På vägen till vårt svampställe vid mitt barndomslandställe i Norrtälje passerade vi skylten ”självplock mördarsniglar” vilket jag fann väldigt lustigt, en bonde med humor helt i min smak.
När vi kom fram till vårt svampställe insåg jag att jag inte varit där på minst 15 år. Visserligen har jag varit i dessa skogar som liten många, många gånger men skogsavverkning samt ett sviktande minne gjorde inte saken lättare att hitta till torpet mitt i skogen. Till slut fann vi det. Hungriga slet vi upp våra nyinköpta smörgåsar från vårt bageri.
Avslutade lunchen med en kaffe i kåsa och en smörig kanelbulle till.
Bäst vi satt där tittar Chelsie ner på marken och upptäcker ett par läckra gula kantareller. Precis under vår bänk, snacka om tur.
Vägen till bilen tog betydligt längre tid än vi tänkt oss, enligt min hälsoapp på min Iphone gick vi 17 våningar upp innan vi landade i bilen, helt slut. Somliga lite mer avspända än andra.
Om en stund ska jag ta hand om c:a 2 kg kantareller. I kväll är det jag som bjuder familjen på varsin kantarelltoast av skogens guld, mums.
lamatrona.net 