A statement

Under åren har jag med spänning följt vad som händer i den politiska värden men framför allt försöker jag ha koll på olika frågor som intresserar mig.  Det är med stor sorg i hjärtat som jag ser hur SD tar sig fram likt en brunfotad marschkänga i den politiska sfären. I och med det omkullkastas allt. Jag kommer att göra vad jag kan för att inte dessa mörkermän ska komma till makten, det innebär att min och din  röst är extra viktig i år. Jag blir djupt förtvivlad när jag hör att nästan 20 procent av Sveriges befolkning vill att SD ska leda Sverige. Hur har det kunnat bli såhär? Som jag ser det skriker deras politik intolerans. De gör skillnad på folk och folk och tycker att vissa människor är mer värda än andra. Vem vill rösta på ett parti som dessutom har en fruktansvärd förlegad kvinnosyn?

Frågor som invandring och lag och ordning har fått alldeles för stort utrymme bland partierna. Visst, jag kan också tycka att det är viktiga frågor, men det finns så många andra grundläggande problem som man också måste ta med i beräkningen. I dagsläget är det SD som äger dessa två frågor, men det finns mycket annat skrämmande innehåll i deras partipolitiska program som ”glöms” bort.

SD spelar på människors känslor. De lyckas ganska bra att måla upp en bild av ett samhälle i sönderfall där brottsligheten ökar bortom all kontroll. Därefter utser de en grupp människor som är roten till allt ont och de levererar en till synes enkel lösning på problemet. Det är bara det att den bild som SD målar upp inte stämmer. Otryggheten har inte ökat så som de påstår. Allt är inte frid och fröjd, men vi har inte de problemen som SD gör gällande. Den ”lösningen” som då SD föreslår kommer naturligtvis inte att vara någon bra lösning.

Jag kan rekommendera alla att själva ta reda på hur situationen ser ut, t.ex. genom att läsa statistiken från Brottsförebyggande rådet.

Det finns en ljusning vid horisonten, se bara till att hålla rätt fokus.

DSC_0009-4

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma med barn mellan 18 och 24 år, André och Corinne är tvillingar och äldst, Sofie, är mellanbarn och Chelsie är mitt yngst barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar