juni 2018

A statement

Under åren har jag med spänning följt vad som händer i den politiska värden men framför allt försöker jag ha koll på olika frågor som intresserar mig. Det är med stor sorg i hjärtat som jag ser hur SD tar sig fram likt en brunfotad marschkänga i den politiska sfären. I och med det omkullkastas allt. Jag kommer att göra vad jag kan för att inte dessa mörkermän ska komma till makten, det innebär att min och din röst är extra viktig i år. Jag blir djupt förtvivlad när jag hör att nästan 20 procent av Sveriges befolkning vill att SD ska leda Sverige. Hur har det kunnat bli såhär? Som jag ser det skriker deras politik intolerans. De gör skillnad på folk och folk och tycker att vissa människor är mer värda än andra. Vem vill rösta på ett parti som dessutom har en fruktansvärd förlegad kvinnosyn?

Frågor som invandring och lag och ordning har fått alldeles för stort utrymme bland partierna. Visst, jag kan också tycka att det är viktiga frågor, men det finns så många andra grundläggande problem som man också måste ta med i beräkningen. I dagsläget är det SD som äger dessa två frågor, men det finns mycket annat skrämmande innehåll i deras partipolitiska program som ”glöms” bort.

SD spelar på människors känslor. De lyckas ganska bra att måla upp en bild av ett samhälle i sönderfall där brottsligheten ökar bortom all kontroll. Därefter utser de en grupp människor som är roten till allt ont och de levererar en till synes enkel lösning på problemet. Det är bara det att den bild som SD målar upp inte stämmer. Otryggheten har inte ökat så som de påstår. Allt är inte frid och fröjd, men vi har inte de problemen som SD gör gällande. Den ”lösningen” som då SD föreslår kommer naturligtvis inte att vara någon bra lösning.

Jag kan rekommendera alla att själva ta reda på hur situationen ser ut, t.ex. genom att läsa statistiken från Brottsförebyggande rådet.

Det finns en ljusning vid horisonten, se bara till att hålla rätt fokus.

Halleluja, han fick det!

Jag är värdens gladaste mamma just nu. Corinne har fått sommarjobb på Ikea och ska börja jobba där i nästa vecka. Det kändes jätteskönt när hon i våras fick jobbet. Till hösten tänker hon plugga vidare på universitetet och kan då samtidigt jobba helger och kvällar på Ikea och hur bra är inte det? För André har det gått betydligt trögare. Han bestämde sig ganska tidigt för att han ville ta ett sabbatsår och göra någonting helt annat än hänga över ett par böcker. Han har sökt massvis med jobb utan att ens komma på intervju. För någon vecka sedan lossnade det och han har varit på flera intervjuer. I måndags var han på en arbetsplats i Enskede och kom vidare. I går fick han göra ytterligare ett test och gick vidare igen. I dag gjorde han det sista och avgörande testet och fick jobbet. Jag har inte kunnat sluta le sedan jag fick beskedet. Till allas lycka börjar han arbeta redan på måndag.

En ruggigt glad mamma.

I natt kom Sofie hem från konfirmationslägret i Jämtland. Det hade varit intensivt med stora utmaningar men också väldigt roligt meddelade hon när jag skakade liv i henne på förmiddagen. I morgon ska hon arbeta på Donken ett par timmar och tjäna en extra slant och det blir ju bra för plånboken.

Nu är det dags att fira…

Dolly Parton i Falun

Vilken mysig bilsemester jag och Corinne har haft. Vår först anhalt var till Mora. Vi hade bokat en liten campingstuga som låg precis vid vattnet. Hur gulligt och charmigt som helst.

När vi hunnit med alla sevärdheter i Mora, lättade vi ankare och åkte vidare mot Rättvik.

Med en stor kopp kaffe i handen traskade vi ut på den långa piren i Siljan.

