Månad: maj 2018

Jag kan inte riktigt påstå att min nacke är på topp. Sedan 6 veckor tillbaka har jag haft värk runt halsfästet på både vänster och höger sida. Jag är en person som drar mig in i det längsta för att boka besök hos läkaren eller som i det här fallet, kiropraktor. Jag brukar annars hålla tummarna att alla mina krämpor ger med sig så småningom. Men i det här fallet börjar jag känna mig besegrad, det har gått  så lång tid och jag blir inte bättre. Nåväl om en vecka har jag en tid och hoppas att det löser sig. Jag avskyr känslan av att gå runt och känna mig halvt förlamad på grund av en muskelsträckning, så nu är det nog.

Vilket fantastisk värmeinferno vi har i Stockholm +28 grader. Jag njuter för fullt av detta ovanliga majväder. Jag har längtat och väntat efter sol och värme och nu när det kom i full kraft känner även jag att jag  spirar fullt ut.

Corinne snorar för fullt, hon har stora problem med sin pollenallergi. Ögonen och näsan rinner i ett på henne. Värst är det här hemma, det finns någonting i hemmaomgivning som gör henne mer allergisk än någon annanstans. Med tanke på denna lövspricknings-explosion så hoppas jag att allt som har med pollen att göra lägger sig ner och självdör och det är helst ögonblickligen.

Barnen föreslog att vi skulle äta vegetariskt hela veckan och det var ingen dålig idé. Men jag vill inte begränsa mig på helgerna, så därför bestämde vi att vi kör vego mellan måndag och torsdag. I kväll blir det en halloumihistoria som jag tänkte knåpa ihop. Den har  jag inte gjort tidigare, men den lät god.

Det är så mysigt med alla studenthändelser som sker just nu. I går var jag och min man bjudna på André och Corinnes studentmiddag på Fridhemsplan. Innan vi åkte iväg blev det piffing på hög nivå av lillasyster.

Dagen till ära tog jag fram en gammal klänning ur garderoben som barnen hävdade att de aldrig sett tidigare. Vilket passade mig alldeles utmärkt. Det måste väl ändå betyda att för all framtid är jag räddad från alla klänningsinköp. Jag har så pass sällan klänning på mig  att det blir en ny överraskning varje gång jag tar fram en. Lucky me.

Det är väldigt praktiskt att tvillingarna går i samma klass. Vi behöver inte dela upp oss eller slå knut på oss själva nu när alla tillställningar strömmar till.

Kvällens överraskning stod studenthippans kök för. Till förrätt fick vi in en genomseg brödbit med någon sorts toppad röra på, obestämt vad. Min man och jag satt våra smaklökar i djup analys medan vi tuggade oss igenom delmoment ett, men kom i alla fall inte på vad rätten bestod i. Vi kände smaken av ärtor och… pizzasallad? Nåja, det var tydligen en kycklingtoast, vilket vi aldrig hade kunnat gissa oss fram till. Huvudrätten bestod av en svårtuggad ytterfilé med here kuvert som upptog halva tallriken. Och som pricken över i:et serverade de en genomfrusen cheesecake, där det minst behövdes ett vasst mordvapen för att ta sig igenom.

Under middagen kom klasskamraterna fram en efter en till podiet och hämtade priser på olika utmärkelser. André blev klassens Picasso.

Corinne utnämndes till:

Om drygt en månad tar tvillingarna studenten. Jag och min man har så smått  börjat planera inför den kommande högtidsdagen. Det kommer förhoppningsvis att bli en oförglömlig dag. Men fram till dess ska jag försöka njuta av att det är maj månad, en vårmånad så här innan sommaren anländer. Jo, jag tackar jag.

Jag och Chelsie var till tandregleringen i Liljeholmen på förmiddagen. De justerade några fjädrar i hennes tandställning. Hon har två hörntänder som sitter snett och alldeles för högt upp i tandköttet, dessutom har hon ett bettfel.  I dag lossade de på fjädrarna och spände till  trådarna ordentligt. Efter midsommar blir det dags för rond två, ny tandställning i underkäken.

I ett svagt ögonblick lovade jag henne att vi skulle gå till den sushirestaurangen som hon skarpt gillar. Storögt tittade jag på när hon skyfflade in den ena biten efter den andra i rask takt. Elva bitar senare vacklade hon proppmätt in i bilen och väntade på mig där medan jag ensam fick gå och handla mat.

Efter att ha tränat hela helgen på att äta god mat så slank min del av sushin förvånansvärt lätt och okomplicerat ner. Jag är verkligen i fin form.

I dag har det gått åt flera glas svalkande citronvatten,  mycket friskt och gott nu när vi har fått hit värmen, I love it.

Under lördag och söndag  har jag varit på utbildningshelg med jobbet.

Vi hade tur med vädret, det var både soligt och varmt.

