augusti 2018 – Sida 2

Vilken jobbhelg

Pju, vilken ”stänga igen landet helg” det blev. Min stackars rygg har nästan gått av och det på grund av att jag burit och släpat runt på ekgrenar, en kyl och frys, men det värsta träningspasset för bicepsarna var nog när vi lyfte upp tvättmaskinen och bar i väg med den till ett annat förråd, tändstickorna slokar än.

I lördags morse fick vi den käcka idén att vi skulle ta ner en jättegren på eken utanför stugan. Vi har säkert pratat om att göra det i ett halvt sekel. Vi tajmade in det den sista dagen innan vi skulle packa ihop oss för sommaren, mycket genomtänkt…

Men vilken skillnad det blev när vi äntligen fick bort den jättelika trädgrenen. Vilket ljusinsläpp det blev.

Vi blev så nöjda med vår insats att vi tog båten och fräste iväg till restaurangen som ligger tvärs över fjärden.

Vissa av oss var lite mer kulinariska än andra.

Slut, finished, finito

Min sista semesterdag är idag, det känns lite vemodigt eftersom jag varit ledig hela sommaren. Det blir en omställning för ganska många av oss. Sofie och Chelsie börjar skolan på måndag. Corinne börjar på statsvetenskap på universitetet i början på september, men fram tills dess kommer hon att arbeta på Ikea. Det kommer hon att göra även under helger och vardagar i höst. André fortsätter som vanligt med sitt arbetar på posten. Det är knappt man ser av dem fastän jag numera är hemma i stan och inte ute på ön som jag varit mestadels under sommaren. Tick, tack, tiden går…

Efter lunch stuvade vi in oss i bilen, jag, Chelsie och min man och med gasen i botten åkte vi ut till landet. Vi ska stänga igen för vintern. Under hösten brukar vi sällan få tid att åka ut till ön och därför bommar vi igen tidigt på säsongen. Det är inte för inte att ö-grannarna kallar oss sommargästerna. Någon gång under senhösten hoppas jag att vi kan komma ut och elda. För som vanligt har vi en jättehög med skräp bakom gäststugan som bara måste brinna.

Det är alltid med en klump i halsen som vi far härifrån eftersom vi inte vet när vi kommer tillbaka igen. Redan nu känns det en smula sorgligt. Jag älskar att sitta på vår mysiga veranda och bara vara, en väldigt härlig och skön plats att befinna sig på.

Om en stund ska grillen tändas. Vi ska äta grillad kyckling, potatis, sås och en god sallad till. Till det serveras en frisk Riesling.

Jippi! Lekland

Det har varit full fart på Explorias lekland i Norsborg. Det märktes att det fortfarande är lov. Massor av glada och tjoande barn invaderade stället precis när vi dök upp. Själv parkerade jag mig i en av de obekväma ”klippan”-sofforna och slet fram mobilen och satt och stirrade på den en stund, liksom de övriga föräldrarna på leklandet. Nu är de ju inte jätteberoende av mig eftersom de är ganska stora. Det är samtidigt också ganska trist att bara sitta rakt upp och ner själv och titta in i skärmen en längre stund. Efter ett tag var jag på hugget igen och lufsade efter dem i maklig takt.

Somliga av barnen blev vrålhungrig redan vid 10.

Medans andra blev så mätta att man hamnade i matkoma och hade svårt att sträcka ut magen efteråt.

När vi satte oss i bilen på väg hem insåg jag att jag var som en urlakad gädda. Herregud börjar jag bli för gammal för att här?

Nej, nej, nej

Jag är nyhetsberoende. Jag tycker om att vara uppdaterad med vad som händer i Sverige och värden. När jag gick på semester i juni tänkte jag att det antagligen blir som vanligt med nyheterna i sommaren det vill säga, nyhetstorka och sommarvikarier som är satta på att skriva om gamla mord och vilken vin som passar till grillat. Jag hade inte fel, tidningarna har tidvis drunknat i sådant.