Vår färd fortsatte sedan vidare mot Carl Larsson gården. En gång i tiden arbetade jag som kollo-ledare i Falun. Under de perioderna gjorde vi flera kanothajker som passerade igenom Carl Larsson idyllen. Jag har många dråpliga minnen därifrån. Men framför allt så är naturen och dess omgivningen runt Sundborn helt fantastisk.

Vi tog en guidad tur runt huset och som vanligt blev jag alldeles tagen av hur fint det är på gården. Både Corinne och jag blev jätteinspirerad av de fina målningarna och all textil som Karin gjort. Tur nog var det inte turistsäsong och därför behövde vi inte köa alls. Det kändes jätteskönt att slippa trängseln som det annars brukar vara där.

Min dotter ville upptäcka allt som finns att upptäcka i Dalarna, så vi kuskade vidare i hettan och hamnade i Falukoppargruva.

När vi checkat in på hotellrummet och tittade oss runt i rummet såg vi ett inramat kort på Dolly Parton. Häpet undrade vi vad det var. Snabbt förstod jag att det måste vara min man som låg bakom detta. När vi var till Grythyttan förra året fanns det fotografier på små söta kattungar i samtliga rum. Den begäran skickade han till hotellet när de undrade om han hade några särskilda önskemål. Nu var det tydligen dags igen…

På kvällen åt vi middag på Banken, en restaurang mitt i centrala Falun. Till varmrätt åt jag en piggvar i brynt smör som fullständigt smalt i munnen och gav mersmak. Den var otroligt god.

Nu ligger jag här hemma i sängen och hämtar mig… det är jobbigt att vara ute och semestra. Nu tänkte jag bara ta det lugnt och koppla av.

Mor och dotter

I morse for jag och Corinne iväg till Mora. Vi tog ett stopp vid Gävle bro för att ”tanka” på lite el.

Resan gick som en dans på rosor. Med mig hade jag ju världens bästa chauffören.

När vi kom fram till Mora gjorde vi ett besök på Zorngården och museet som ligger bredvid varandra. Vi var båda två jättenöjda efter titten.

Corinne kollade upp alla restauranger i Mora och kom fram till att Kinahaket var det bästa. Efter en viss tvekan gick vi dit. Aldrig mer att jag sätter jag min fot där igen, Never.

Efter att ha försökt få i mig ”3-små rätter” under en ganska lång stund bestämde jag mig för att det inte var värt att försöka få ner mer. Jag hade knappt ätit upp hälften på tallriken eftersom det smakade så illa. När den sista friterade banantuggan var tagen ilade vi iväg snabbare än en avlösning. Vi hamnade i stället vid mållinjen för Vasaloppet.

Att åka på road trip med sin vuxna dotter är verkligen mumma för kropp och själ. Jag är himla glad att vi gör den här resan tillsammans och får uppleva olika saker ihop, bara hon och jag.

Läger och körsbärspaj

I morse vinkade vi av Chelsie på strömkajen. Modigt nog bestämde hon sig för att åka på läger helt solokvist utan att känna någon annan. De åker till en skärgårdsö och blir borta en vecka. Storledaren berättade att det blir 24 barn och lika många ledare, så det lär säkerligen inte gå någon nöd på henne. Jag är jätteglad och stolt över att hon tog beslutet att våga åka dit. Hon är annars en ganska blyg och tillbakadragen person. Därför kändes det extra stort att hon faktiskt vågade fara i väg alldeles själv.

Jag och Corinne gör oss just nu redo för en mor- och dotter road trip i morgon. När hon var 6-år gammal bestämde hon sig för att hon och jag skulle åka till Åre när hon tog körkort. I våras tog hon det, så nu äntligen blir vår resa av. Fast med ett litet undantag, vi åker inte till Åre utan det blir i stället först till Mora och sedan till Falun. Hon kör och jag viftar på tårna.

På eftermiddagen bestämdes det att det skulle göras en körsbärspaj till efterrätt i kväll. Corinne hämtade fram den något rangliga stegen och plockade sedan av de solvarma körsbären för glatta livet. På bara någon minut hade hon plockat ihop ett stort gäng med körsbär, det gick i ett nafs. Själv har jag belåtet smaskat i mig allt som blev över efter pajen.

