Tant Brun

En Nobeldag, utan Svenska akademiens hånflinande Horence Engdahl, vilken lättnad!

I går besökte vi julmarknaden i Sigtuna, den missar vi inte för allt smör i Småland. När vi kommer dit brukar vi alltid börjar med ett besök på Tant Brun, så även denna gång.

Det  blev ganska krångligt att ta sig in i kaffestugan. Låset till dörren gick inte att få upp. En i personalen slet och drog i låset men inte mycket hände. Han fick professionella tips av gubbarna som satt vid bordet och fikade. De föreslog en Chuck Norris kick-spark. Den medelålders personalen verkade inte var helt med på noterna. Efter ett tag slet han fram en skruvmejsel och fick så småningom bukt med låset.

Medan regnet strilade ner stod vi huttrande utanför och väntade på att han skulle få upp dörren. Det fick han inte medans vi stod därute, så vi var tvungna att smita in genom köksingången. Väl på plats beställde vi in ett par jultallrikar, kaffe och varm choklad med vispgrädde.

Och lite syskonkärlek på det.

Även om det duggregnade  och vädret var allmänt grått, var det ändå mysigt att flanera runt längs med stånden.

Varje år brukar vi äta varsin Bjärstaklämma till lunch. Det ståndet fanns inte kvar i år så vi fick hålla tillgodo med ett nytt ställe. Och det var inte vilket ställe som helst. My God så gott det var. Chelsie som hade beställde créps ångrade sig när hon smakat på min viltkebab. Hon klämde snabbt i sig sin lunch för att sedan fortsätta att trycka i sig resten av min klämma.

När vi mätta och belåtna gick till torget stod tant Brun, tant Grön, tant Gräddelin och farbror Blå där. Ingen av ungdomarna ville ställa upp på kort tillsammans med dem. För övrigt tyckte de att  jag var oerhört pinsam mamma som ens föreslog en sådan sak.

Gågatan som julmarknaden håller till på är ju inte särskilt lång, därför passade det fint att samtidigt ta en bensträckare längst med strandkanten. Det var vindigt och en smula kallt men jättevackert.

Det blev en riktigt härlig- och mysig familjedag. Jag älskar när vi gör saker och ting tillsammans och det är alltid lika kul att de följer med. Sofie stannade hemma för att plugga, hon har fullt upp med en massa prov i veckan och kände sig tvungen att sitta med näsan i matteboken, stackaren.

Om en stund tänkte jag sätta igång med att fixa iordning inför  firandet av Nobeldagen, det har blivit en viktig tradition i familjen.