november 2018 – Sida 2

Det lackar fortsatt grått

Jag hann knappt ut genom dörren förrän en vägg av ett mörkt, grått och supertrist väder slog emot mig. Något större hopp om bättre väder är det inte heller i sikte vad jag förstod av väderrapporteringen. Det är tur att Chelsie muntrade upp mig med sina målade naglar. Jag tror att det är dags att ta fram mitt blodröda nagellack. Det behövs en varm och glad färg att titta på, då blir det i alla fall ett litet avbräck i tristessen.

I går åt vi en vegetarisk rätt som verkligen överraskande. Det är en av de godare vegetariska rätterna jag gjort. Inte dum alls.

Vegetarisk lins- och sötpotatisbiff

300 g sötpotatis

2 dl röda linser, på burk, avsjöljda

100 g halloumi, finriven

2 vitlöksklyftor

2 msk potatismjöl

2 krm cayennepeppar

Salt/peppar

Ströbröd

Olivolja till stekning

Gör så här: Skala och koka sötpotatisen i saltat vatten. Pressa ner potatisen i en bunke och vänd runt med linser, halloumi, vitlök och potatismjöl. Salta och krydda med cayennepeppar. Forma smeten till biffar och vänd ner i ströbröd. Stek i olivolja till den får fin färg.

Till det serverade jag avocado, rödbetor i ugn och en majonäs -och gräddfilssås med smak av Sriracha.

The bakerwoman

Jag och Corinne körde hårt på Sats i morse. Hon mer oberörd än jag.

Den här bensträckarmaskinen är min favorit just nu. Den håller på att ta kål på min rumpa, fast på ett bra sätt, hehe. När jag vilar mig från den har jag armbrytarmaskinen att träna på, den är minst sagt skitjobbig. Min styrka är benen inte armarna.

Under eftermiddagen har Corinne bakat. Gång på gång misslyckas hon med sina bakverk. Den här gången lyckades hon bränna vid tosca-täcket. Jag hörde hennes nyss muttra något om att det inte kommer att bli så värst mycket bakande för hennes del framöver. Det märkliga är att hon alltid misslyckas medan Sofie bara behöver nudda vid en smet så blir det hur gott och bra som helst.

Nu blir det reklamfilm

När Chelsie var i 6-års åldern gjorde hon ett par reklamfilmer för McDonalds. En av dessa filmerna har visats i flera olika länder och har gjort det i ett par års tid. Varje gång ett land köper in filmen får hon gage. I dag ringde de och sa att den ska visas i Kanada. Den här reklamfilmen is still going strong, även med ett par år på nacken. Chelsie är piraten i videon.

Till middag har jag gjort en jättegod blomkålsgratäng, som smalt i munnen. Här kommer receptet på det.

Blomkålsgratäng med sidfläsk

2 st medelstora blomkålshuvuden

100 g rökt sidfläsk

2 vitlöksklyftor

olivolja till stekning

1 msk rosmarin

2 dl crèm fraiche

2 dl mjölk

150 g västerbottenost, eller parmesanost

Gör så här: Sätt ugnen på 225 grader. Ansa och dela blomkålen i mindre buketter. Koka i saltat vatten c:a 5 min.Lägg över i en smord ungsform. Tärna fläsket. Skala och finhacka vitlöksklyftorna. Fräs fläsk, vitlök och rosmarin i en stekpanna med olja tills fläsket börjar bli knaprigt. Fördela över blomkålen. Vispa ihop crème fraiche, mjölk och den grovrivna osten. Häll blandningen över blomkålen och strö över resten av osten. Gratinera i ugn c:a 25-30 minuter.

Serveras med ugnsrostade tomater eller bönsallad.

Ny karamell att suga på

I går gick jag in på mitt Sats-konto. Den chocken när jag såg bilden som de tagit på mig. Herregud, att jag aldrig blir bra på bild.

Tidigare har jag varit lyckligt ovetande om bilden på mig, men nu vet jag att personalen ser den varje gång jag drar mitt kort i receptionen. Redan i morgon blir det nya friska Sats-tag och då vet jag vad de ser, hm, jag borde kanske be dem ta en nytt kort. Och då ska jag glida in helt upppiffad. Den karamellen får jag nog allt suga på.

