april 2018 – Sida 2

Det kliar i fingrarna

Hela dagen har gått åt att tejpa lister, täcka golv och annat spännande. När allt det tråkiga var gjort tog jag tag i det roliga biten, rollern och att penselmåla mellandotterns rum. Jag menar, kan det bli så mycket roligare? En av väggarna har vi redan tapetserat, det gjorde vi i helgen. Dottern hade valt en non woven- tapet och den satte vi upp på ett kick, superlätt och enkelt. De andra väggarna är numera målade ett varv. Det blev en jättesnygg svagt blå/grå färg på de väggarna. Jag älskar färgen.

I morgon är det dags igen och då blir det målarlager nummer två. Redan nu ser jag att det kommer att bli kalassnyggt. Jag hoppas att även dottern blir nöjd när allt är klart.

Nu när det förhoppningsvis börjar bli lite varmare ute har jag tänkt sätta igång med att slipa på mina gamla renoveringsobjekt. Det är helt perfekt att bara släpa ut sakerna som jag vill ha omgjorda och sätta igång. Jag har lite smått och gott som behöver fixas till. Ivrigt ska jag leta upp några härliga färger också, det finns så mycket fina kulörter som bara väntar på att jag ska köpa hem dem och måla om en och annan pryl här i hemma. Jösses, jag tror att de sprudlande vårkänslorna plötsligt har slagit till, eller är det något annat?

Oroande nyheter

Och genast blev värden lite mer kallare när Viktor Orbàn och hans regeringsparti Fidesz vann valet i Ungern. Med sorg i hjärtat läser jag om hur Orbán och högern fått Ungern i ett järngrepp. Jag läste att hans enkla filosofi kunde sammanfattas så här: ”Slår du mig en gång slår jag tillbaka dubbelt.” En filosofi som enligt mig bara förvärrar saker och ting.

Det mest skrämmande är att det inte tog särskilt många år för Europa att börja nedmontera allt vi byggt upp efter andra världskriget. Det var inte länge sedan vi ansåg att sådana rasistiska och odemokratiska handlingar och värderingar inte skulle få ta något som helst utrymme i samhället. Om vi ser på vad som händer just nu i Polen, Tjecken och Ungern kan vi tydligt se vart det är på väg. Den vägen är för mig bara ett stort svart mörkt slukhål och borde täppas igen inom snar framtid, helst i dag.

Jag läser vidare om den nya högerfalangen inom svensk politik som tillkommit, Alternativ för Sverige, som är en avknoppning från SD. Vi har sedan tidigare NMR, Nordiska Motståndsrörelsen, som är extremt nazistiskt parti, där intoleransen är ett föredöme. Jag börjar bli djupt oroad över denna utveckling. Nättroll, fake news-rapporteringar och andra suspekta fenomen som har bidragit med att piska upp den otrygga samhällsutvecklingen som numera brer ut sig världen över.

Jag vill se mer framtidshopp i form av Metoo-rörelsen. Den har lyft kvinnors situation och påverkat en rad olika instanser till att göra en förändring på arbetsmarknaden, vilket var på tiden. Med det vill jag säga att vi kan om vi vill. Vi måste bara våga ta steget.

Spackling, slipning och tapetsering

Vi lämnade bakom oss allt byggdamm från mellandotterns rum och åkte iväg till Lill Jansskogen. Vi behövde rensa luftrören en stund. Min man och äldsta dottern tog ett joggingpass medan vi andra söndagsflanerade bland alla hundägare i den något slaskiga terrängen. Vi pausade dock ett par gånger för att hämta andan.

När vi åter kom hem riggade vi upp tapeten i dotterns rum. Nu återstår bara att måla resten av rummet och det tänkte jag ta tag i någon gång i nästa vecka. Skönt att bredspacklingen och slipningen är över, det är verkligen ett tungt och trist jobb.

Nu märks det att våren är på frammarsch, jag nyser, ögonen är rödkantade och näsan är som en rinnande kran. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit allergisk, men det har jag blivit på senare år. Samma sak gäller min astma som jag blev diagnostiserad för två år sedan. Märkligt att det slagit till så sent i livet, suck, det hade jag lätt kunnat vara utan.

