Stugan som vi bor i har vi hyrt förut, den är en av de bästa tycker jag. De Tegefjällsstugor vi annars brukar hyra blir man knappast knäsvag av, den här får man dock möjligen en liten lätt darrning i ena knävecket av eftersom den har en glimt av potential. Det finns både skidor i taket och en massa gamla pjäxor som prydnad på väggen.


I morse kom vi iväg senare än vanligt. Patric satt i telefonmöte. Väl på plats i Ullådalen såg vi att de bommat igen restaurangen som ligger nedanför backen. Tråkigt tycker jag, vi har varit där många gånger och värmt upp oss och även beställt in otaliga varma drycker.
Även om vi var sena den här morgonen var det inte många på plats. Jag bestämde mig för att åka i den lätta backen för att känna efter om min höftskada skulle gå bananas eller inte. Men det var inte höften som var problemet i backen utan den isiga nedfarten med sjok av stora stenhårda isbollar som man var tvungen att parera som blev ett jätteproblem. Med tungan rätt i munnen susade jag oroligt ned för den annars så lätta backen. Vi bestämde oss för att pröva lyckan i backen bredvid och sim salabim var den backen desto bättre.



Lagom till lunch bestämde vi oss för att åka till Åre bageriet och äta lunch, deras club sandwich är to die för. Vi passade samtidigt på att eltanka bilen. Det uppstod ett visst gnäll när ungdomarna var tyungna att gå några meter från bilen till Åre bageriet med pjäxor. Själv fick jag skavsår.




Så lite snö som det finns just nu har vi nog inte sett tidigare. Det är rena rama vårvädret, med både plusgrader och regn. Helt glada är vi inte. Att våren börjar närma sig Stockholm är en sak, men i Åre? Nej, tack inte redan.