Men hallå, vilket jättetrist väder vi har. Det är ju superdeppigt ute, blygrått, duggregn och en massa mörker. Nä, fy. Just nu längtar jag efter att se solen sticka fram mellan allt det gråa och mörka. Men fram till dess får jag väl helt enkelt stå ut.

En röst i natten

Medan min man stod mitt i kaoset med hallgolvet åkte jag, Corinne och Chelsie till Drottningholm för att lördagsflanera.

❤️❤️❤️

Efter att ha vandrat runt på Drottningholm bestämde vi oss för att gå och fika på Karamellan som ligger strax intill slottet. Kanske inte den mysigaste restaurangen jag varit på men våfflorna var det inte fel på.

De slank snabbt ner tillsammans med varm choklad och vispgrädde.

Sent igår kväll kom Corinne plötsligt på att hon ville köra bil i stan för att kunna hitta bättre. Sagt som gjort hoppade vi in i bilen och begav oss ut i natten. Med skön musik i bakgrunden körde hon omkring oss vid Stureplan. Ute befann sig rätt mycket folk som vandrade runt bland krogarna.

Hon har blivit en riktigt duktig bilförare. Hon körde runt ikring i stan som om hon inte gjort något annat. Hon är inte rädd för att utmana sig själv och har hon bestämt sig för något så genomför hon det. En bra egenskap att ta med sig i livet.

I kväll blir det taco, tjejerna var mycket bestämda på den punkten när vi var och handlade. Snart är det dags att börja skära upp alla grönsaker och lördagspiffa inför middagen. Åh, vad det är härligt med lördagar.

Trevlig kväll.

Ända in i kaklet

Min man tog ledigt från arbetet i dag bara för att fixa med hallgolvet. Vi har varit tvungna att väntat in vvs-killen så att han kunde koppla på värmeslingorna. Äntligen kom han hit i veckan så vi kunde vi sätta i gång och göra klart resten. Medan min man slet i sitt anletes svett åkte jag och Corinne, som var ledig från jobbet, till Skärholmens centrum och shoppade. Båda två hittade lite smått och gott, hon en tröja och två mobilskal. Själv gjorde jag ett superklipp och fann en jättefin stor nessesär för en spottsyver. När vi kom hem blev det dags att kavla upp ärmarna och hjälpa till med hallen. Jag for fram som en duracellkanin mellan hallen och källaren. Det var verkligen på håret att kakelfixet räckte. Jag klämde ut det till den absoluta sista kakelfixdroppen, det räckte precis. Vi tackar de högre makterna för det.

Nu är det dags för den här hjälpredan att förbereda fredagsmyset. Det blir fläskfilégryta och innan dess en liten apptitretare bestående av jalapeniokrustader. Dags att tända ljus och duka upp så att det blir lite festligare.

Ha en riktigt fin novemberhelg.

En salig blandning

Otroligt men sant, stockrosorna blommar än.

Vädret har verkligen varit speciellt i flera månader. Vi har haft en torr och het sommar, hösten har varit varm. Nu återstår bara att se hur det blir med vintern. Hittills har november inte överraskat, det har regnat och varit betonggrått ute precis som det brukar vara.

Barnen börjar längta till jul och jag insåg att det inte är så lång tid kvar. Det börjar kanske bli dags att fundera på julklappar. I början på hösten hittade jag faktiskt en som var helt klockren till ett av barnen, så den har jag köpt. Annars tror jag att jag ligger på sparlåga ett tag till. Chelsie har börjat på en julklappslista för länge sedan, den håller hon på att fylla i allt efter som. Just nu är hon helt besatt av Miraculous och Ladybug, det kanske blir något för tomten att titta närmare på.

Relaterad bild

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av ett vintips till en annalkande helgen. Det här röda vinet är verkligen jättefint. Det heter: Briccotondo och finns på systembolaget. Vinet är från Italien och kostar 95 kronor.

Beskrivning av vinet: Fruktig smak med inslag av fat, blåbär, örter, hallon, körsbär och vanilj. Serveras vid 16 grader till rätter av ljust kött.

Vem är inte rädd?

