Hela dagen har jag stått böjd över glasdörrarna till vårt förråd. Jag har slipat, svurit och dragit bort färg från dem. I sittande stund skänker jag min stackars rygg lite kärlek, för oj vad det är jobbig att stå med böjd rygg sådär onaturligt en längre stund.
I förra veckan när min man kom ut till ön åkte vi ganska omgående i väg till vår mysiga fiskebod och köpte på oss en massa parmesanräkor och god aioli. Tidigare hade vi lyckas få tag på Hjälmarekräftor, vanliga räkor och ett gäng rökta. Det blev dags för årets första kräftskiva som jag och min man njöt av på tu manshand.
Det blev skaldjursfrosseri på hög nivå. Jösses vad vi åt. Det var nästan så att man hade kunnat tro att vi aldrig sett mat förut.
Vilken sommar det har varit. Många av dagarna har varit otroligt varma, medan andra har innehållit mer dramatik. Jag och Chelsie har vaknat upp vid ett flertal tillfällen mitt i natten av att värsta regn -och blixtovädret dragit fram. De nätterna har vi gått upp och satt oss i vardagsrummet och blickat ut över Mälaren där vi fascinerat tittat på väderdramat. Båda två tyckte att det har varit mysigt men samtidigt lite läskigt när åskan mullrade till i huset.
Fast det märkligaste av alla väderfenomen var nog när vi åkte tillbaka till landet i lördags. Då fick vi se ett pridemoln. Vi kunde inte sluta att titta, det var verkligen något i hästväg att uppleva och se.







