutade shoppingturen med att införskaffa det sista i matväg. När vi närmade oss godisavdelningen kom ungdomarna plötsligt på att de var väldigt godissugna, men helt överens om godiset var de inte. Ett lakrisbråk senare var vi åter i samlad tropp och kunde äntligen hoppa in i bilen och åka hem.

På kvällen bjöd jag på parmesankorgar med rökt jokkmokkssidfläsk. Till det serverade jag en kall mellanöl, otroligt gott. Sedan blev det en 70-tals klassiker; fondue. Det gick inte heller av för hackor.

I dag har vi fortsatt med att pyssla i trädgården. Tanken var att jag skulle kratta löv, men det var för blött. Jag väntar med det tills det blir lite torrare ute. Jag gick däremot lös med sekatören, det behövdes verkligen. Det kommer att bli ett never ever ending storyjobb med det under våren, var så säker.

Den här veckan svischade i väg snabbare än pendeltåget på den södra sidan. Det betyder kanske inte så mycket eftersom tåget antingen fått något elfel, lövhalka eller bara är allmänt segt. Nåja, dagarna har pinnat på i rekordfart oavsett. I går kände jag mig så där urstark, humöret var på topp och jag kilade med bestämda steg ner på SATS. Jag slet som ett djur bland maskinerna och utmanade mig själv med att lägga på lite extra vikter. Det ångrar jag nu…att jag inte lär mig. Jag kan knappt sitta på min stackars bakdel. My God, vad den värker på konstiga ställen. Mitt mantra ”lagom är bäst” anammade jag inte den här gången. Jag borde veta bättre. Tyvärr är det ju inte bara den kroppsdelen som fick för stor utmaning, även min nacke lyckades jag näst intill ta kål på. Från och med nu lovar jag att bli rakt igenom lagom igen, i alla fall på SATS.

Underbart att kunna njuta av solen, bara att den tittar fram gör ju att man känner sig glad. Det är heller inte fy skam att det är fredag.

Corinne har köpt sig ett par riktigt snygga solglasögon. Jag blev också jättesugen att införskaffa mig ett par nya. Mina gamla duger nog ett tag till, men jag skulle vilja förnya mig lite. Det tål att tänkas på. Om en stund är det dags att göra i ordning kvällens middag. Det blir parmesan-majskyckling, ett nytt recept. Innan vi slukar kycklingen blir det som vanligt lite förrätt.

Trevlig helg!

 

Redan i förra veckan startade tjatandet. -”mamma, du måste göra våfflor på måndag, du vet väl att det är våffeldagen då?” Tja, vem hade kunnat undgå det efter att ha hört det från de flesta av barnen. Så i dag var det alltså dags för premiärvåfflan. Mmm, säger jag bara.

Det har varit fullt upp hela helgen. I fredags var jag på födelsedagskalas hos en vän. Det var tjejkalas och hennes man skötte kvällen till ära markservicen. De serverade fyra sorters bakverk och jag lyckades klämma i mig tre av dessa fyra sötsaker. När jag någolunda hämtat mig var det dags för mer godsaker, även där lyckades jag göra mitt bästa. I går hjälpte ungdomarna till med att ta fram utemöblerna till altanen. Efteråt tog vi en fika i blåsten, kanske inte världens njutning, men det gjorde inte så mycket för det lär ju säkerligen bli fler fina vårdagar framöver då det inte stormar omkring oss. När vi ändå höll på att vårinviga altanen slängde vi på ett par makrillar på grillen, de blev  kvällens middag med sparrispotatis i ugn, hemmagjord hollandaisesås och en god sallad till.

Till efterätt blev det crêpes suzette med vaniljglass till. Tyvärr misslyckades flamberingen, det hade behövts mer sprit till det. Nu vet vi det till nästa gång.

André slet fram sin cykel från källaren i går. Snabbt pumpade han upp däcken och for glatt iväg till sina kompisar.

Vi har också hunnit med att fixat i ordning Chelsies hoj. Nu kan hon snabbt ta sig fram och tillbaka till pendeltåget, det kommer inte ta många sekunder att trampa ner dit. Hon var mer än nöjd.

Då har allergi-tiderna börjat. I morse när Corinne kom upp från sin lägenhet för att äta frukost tittade jag in i ett par rödsprängda och svullna ögon. Stunden senare vaknar André upp och såg ungefär likadan ut. Själv nyser jag en del men det är då allt. Varken Sofie eller Chelsie är påverkade av något i luften, de ser precis ut som vanligt. Det betyder att 2 av 4:a barn är utan allergi.

