Jag och André halvsprang ner till Sats i det kyliga vädret endast iförda våra gymnastikkläder. Det kommer inte att hända igen, jag lovar.
Iskalla kastade vi oss upp på varsitt motionsredskap och satte igång att värma upp oss. Två unga killar i högstadieåldern hade prao där och de höll på att städa precis där vi gymmade för fullt. Med dammsugarlätet i örat blev det svårt att koncentrera sig, men vi bet ihop. När vi utmattade låg och stretchade på varsin matta en timme senare så vips kom de även dit och började dammsuga taket varpå plattorna släppte och ett av dem föll ner på en av männen som låg och gjorde plankan. En fördämmning av damm sköljdes ut över golvet och så långt ögat nådde låg det fullt med dammbollar och guppade fram och tillbaka i rummet.
André precis innan takhändelsen.
När vi stunden senare avlägsnade oss fanns det inte en takplatta som låg på sitt rätta ställe. Jag gissar att just den lilla arbetsuppgiften gjordes på eget bevåg. Med livet i behåll kände vi oss annars något gracilare än innan vi kom dit. Det går åt rätt håll, kunde vi konstatera glatt på vägen hem.
I kväll ska jag på en fortsättningskurs från förra lördagen, den var både intressant och spännande. Det är bara det att det tar så himla mycket emot att bara ta sig till kursstället, som för övrigt ligger på Söder, alltså inte så långt från oss. Och jag vet att när jag väl är på plats brukar det bli jättebra. Nästan alltid brukar det också vankas något gott. Förra gången fick vi bland annat ingefärakarameller som var vääääldigt heta. Jag sätter kvällens hopp till dem.
lamatrona.net 