Årets första surströmminsintag är nu till sin ända.
När de mjälla firrarna var avvaskade och klara vaknade spyflugorna till liv och kastade sig hungrigt över oss och de stackars jäsbomberna som låg i den vita skålen och såg helt oskyldiga ut.
Vi flydde in till köket och satte oss i säkerhet. Det blev helt omöjligt att sitta ute.
Alltså, så gott med kokt mandelpotatis, surströmming och massor med lök i en tunnbrödklämma. Min man som inte är lika förtjust i den illaluktande fisken åt endast en liten fisk, medan jag klämde i mig tre fetingar.
När jag var liten brukade min Norrländska mamma och våra Norrländska grannar äta surströmming på balkongen i vårt hyreshus. Jag kan bara tänka mig hur poppis det måste ha varit bland grannarna. Min pappa brukade hota med att sätta på en klädnypa på näsan om de ens funderade på att sätta sig på vår balkong. Han slapp det, men doftströmmarna spreds sig i alla fall i hela huset även om sällskapet satt på balkongen.
Det är tur att vi bor i villa, de enda som lider av lukten är våra kära barn. De å andra sidan har storgnällt varenda minut sedan surströmmingarna landade på våra tallrikar. Roligare var det att plocka svamp tyckte i alla fall Corinne.
I morgon så är det jag som kommer att göra pastamiddag med alla Karl-Johan svamparna som vi skördade i dag. Jag har hittat ett nytt spännande Italienskt recept som jag tänkte göra, det lät jättegott.
lamatrona.net 