I förra veckan frågade Chelsie varför vi aldrig serverar maträtter som alla andra äter, som förslag på det nämnde hon bland annat fiskpinnar och fiskbullar. Fiskpinnarna är en sanning med modifikation eftersom jag gör hemmagjorda sådana men skulle aldrig köpa färdigköpta. Det finns väl inte ens fisk i dem? Bara panering. Uppriktigt sagt, usch på det. Fiskbullar, mja, inte särskilt gott, eller för den delen nyttigt. I går när jag stod på Coop och blickade runt bland konserverna fastnade min blick på en burk fiskbullar med hummersmak, well, en slank ner illa kvick i korgen innan någon annan hann att se. Vad gör man inte för sitt barn?
När Chelsie kom hem från skolan serverade jag denna lilla överraskning till henne.
Efter att ha sett hennes minspel när hon ätit ett par tuggor av något som saknar tuggmotstånd kommer jag nog inte köpa dem igen. Hon försökte sig på att de med dillsmak kanske var något för henne, haha, skulle inte tro det.
I går firade jag och min man att vi varit ihop i hela 27 år. Jösses, alltså. Hur länge är inte det? Svindlande. Eftersom det nu fanns något att fira passade jag på att göra krispiga parmesankorgar med vedeldat jokkmokksfläsk i. Det blev en ren och skär njutning.
Till min fina.
lamatrona.net 