Med spänning har jag följt mellanårsvalet i Amerika under en längre tid. Med pirr i magen slog jag upp nyheterna i morse för att se vem som vunnit och fann till min glädje att Demokraterna tog över i representanthuset, men förlorade tyvärr i senaten. Med sorg i hjärtat ser jag också att många röstade på Republikanerna. Jag hade hoppats på att de skulle ha fått ännu färre röster. Men vad det verkar har Donald Trump fortfarande dessa vita arga män som röstar på honom i sitt grepp, så sorgligt. Nu blir det hur som helst en ny era. Jag hoppas till det bättre.

Relaterad bild

Här i Svedala är det fortfarande helt ovisst i regeringsbildningen, blir det en ny regering eller blir det nyval? Hur det än blir med den saken så hoppas jag att SD inte kommer att få någonting överhuvud taget att säga till om i framtiden. Jag ängslas också över Brasiliens nya presedent Jair Bolsonaro framfart.

Bildresultat fÃ¶r Jair Bolsonaro

Förutom hans nervärderande sätt gentemot kvinnor, homosexuella eller oliktänkande, oroas jag över hans tankar på att skövla regnskogarna i Brasilien. Jag blir alldeles torr i munnen bara jag tänker på hur alla dessa mörkermän inte tänker på jorden eller våra barns framtid.

Såklart finns det fullt med hopp också, allt är inte bara becksvart. Jag tror att vi kan bidra med mycket positiva saker i alla läger och att icke förglömma att våra handlingar är av betydelse, i stort och smått.

Holy macaroni, rockabilly

Chelsie har varit ledig i dag också, det pågår utvecklingssamtal i hennes skola. Jag överraskade henne med ett besök på detta ställe i Haninge Centrum.

Jag har inte stått på ett par rullskridskor sedan jag med min dåvarande jättefrisyr åkte i Marmorhallarna i centrala Stockholm på 80-talet. Japp, det var ett tag sedan sist.

Det var tur för mig att ingen såg mig i mitt utövande med de rullande hjulen under fötterna. Vi hade flax, vi var helt solokvist på hela planen och i restaurangen. Jag smet under radarn med andra ord, hehe.

Vi stapplade trevande ut på den stora rinken och vacklade fram som två pensionärer.

Själv fastnade bara min underdel på kortet. Den viktiga rullskridskodelen, antar jag.

Ett tag trodde jag min sista potatis var satt. Benen snodde sig i en märklig position och när jag väl trodde jag återfått kontrollen över rullskridskorna var jag plötsligt på väg att ställa mig i splitt. Jag skänker just nu en tanke till mina lårmuskler som räddade upp hela situationen, tack.

Vi höll ut i en hel timme och föll sedan pladask ner vid ett av de rosa serveringsborden och beställde in lunch.

Till takterna av olika rockabillylåtar satt vi och pustade ut och småfnissade över vårt tilltag på rullskridskogolvet. Vilken bragd att vi utan några större blesyrer lyckades överleva denna strapats.

Både jag och Chelsie var rörade överens om att det var en jättekul aktivitet. Det kommer vi att göra fler gånger, var så säker.

Jaaa, Mamma Mia

Först på plats i morse stod jag jag utanför vår lokala bilmeck och väntade ivrigt på att få byta däck på Audin. Jag är aldrig särskilt sugen på just den lilla uppgiften, men det var bara att bita ihop och få det gjort. Allt gick enligt plan och när jag susade därifrån kändes det väldigt skönt att vinterdäcken satt på plats.

När jag kom hem väntade Chelsie på mig. Hon och jag klämde in oss i bilen och styrde kosan mot min mans arbete, vi plockade upp honom och for därefter till Chelsies skola. Det var dags för terminens första utvecklingssamtal. Jag fick som vanligt stränga direktiv om hur jag ska sköta mig under dessa samtal det vill säga; inte prata . Den orden brukar aldrig vara särskilt svåra att följa eftersom min engelska är något, ehh, ringrostig. Med en känsla av lättnad över att mest behövt lyssna mig igenom samtalet åkte vi och lämnade av min man. Väl hemma ställde sig Chelsie och stekte fattiga riddare åt henne och André.

Även i morgon är hon ledig, det blir dag nummer två för utvecklingssamtal för dem som inte hade tid i dag. I kväll är det hon och jag som ska titta på Mamma Mia, den har jag visserligen sett men lovade henne att se om. Jag vill se tvåan, den har jag tyvärr inte kommit mig för att se än.