I veckan var jag en sväng till Saltsjöbaden. Åh, vad det är fint där, vackra hus och omgivningen är kalasfin. Jag tog en promenad runt vattnet och njöt av atmosfären.

Annars har jag massor av vårkänslor. Det liksom spritter i kroppen och det känns att våren börjar knacka på dörren. Fortfarande finns det ganska mycket is kvar på våra vatten, men det dröjer nog inte länge innan även det försvinner. Det blev nästintill  några hoppsasteg när jag promenerade hem från jobblunchen. I sista stund lyckades jag hejda mig. Älskade vår, välkommen, som jag har längtat.

Det har varit en riktigt bra helg även om inte vädret varit med oss. I går samlades ett stort härligt gäng runt bordet.

När jag som bäst höll på med middagen sa spisen poff och och eländet vägrade att starta igen. Utan att få panik löste jag matlagningsproblemet med hjälp av ugnen. Vi bjöd på blandad kompott. Bland annat gjorde jag en fläskfilégryta med rosépeppar. Den är lätt och enkel att göra särskilt när man har många munnar att mätta.

Ungdomarna var som vanligt upptagna med sociala media.

Eftersom det inte finns en chans att klara sig utan en spis åkte jag och Patric och köpte ny induktionshäll. Det känns ganska surt eftersom den gamla endast hade ett par år på nacken. Dagens lunch blev gårdagens rester plus att vi  införskaffade några  böcklingar.

Det blev visserligen inte så sent i går men det blev desto mer bubbel och ett å annat glas rött vin. I dag fortsätter regnet att strila sakta men säkert ner på alla fönster så i kväll är det jag som ska slötitta på någon bra film och bara mysa under en filt.

 

Precis när jag lutat mig tillbaka mot kudden i sängen ringer telefonen. Jag får Corinne på tråden, hon är helt skärrad och undrar om jag kan komma ner till hennes lägenhet som ligger på bottenplanen i vårt hus. Jag suckar och undrar varför. -”Det är en stor spindel vid sängen” väser hon.  Jag drar på morgonrocken över nattlinnet och piper förbi Patric i soffan. Han är inte mycket att hålla i handen när det kommer till spindlar. Jag greppar flugsmällaren och kilar ut i den något kyliga kvällen.

För att komma till hennes lägenhet behöver jag varva huset. Väl där pekar hon med darrande hand ut platsen där inkräktaren befinner sig.

Yes, där var den. Det var nästan så att jag skulle behöva ett förstoringsglas för att hitta den, men jag skärpte uggleblicken och en smäll senare hade jag gjort mitt jobb. I dag ser vi resultatet. Regn hela dagen.

På förmiddagen ringer Patric och undrade om jag kunde skjutsa honom till Solna. Han hade ett jobbärende dit. Samtidigt erbjöd han sig att bjuda mig på lunch om jag följde med. Vem tackar nej till ett sådant erbjudande? Den stora anledningen till att jag blev lite till mig var förutom lunchen, att Solna är mina gamla hemvist. Medan han var på jobb gick jag runt Solna centrum och tittade. Mycket har hänt där sedan jag var liten, men några saker bestod, det var biblioteket och KorvIngvar, som numera har flyttat till framsidan av Solna Centrum, tidigare låg den närmare Råsundastadion. Jösses vad jag har klämt i mig korv där genom åren. Jag bodde i Solna från det att jag var 5 år till jag var runt 30 år. Nonstalgi, var bara förnamnet. På vägen tillbaka till bilen ser jag ett suspekt ställe som ligger runt hörnan av där jag är uppväxt.

På glasrutan läser jag följande de svarta bokstäverna…

Här har vi alltså en verksamhet som till och med skriver ut att de är seriösa. Och det var väl tur, för annars hade man kanske inte förstått det. Stilla undrar jag vad de är seriösa med, kunde det vara hårklippningen massagen eller möjligtvis något annat? Jag försökte mig på att kika in men det gick inte. Jag fick helt enkelt ge upp och gå vidare. Men jag är fortfarande nyfiken på lokalen som ligger inklämd mellan svenska kyrkan och socialdemokraterna. Vad gör den där?