Det blir en riktig festmåndag. Det blir både körsbärspaj och varsin toast skagen till middag i kväll. I går blev jag nämligen supersugen på räkor och vips var räkorna köpta. Vi var också förbi vår favoritbagare och köpte bröd till denna läckerhet. I kväll ska det frossas minsann. Mmm.

Knätofs och sill

Då var denna midsommarafton till sin ände. Den innehöll som vanligt allt, sol, regn, dans runt midsommarstången, 5-kamp och god mat på det.

Traditionsbundna som vi är tog vi en lov och jagade rätt på några blomster till midsommarkransarna.

Varje år åker vi till samma ställe där vi firar midsommar. Det är lagom stort och ligger ett stenkast från Mälaren.

För endast 100 kronor fick hela familjen varsin kaffe/läsk samt varsin jättestor chokladtårtsbit till. Det gjorde inte några större hål i kassan vill jag lova.

Jag och Chelsie älskar att dansa loss runt midsommarstången och det fick vi ju tillfälle till även i år.

När vi dansat oss igenom alla de traditionella danserna pustade vi ut och blev sedan underhållna av ett gäng knätofsdansare.

Väl hemma åt vi så himla god sillunch. Jag gjorde två sillinläggningar som var supergoda, recept kommer senare. Kvällen innan midsommar fick min man för sig att göra en habanerosill ( som också var hans första egna sill) Efter att ha smakat en bit, tvärdog smaklökarna tvärt. Medans de fortsatte att äta satt jag fortfarande och hyperventilerade. När svedan lagt sig något och munnen kändes någorlunda ok kunde jag fortsätta klämma i mig resten av godsakerna på bordet. Hetta var bara förnamnet på den sillen.

Otroligt nog vann alla varsin gren i 5-kampen och alla gick ut som segrare.

Nä, nu är det dags att sätta fart, ett stort diskberg har tronat upp sig väntar på att jag ska göra någonting åt det. Jag har också förstått att kvällen kommer att innehålla fotboll.

Dan före små grodorna

För ett tag sedan hittade jag två nya recept på midsommarsillar, dem har jag svängt i hop under dagen. Förutom det har jag ägnat dagen åt att förbereda annan god mat också. Jag har bland annat gjort gubbröra, ansjovissnurror, Janssons frestelse och en matjesillshistoria.

Förra året jobbade André och Corinne i Wales respektive Skottland över midsommar. Tur för oss så kommer de att vara på ön i år. Sofie är i Jämtland, hon är konfirmationsledare så henne kommer vi inte att se dansa runt midsommarstången här i krokarna i alla fall.

En sak är då säkert, särskilt mycket blommor kommer det inte att finnas att plocka till midsommarkransen i morgon. Vi har en promenadväg som vi brukar gå för att plocka midsommarblomsterna på, den gapar numera både tomt och visset. Jag hoppas att vi åtminstone får ihop lite björkris så vi kan sno ihop en och annan krans.

Noga har jag följt väderrapporteringen angående morgondagen, det ser ut som om vi slipper regn. Det känns ju himla skönt. Jag kommer inte att sätta på mig klänning med tanke på de snåla temperaturerna som de lovat. Nåja, man kan inte få allt. Jag är hur som helst taggad inför morgondagen, det ska bli kul att dansa och sjunga till små grodorna och se hur ungdomarna rodnande tittar på. Yes, alltid pinsam mamma.

Glass, gurksmörgås och ett illaluktande hörnskåp

Chelsie’s kompis knackade på dörren i morse iförd endast pyjamas. I ena handen höll hon morgonrocken och i den andra handen hade hon en stor gurksmörgås. Stunden senare låg hon och Chelsie utsträckta på soffan och mumsade i sig varsin smörgås medan de tittade på sommarlovsmorgon. När jag hängt upp det sista av de nytvättade lakanen på torkstrecket bestämde vi oss för att gå iväg till tjorren som ligger en bit ifrån oss och köpa varsin glass. Det kändes skönt att få röra på sig även om tjejerna gick i snigelfart.