Föreläsaren vi hade pratade hela lördagen om lågeffektivitet. Medan hon malde på hade jag fokus på att inte få kramp i rumpan. Jag har fortfarande noll koll på vad föreläsaren egentligen föreläste om. Det kändes som om jag satt på skolbänken igen och bara korvstoppades med fakta, ganska tröttsamt efter ett tag. Men om vi bortser från det har det varit en helt fantastiskt helg. Det är verkligen vackert och fint på Häringe slott.

Döm om min förvåning när vi checkade in på hotellet och jag upptäckte att det inte fanns något kylskåp på rummet.

Där stod jag rådvill med mitt varma bubbelvin i väskan… men listig som en räv fann jag en bra lösning på problemet.

De bjöd på  jättegod mat och till bords hade jag trevlig sällskap. Det blev många dråpliga historier och mycket skratt.

Precis utanför knuten av mitt hotellrum blommade några japanska körsbärsträd. Vilken färgprakt, bara det var en fröjd för ögat.

Jag har både ätit och druckit gott i helgen,  jag känner mig helt färdig i käken efter allt tuggande. Roligt att komma iväg och njuta av ny miljö och umgås med mina arbetskamrater. Och nu har även denna helg kommit till sin ända. Nästa vecka blir det en kort rackare igen, så skönt det ska bli.

Tvillingarna tar snart studenten och det innebär en del fester och middagar för dem. I nästa vecka är jag och min man inbjudna på deras studentskiva, fast bara under självaste middagen. Lagom till dansen kommer vi  att bli utslängda. Jag letar såklart efter rätt klänning för denna högtidsstund, nu när jag ska blicka ut över alla studenter och deras föräldrar runt middagsbordet. Jag får ju inte vara för pinsam och jag måste hålla låg profil, vara normal. Och hur svårt kan det vara?

Eftersom jag inte är pinsam och håller alltid en låg profil och är super normal med mina 183 cm så kommer det inte att vara några som helst problem. Nu hänger det bara på klänningen. Alltså, vid 54 års ålder borde man kanske ha rättat sig i ledet och inse att vid högtidliga tillfällen kränger man på sig en klänning vare sig man vill eller inte, men jag vänjer mig aldrig. Äldsta dottern är likadan, hon är inte heller någon klänningstjej.

Efter idel klänningsletande slutade det hela med att jag köpte skjorta och byxor till sonen och det var verkligen inte svårt. I helgen åker jag på utbildningshelg med jobbet, då kommer klänningsletandet garanterat att ligga på hatthyllan. Som det nu ser ut lutar det mer åt att jag dammar av någon av de knappt använda klänningarna som redan hänger i garderoben, ett tryggt och säkert kort.

Om jag är fredagspeppad? O, ja, med tanke på hur snabbt den här veckan visslade förbi kom jag i stämning redan i måndags. Fint väder är det tydligen att vänta i helgen också. Nu kommer jag visserligen att mest sitta inomhus och förhoppningsvis lära mig lite nya saker men ändå. Vyerna där, går inte av för hackor de heller.

Trevlig helg!

Mellandottern bokade en hårfärgning på en salong vid Huddinge Centrums busstorg  i helgen.

Hon hade bestämt sig för att bli mer ljusblond och visade upp en bild på vilken hårfärg hon ville ha till självaste salongsinnehavaren. Han talade om att just den färgen kunde hon inte få, utan något snarlikt. Hon godtog det och han satte i gång med sitt färgskapande och la in håret i små foliepaket. I slutet av behandlingen berättade han att hon behöver göra om denna behandlingen minst tre till fyra gånger till för att det ska bli som på bilden. Mellandottern blev helt spak över den nya  information. När hon tittade sig i spegeln efter avslutad behandling insåg hon att det enda som var nytt i håret var att hon fått två mycket smala blonda slingor i luggen av en kostnad på 1 390 kronor.

Hon har helt rätt, vi såg ingen som helst förändring i håret. I morse åkte jag dit och fick prata med salongsinnehavaren själv. Jag berättade hur mellandottern upplevt besöket och han gav sin version och menade på att han redan från början talat om för henne att hon skulle behövda färga om håret minst 3-4 gånger till, för 1 390:- per tillfälle. Och med all säkerhet vet jag att hon aldrig skulle gå med på en sådan deal. Hon har arbetat hårt och sparat pengar för att genomföra en hårfärgning, inte flera. Nu står ord mot ord, hans ord mot hennes.

Bild på mellandottern i morse.

Man ser faktiskt två tunna ljusblonda slingor i luggpartiet, om man tittar noga.

Så här såg hennes naturliga hårfärg ut innan.

Jag kommer att  höra av mig till ARN = allmänna reklamationsnämnden och se vad de tycker i frågan.

Såklart blir jag ju ledsen över att mellandottern på 16 år kastat ut så mycket pengar för ingenting. Hon hade kunnat färga håret hemma, men hon valde i stället att göra det på salong eftersom hon trodde att det skulle bli det bästa. Hon hade beställt en hårfärgning men han gjorde slingor i håret i stället, som dessutom inte syns.  Det är minst sagt upprörande.