I dag är det min mammas födelsedag uppe i himlen. Det är snart 20 år sedan hon dog. Jag saknar fortfarande mina föräldrar efter så många år som döda. Min pappa dog fem år före min mamma. Det känns tråkigt och ledsamt att barnen inte fick träffa och lära känna sina morföräldrar. Tänk så mycket kul vi skulle haft i hop.

Jag älskar dig och pappa för alltid.❤️

För med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan
vi har den äran, vi har den äran att gratulera…vår älskade mamma och mormor.

Den glada nyheten är att Sofie bestämt sig för att börja äta fisk och kött igen. Visserligen kommer det inte bli några jättemängder vi talar om. Men hon har inte mått bra av att vara en renodlad vegetarian. Jag är både lättad och glad eftersom jag har sett hennes likgiltighet inför det hon stoppat i munnen de senaste två åren. Mat är glädje enligt mig och den glädjen har jag inte alls sett hos vår vegetarian. I kväll bestämde jag mig därför att göra varmrökt lax med pasta till, en supersmarrig rätt som alla älskar. Hon får börja lite försiktigt så att kroppen vänjer sig vid det nya tilltaget, den måste hinna anpassa sig efter den nya omställningen.

Det här blir bra.

Helgen inleddes på bästa sätt. Jag och Patric träffade våra goda vänner Birgitta och Marie. Vi hade bokat bord på Spisa hos Helena på Kungsholmen och åt en tre rätters middag. Restaurangen är en mysig liten kvarterskrog där det inte kostar skjortan att äta. Nu när barnen är stora och när mitt arbete tillåter kan vi allt oftare lyxa till det och äta ute. I love it.

Birgitta och jag är gamla barndomskompisar och har känt varandra sedan hon började i min klass i 4:an. Herregud, vi har med andra ord känt varandra i hela 44 år, svindlande tanke.

Jag är verkligen lyckligt lottad som har så fina vänner❤️

Marie har jag känt varandra i snart 30 år. Förra året upptäckte jag häpet att hon har ett naturligt självlockigt hår, bara en sådan sak. Jag har alltså under alla dessa år bara sett henne i sitt fönade raka hår. Jag är fortfarande mållös. Kvinnan har ett fantastiska hårsvall, som vem som helst blir grön av avund över och det hade jag missat helt. Jag börjar undra vad jag mer har förbisett.

När jag väckte Chelsie i morse flög hon upp ur sängen och sa lyckligt:  -”i kväll är det schlagerfinal, mamma. Vi måste bara titta.” Ehh, ok. Jag är dock inte helt med på noterna, men som den snälla mamma jag är sitter jag nog i soffan med en chips och dipp i näven och tittar på de sjungande bidragen. Vad gör man inte för sin schlagerintresserade dotter?

I dag blev det en  blixtsnabb in-ut situation på Sats. I godan ro började jag min tid med att värma upp mig tills hjärtat rusade i gång och jag kände mig beredd för maskinerna. Redan vid intågandet dit hör jag PT:ns  hurtiga röst mala ”-Barbro, bara en gång till.” Jag rös och hastade vidare mot min hörna på gymmet. Det dröjde inte många minuter förrän jag hör PT:n och Barbro närma sig. Vore det inte för att PT:n i en och samma mening nämner klientens namn 40 gånger i varje mening hade det varit ok, men, nu händer ju inte det. Han fortsätter mala på: ”- Barbro, bra jobbat, Barbro glöm inte trycka ifrån ordentligt Barbro, kämpa nu Barbro. Barbro, ta i nu…” Detta tär verkligen på mig. Jag kan inte tänka på något annat än på den stackars Barbro som inte bara plågas bland maskinerna utan även får höra sitt namn gå på repeat under hela passet, som i runda slängar är en bra stund. Alltså, stackars Barbro och såklart… jag då. Nä, inte var jag något vidare munter när jag lämnade maskinerna alldeles för tidigt  för att gå till stretch-avdelningen, men där kunde jag åtminstonne pusta ut och ligga på golvet platt som en pannkaka och göra mina ogracila övningar utan att höra något mer än att någon stönar intill mig när de tar i bland skivstängerna.

I går kväll bänkade sig jag och Patric framför tv:n. Vi såg Game of thrones på SVT. Vi har sett den säsongen men kände att det inte kunde skada att se om den. Vi är superladdade inför nästa omgång här i april, Längtar dit!