I morse vinkade vi av Chelsie på strömkajen. Modigt nog bestämde hon sig för att åka på läger helt solokvist utan att känna någon annan. De åker till en skärgårdsö och blir borta en vecka. Storledaren berättade att det blir 24 barn och lika många ledare, så det lär säkerligen inte gå någon nöd på henne. Jag är jätteglad och stolt över att hon tog beslutet att våga åka dit. Hon är annars en ganska blyg och tillbakadragen person. Därför kändes det extra stort att hon faktiskt vågade fara i väg alldeles själv.
Jag och Corinne gör oss just nu redo för en mor- och dotter road trip i morgon. När hon var 6-år gammal bestämde hon sig för att hon och jag skulle åka till Åre när hon tog körkort. I våras tog hon det, så nu äntligen blir vår resa av. Fast med ett litet undantag, vi åker inte till Åre utan det blir i stället först till Mora och sedan till Falun. Hon kör och jag viftar på tårna.
På eftermiddagen bestämdes det att det skulle göras en körsbärspaj till efterrätt i kväll. Corinne hämtade fram den något rangliga stegen och plockade sedan av de solvarma körsbären för glatta livet. På bara någon minut hade hon plockat ihop ett stort gäng med körsbär, det gick i ett nafs. Själv har jag belåtet smaskat i mig allt som blev över efter pajen.
Det blir en riktig festmåndag. Det blir både körsbärspaj och varsin toast skagen till middag i kväll. I går blev jag nämligen supersugen på räkor och vips var räkorna köpta. Vi var också förbi vår favoritbagare och köpte bröd till denna läckerhet. I kväll ska det frossas minsann. Mmm.
lamatrona.net 