Operabesök

Efter gårdagens kulturella operaupplevelse kan jag konstatera att mitt lillfinger fortfarande är något bortdomnat. Om det beror på den märkliga vinkeln som jag och min ”syster” tvingades ha för att överhuvud taget kunna se något låter jag vara osagt. Med viss humor kunde vi konstatera att våra sittplatser var en ren katastrof. Vi var tvungna att hänga över räcket i logen och sträcka ut halsen för att ens ha en chans att se en skymt av vad som avhandlades. Sisådär 1 timme in i pjäsen upptäckte jag att det fanns en andra halva av scenen. Den fanns definitivt inte inom vårt synfält. Min stackars framåtlutade rygg var helt slut efter 3 timmar med Verdis Aida.

Orkestern däremot hade vi utmärkt uppsikt över.

I mellanakten armbågade vi fram oss för att inte komma sist till den enorma kön för förfriskningar. Och det var det värt.

Jag passade på att ta en selfie när jag stod och sippade på ett glas med cava medans min ”syster” stod i den ändlösa kön till toaletten.

Om vi hade vi suttit på bättre sittplatser skulle jag nog ha njutit mer av den fantastiska sånginsatsen. De som satt på sina mer bekväma bordellröda sammetsstolar kunde nog ana sig till mina avundsjuka blickar som jag gav dem då och då mellan akterna. Själva dekoren imponerande inte särskilt mycket. Jag gillar när man tar ut svängarna, det tycker jag inte man hade gjort i det här fallet.

Innan vi hamnade på Operan och Aida åt vi en bit mat i Kungsträdgården, närmare bestämt på T.G.I.F. där alla ungdomar i hela Stockholm höll till. Om du är ungdom och ska gå ut på date, gå dit. Om du är som jag, ehhh, något äldre – gå inte dit. Ljudvolymen var så hög att det var svårt att kommunicera, det är rena turen att vi kunde tyda varandras kroppsspråk, annars vete katten.. Betjäningen…svårt att beskriva i ord, usel räcker inte.

Jag älskar att vara kulturell då och då. Det är både berikande och väldigt upplyftande. Ett litet lyckorus helt enkelt. I bland blir det inte riktigt som man tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

Wonder

Jag och stora dottern tog en tur ut i skogen i det gråmulna vädret i morse. När dottern hoppade in i ett av joggingspåren bestämde jag mig för att inte ens försöka mig på den vägen, det såg alltför isigt och halt ut. Jag tänkte inte utsätta mig för denna riskfyllda promenad. Inte när det var dottern som hade på sig mina Icebugs.

Jag valde en desto mer säkrare lårbenshalsväg, inte en isfläck så långt ögat nådde. Tryggt och säkert kunde jag hålla mig på banan och ta mig en ordentlig bensträckare.

Välbehållen hemma åkte jag och yngsta dottern in till stan och gick på bio.

Vi såg på Wonder, knappt ett öga var torrt. Dottern har läst boken och älskar den. Hon tyckte att filmen var lika bra. Jättemysigt att kura ihop sig i en biomörkret och klämma i sig en massa smörpopcorn och bara njuta av en bra film. Det gör vi alltför sällan.

Värdens smarrigaste avokadosmörgås

I dag fick vi vårt första regn för i år. Olyckligtvis för oss började det spöregna precis när vi hade shoppat klart på Coop och var tvungna att springa till bilen med alla våra matvaror. På två sekunder blev vi dyngsura från topp till tå. Det finns faktiskt en liten fördel med regnet och det är att all snö försvinner och det får man väl vara tacksam över. När jag slängde en blick på SMHI-appen blev jag inte särskilt mycket gladare. Vårväder? Jo, jag tackar. Det lär nog vänta på sig med tanke på att det kommer att bli minusgrader under några nätter framöver. Dagstemperaturen verkar inte komma upp i någon tvåsiffrig temperatur heller, i alla fall inte under den närmaste tiden. Det skulle möjligtvis kunna bli på söndag då, men vi får väl se hur det blir med det.

I påskhelgen gjorde jag ett par supersmarriga avokadosmörgåsar som är to die for.

Vi har ett nytt bageri intill oss som gör fantastiskt surdegsbröd, numera känns det som om jag är en inventarie där. Jag kan släppa loss hur mycket som helst i deras brödhyllor och skulle kunna tänka mig att spendera all min tid på att bara sniffa på deras bakverk.

