Min man ringde upp mig vid lunch-tid och berättade att han satt på Mcdonalds och hade klämt i sig en hamburgare. Under tiden hade han med andra handen tryckt på knappen på telefonen och anmält sig till en språkkurs i tyska till våren på Dalarnas högskola i Falun. Jag undrade torrt om detta var hans sätt att göra slut på efter 26 år tillsammans. Han förtydligade sig och berättade att det inte riktigt var så illa, det är en distanskurs han skulle gå. I hans arbete underlättar det att vara språkkunnig, men tyska vete tusan om det är så internationellt gångbart. Som en blixt från klar himmel kom han plötsligt på att vi pratat om att ta en tur till Tyskland i sommar och då kommer han ju att få all anledning att prata tyska, så praktiskt. Han tänker alltså gå en tyskakurs i vår för att bli fena på att beställa in mat och öl i Tyskland? Tja, sämre anledningar finns det ju förstås. Då får vi väl hoppas på att vi kommer iväg då.
Mina tyskakunskaper efter tre år i grundskolan är numera ett minne blott. Utom att jag fortfarande kan böja ett par verb, varför just det fastnade i huvudet på mig och inte lämnat min stackars hjärna i fred efter 40 år är ytterligare ett världsmysterium. Men vem vet, just de orden kanske jag får användning av vid rätt tillfälle, och det kanske blir i Tyskland i sommar. Wow, så spännande det ska bli.
Tschüss!
lamatrona.net 