Och genast blev värden lite mer kallare när Viktor Orbàn och hans regeringsparti Fidesz vann valet i Ungern. Med sorg i hjärtat läser jag om hur Orbán och högern fått Ungern i ett järngrepp. Jag läste att hans enkla filosofi kunde sammanfattas så här: ”Slår du mig en gång slår jag tillbaka dubbelt.” En filosofi som enligt mig bara förvärrar saker och ting.
Det mest skrämmande är att det inte tog särskilt många år för Europa att börja nedmontera allt vi byggt upp efter andra världskriget. Det var inte länge sedan vi ansåg att sådana rasistiska och odemokratiska handlingar och värderingar inte skulle få ta något som helst utrymme i samhället. Om vi ser på vad som händer just nu i Polen, Tjecken och Ungern kan vi tydligt se vart det är på väg. Den vägen är för mig bara ett stort svart mörkt slukhål och borde täppas igen inom snar framtid, helst i dag.
Jag läser vidare om den nya högerfalangen inom svensk politik som tillkommit, Alternativ för Sverige, som är en avknoppning från SD. Vi har sedan tidigare NMR, Nordiska Motståndsrörelsen, som är extremt nazistiskt parti, där intoleransen är ett föredöme. Jag börjar bli djupt oroad över denna utveckling. Nättroll, fake news-rapporteringar och andra suspekta fenomen som har bidragit med att piska upp den otrygga samhällsutvecklingen som numera brer ut sig världen över.
Jag vill se mer framtidshopp i form av Metoo-rörelsen. Den har lyft kvinnors situation och påverkat en rad olika instanser till att göra en förändring på arbetsmarknaden, vilket var på tiden. Med det vill jag säga att vi kan om vi vill. Vi måste bara våga ta steget.