Någon som däremot inte tagit semester är Donald Trump, honom har det skrivits en del om i svenska tidningar, men långt ifrån allt. Min man blev så frustrerad under sommaren över att det inte fanns särskilt mycket färska uppdateringar av vad som händer bland annat i Vita huset att han bestämde sig för att prenumerera på Washington Post. Numera är jag ganska bra informerad om vad som pågår i dårhuset i stora drag.

Det kan tyckas oroande men vi har börjat tänka i försvarsmaktens anda. Vi hamstrar konserver och har sett över möjligheten till vatten, radio och värme. Det är oroliga tider i värden och inte minst här i Sverige.

Det är inte långt kvar till att vi ska gå till valurnorna och rösta. För första gången i mitt liv är jag verkligt bekymrad över valresultatet. Vad jag ser är att många människor desperat drar i fel trådar för att få en förändring i det de inte är nöjda med. De populistiska partierna vinner därigenom poäng på folks rädslor och serverar till synes enkla men drastiska lösningar på problemen. Det finns inga lätta utvägar på stora och komplicerade frågor, det vet vi genom historien. Det är dags att genomskåda mörkermännen.

Jag säger som drottning Kristina sa vid Axel von Fersens död -” Hur fan ska detta sluta?”

Svenskt så det förslår

Det här med att laga mat hemma…helt underbart.

Jag har bestämt mig för att servera mer vegetariskt mat till hösten. Men först ska jag slå ett slag för de svenska bönderna och köpa upp mig på mer svenskt kött som jag kan frysa in.

Tips på getingavhysare

Det märks att jag inte varit hemma i stan på hela sommaren. Alla mina orkidéer slokar kraftigt och ser förfärligt törstiga ut. Utomhusblommorna matchar inte huset. De är stendöda och går numera i en ful gulbrun nyans rakt igenom, Suck. Det finns flera fördelar med att komma hem. Jag slipper böja ryggen alltför mycket när jag lagar mat. På landet är arbetsytorna tyvärr gjorda för pygméer, vilket jag inte är. Duschen finns på nära avstånd här. På landet finns den i en av bodarna på tomten. Men det absolut bästa med att komma hem är nog att få rå om tvillingarna. Dem har jag knappt sett under hela sommaren.

En annan som jag knappt har sett röken av under hela sommaren är min ”syster”. I går firade vi hennes födelsedag med pompa och ståt.

När vi som bäst satt och smuttade på vår Aperol spritz kom plötsligt traktens alla getingar och hälsade på. Min ”syster” tog fram en skål som hon hade lindat in i aluminiumfolie. I den hällde hon på kaffe och tuttade på. En bränd kaffedoft lägrade sig under markisen och vi slapp de gulsvarta plågoandarna. Det här getingtipset funkade verkligen superbra. Vill man slippa dem så rekommenderar jag den här metoden varmt.

Alla getingar sticker…

Blixt och dunder

I går tog jag och Chelsie en kvällspromenad till vårt vackra utsiktsberg och stod och beundrade den fridfulla utsikten.

Det var lugnet före stormen…

På natten höll jag på att hoppa ur pyjamasen. Blixten och åskan slog ner i vårt hus eller möjligtvis i grannens hus. Vilket brak. Förskräckt ställde jag mig upp i givakt och undrade förvirrat vad som hände. Jag blev varse om det ganska omgående. Blixten och åskan ven tätt över taknocken och regnet fullständigt sprutade ut som om en kran hade öppnat sig. När vädret lugnat ner sig någorlunda låg jag med uppspärrade ögon och förstod att det skulle bli svårt att somna om. Fortsättningen på dagen har varit lite av ett håll-i-hatten-väder. Varmt men blåsigt.

Jag har mest pulat omkring, städat i torpet och grundmålat en av glasdörrarna. Här ute på ön händer det inte så mycket, vi bara är och tar dagen som den kommer, väldigt skönt och mysigt.