Surdegsbrödet jag gjorde i helgen stekte jag i smör tills det fick färg. Jag delade avokadon i skivor och la på det smörstekta brödet. Toppade med röd och grön chili och koriander. Alla i familjen gillar inte rökt lax, så den fick ligga på ett fat bredvid. Vi som gillar lax tog en rejäl skiva på avokadosmörgåsen och sprutade sedan på en ordentlig skvätt med citron. Det är både nyttigt, gott och smakrikt.

Årets första uteglass

I morse studsade jag upp ur sängen tidigt och klev med bestämda steg ner till Friskis & Svettis. Himla härligt att starta dagen på det viset. Bästa av allt var att det knappt fanns en kotte på plats, jag var nästan helt ensam på gymmet.

Efter lunch åkte jag och barnen in till stan. Med varsin glass i handen stod vi i Kungsträdgården och njöt av den fantastiska solen och det myllrande folklivet.

Vi bestämde oss för att ta en tur ut på Skeppsholmen och även Kastellholmen. När vi bodde på Gärdet var vi ganska ofta ute på promenadturer i olika delar av stan. Numera är jag inte särskilt ofta i stan, därför var det extra roligt att komma dit.

Jättemysigt var det vid varven, där hade flera börjat fixa med sina båtar. Det luktade både tjära och tång.

Stockholm är verkligen vackert på sina håll. Det gäller bara att hitta de små guldkornen. Jag kan varmt rekommendera en promenad på både Skeppsholmen och Kastellholmen. Särskilt nu när båtägarna börjar rusta upp sina båtar. Och varför inte göra ett stopp på Moderna Museet eller Östasiatiska museet som också ligger där, dessa två museum är en upplevelse bara i sig.

Renovering och annat kul

Oj, oj, oj vad jag har ätit mycket gott i påskhelgen. Det känns som om jag fingrat på något i matväg mest hela tiden. I morgon är det dags att ta sig samman och motionera mer och inte vräka i sig lika mycket godis.

Nu när solen strålar in så mycket i huset och fönsterna är så smutsiga kunde vi inte låta bli att köpa en fönsterputshistoria. Eftersom min man älskar allt med teknik satte han genast i gång med att putsa febrilt på allt i fönsterväg som kom i hans väg.

Nu har vi ju rätt många fönster som måste putsas så vi kommer sanna mina ord att ha mycket göra framöver. Inte nog med det, vi har i helgen också startat upp med mellandotterns rum. Tanken är att vi inom snar framtid ska bli klar med en ommålning och tapetsering där. Tapeten hon ville ha fann hon till vår glädje riktigt snabbt. Jag trodde det skulle bli svårare att hitta något som passade henne, men vi hade tur. Jag har provmålat en bit vägg för att se om färgen passar, som det nu ser ut kommer den att passa utmärkt till tapeten.

Det ska bli skönt när allt är klart. Men fram tills dess får vi jobba för glatta livet.

I kväll ska jag ta det lugnt, titta på film och njuta av den fina påsken vi haft. Barnen har påsklov i veckan och meddelade att de också skulle njuta till fullo med att bara vara lediga. Och det är de värda.

🐣Påsktime🐣

Man är aldrig för gammal för att leka lekar, särskilt inte när det drar ihop sig till högtider. Vi ruckar inte en millimeter på våra påsktraditioner. Vi började dagen med äggmålning. Barnen fick sedan skriva ner sina namn på ett utvalt vinnarägg som de senare använde i diverse ägglekar.

Med de vassaste armbågarna kammade sonen hem äggspringartävlingen.

I år var påskharen påhittig och gömde påskäggen på väldigt bra ställen. Barnen fick leta både länge och väl innan någon ens fann det första ägget.

Dags för nya utmaningar.

Och nya spännande tävlingar, denna gång blev det dags för den beryktade äggskjutaretävlingen.

Och vinnaren av att komma närmast den blå krukan med sitt ägg blev yngsta dottern…den glädjen.

I år gjorde vi fantastiska lammracks till middag. De fick först ligga i vår sous vide i två timmar för att sedan stekas i vitlök och rosmarin tills de fick fin färg. Det blev magiskt gott. Potatisgratäng som jag dränkt in med vitlök gick inte av för hackor den heller.

Glad påsk!