När jag kom hem började jag rota runt i lådorna. Jag var på jakt efter ett par batterier. Utan att finna några hittade jag i stället en ”stärka -armarna mojäng. ” My, my, vad jag har gått omkring och klämt på den under dagen. Det kan bli så att jag och Karl-Alfred så småningom blir twins. Jag kan säga att jag redan nu känner av den enorma armträningspasset som jag flitigt gjort under dagen.

I vintras hittade jag ett litet men charmigt hörnskåp som jag köpte för ingenting på loppis. Jag var tveksam till om jag skulle måla om det eller ej. Till slut bestämde jag mig för att behålla färgen. Den luktade inte helt gott så därför skurade jag ut den ordentligt och putsade upp den. För några helger sedan satte min man upp den i vårt sovrum på landet. Den passade alldeles utmärkt där. I helgen klagade han över att den luktade jättemycket cigarettlukt och fy och blä även jag kunde konstatera att så var fallet. Under veckan som gått har jag fortsatt att skura ur den med både såpa och Vim men den äckliga röken försvinner inte. Jag ger upp nu, den måste monteras ner snarast så att jag kan ta fram lite färg och måla över rökdoften.

Starka vindar

Det har verkligen varit ett håll-i-hatten-väder i dag. I natt trodde jag att taknocken skulle följda med i de stormiga vindarna. Tur nog känner man igen vädret, blåsigt, ganska kallt och regn. Det är svenskt midsommar väder. Somliga saker går det att lita på och vädret vid midsommar är ett sådan sak. Själv sitter jag här på landet mol allena. Min man och Corinne åkte hem tidigare i dag till stan. Nu är det bara jag och Chelsie här och henne ser jag knappt röken av. Hon och grannflickan springer fram och tillbaka på ön och har en massa bus för sig.

Under dagen har jag sneglat på hängmattan och funderat på att lägga mig dubbelvikt där och läsa en stund. Det såg så inbjudande ut och när jag såg att blåsten gjorde så att hela härligheten gungade fram och tillbaka av sig själv, då blev det väldigt svårt att motstå denna frestelse.

Men jag tyglade mig och i valet och kvalet mellan att ligga i hängmattan versus småpysslande i huset och på verandan, vann det senare. Beslutet blev rätt, jag fick en hel del fixat.

Snart är det dags att sätta i gång med kvällens middag, det blir pasta med kallrökt lax till. Jag tänkte även toppa det hela med ett par fina avokadoskivor, mumsili mums.

Hjälmare dag

När vi är på landet brukar vi göra små utflykter då och då. I dag åkte vi till Hjälmare dockare.

Jag och min man kunde inte motstå att köpa varsin räksmörgås, den delikatessen satte vi genast tänderna i. Efter att ha tagit min första tugga på smörgåsen såg jag hur min man trädde på sin sista räka på gaffeln och glupskt sluka den. Hungrigt blickade han ut över våra assietter och med en valpblick som ingen undgick förstod vi att han kunde tänka sig en munsbit till. Chelsie förbarmade sig över honom och gav bort en bit av sin gurka, vilken han lyckligt tryckte i sig. Han är inte särskilt svår att tillfredsställa.

Miljön vid caféet är helt fantastisk, det ligger precis intill Hjälmare kanal. Otroligt vackert.

Sedan får man ju inte glömma bort sitt barnasinne heller. Under mig finns det faktiskt en gungmojäng, vilket tydligen är svårt att se, hehe.

Mitt i idyllen fann vi den här. Ett litet udda men kul inslag i allt det vackra.

Det blev en jättefin dag. Ännu hade inte så många hittat dit, vi var ganska solokvist både på caféet och med omnejd. Vilket kunde bero på att det är måndag och inte så många som har påbörjat sin semestern än.