Äppel, päppel, pirum, parom…

I trädgården på landet har vi ett par äppelträd. Problemet är att vi brukar bomma igen på ön i mitten av augusti och därför brukar vi inte hinna med att plocka några av de äpplena. I år har ena äppelträdet fått frukt jättetidig och därför har vi kunnat skörda en hel del äpplen redan nu.

Under dagen har vi gjort bland annat äppelkompott som Chelsie höll på att äta ihjäl sig av. Hon är en riktig äppeltjej. Det fanns ingen hejd på oss när vi väl började plocka dem. Det tog inte lång tid förrän skålarna var helt överfyllda med de mjälla blekgröna tingestarna.Efter att ha mumsat i mig av äpplena måste jag nog säga att de är bland de godaste jag ätit, alltså mums.

An apple a day keeps the doktor away. För oss kommer det nog att bli mer än så, typ, morgon, middag och kväll, alla dar i veckan, hehe.

Nu tänkte jag göra en knäckig äppelkaka till efterrätt. Här är det smarriga receptet på det.

Knäckig äppelpaj

4-5 äpplen

150 g smör

2 dl havregryn

2 dl vetemjöl

2 dl strösocker

1/2 dl grädde

1/2 dl sirap

1/2 tsk bakpulver

kanel

Gör så här: Sätt ugnen på 175°C. Smält smöret i en kastrull. Dra från värmen. Blanda i alla övriga ingredienser utom äpplena. Skala, kärna ur och skiva äpplena tunt. Lägg äpplena i en smord ugnssäker form. Strö över kanel. Fördela sedan smeten över äpplena. Ställ in i ugnen i ca 30 minuter eller tills pajen är gyllenbrun och knäckig.

Shit,kitt

Jag kan lätt konstatera att jag inte kommer att bli den nya kitt-drottningen. Fastän jag har tittat på både Youtube och ett bildspel om hur en kittning bör gå till så blev det inte bra. Med smetiga och kladdiga fingrar försökte jag få skiten att fastna runt fönsterkarmen, men icke. Hela korven fastnade i stället på mina fingrar och ville inte släppa taget. Med våld och ännu mer svordomar lyckades jag tillslut pressa ner kladdet så att det satt någorlunda kvar. När jag och grannen tog vår morgonpromenad stunden senare tipsade hon mig om att man kan slicka på fingret för att jämna ut kitt-massan. Över min döda kropp…

En av sakerna jag älskar med vår elbil är att min man numera pendlar fram och tillbaka till landet. Visserligen tycker jag lite synd om honom när han ger sig av redan halv sex på morgonen. Men desto härligare kvällar får vi tillsammans. I går tog vi en mysig båttur och fiskade. Det blev inte ett napp men det gjorde inte så mycket för kvällen var både varm och fin.

Vi har det bra, tralla la la la…

Pju, vilken värme vi haft i dag. Det har inte blivit mycket vettigt gjort. Jag har googlat mig fram till hur man kittar fönster, för den biten ska jag snart sätta i gång med. Jag håller på att renovera glasdörrar till vårt förråd. Det går sakta men säkert framåt.

Det blev en promenad till vårt närmaste badstrand som ligger en bit härifrån. Den har sandstrand och en glasskiosk som tyvärr var helt igenbommad

Grannpojken är som en säl i vattnet till skillnad från Chelsie. Det tog lång tid innan hon ens hade doppat fötterna och då är det ändå 27 grader varmt i vattnet.

Min bikiniöverdel hade rymt så jag fick snällt stanna kvar på stranden och tittade på medan de badade i den gassande solen. På vägen hem träffade vi på en av grannarna på ön som precis varit och handlat. Hon trollade fram varsin glass till de glass-stinna barnen. Den lyckan.

Nä nu är det dags att fortsätta med att ta bort färg på mina glasdörrar. Min man kommer ut till ön om en stund och då funderar vi på att ta en liten båttur.