Satsar på Sats

Nu är det klart, jag har bytt gymställe. Från och med nu är jag en atlet på Sats. Under en längre tid har min man försökt övertyga mig om att börja där, eftersom han tycker att det är så mycket bättre än Friskis & Svettis. I morse klev jag  innanför portarna på mitt nya gym med min man i släptåg.  Eftersom jag fått för mig att det går en massa hippa människor där har det tagit emot en smula att gå dit. Och jag måste nog säga att klientelet är en smula annorlunda än vad jag är van vid. Många av dem såg ruggigt hurtiga ut och var väldigt väldressade. I alla fall tjejerna. Jösses, vilka träningskläder det finns. Hade ingen aning om att utbudet var så stort.

Maskinerna däremot kände jag igen, de flesta av dem. Nytt var ”gynstolarna”. Just en sådan satt en 80- plussare på, faktiskt den enda pensionären som var där. Min man försäkrade mig att  det fanns fler, fast inte just då.

När jag som bäst satt och värmde upp på cykeln och spanade runt i lokalen föll min blick på en kvinna jag kände igen, min gamla frisör. Jösses, fick dåligt samvete eftersom det var länge sedan jag klippt mig. Vågar jag hälsa? Tänk om hon i så fall kommer fram och börjar prata med mig medan jag  sitter där och cyklar för glatta livet, svettig och andfådd. Måste jag i så fall konversera med henne? Gahh, jobbigt… Jag nöjde mig med att  nicka och le, det fick räcka.

Min man som blev någon sorts PT för mig, flängde runt och visade mig allt som fanns att visa. De flesta maskinerna kan jag som sagt, men det fanns några maskiner som han tyckte jag borde öva mer på. Till exempel någon sorts tåövningsmaskin som tydligen ska vara bra för min skidåkning. Tre sådana övningar senare och jag kunde knappt gå.

I morgon, om jag inte är helt död blir det nya friska gymtag.

Det här fotot kan man se om man går in på Sats hemsida, träning för vuxna och barn. Flickan i mitten är Chelsie. Bilden är tagen när hon var 4 år. Kul att de fortfarande använder sig av den.

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar