Jag har känt mig lite ruggig under dagen och sitter nu i soffan och värmer mig under en filt och med tända ljus. Under veckan har orken liksom inte infunnit sig riktigt, utan jag har mest känt mig urlakad och matt. Jag hoppas på att inte bli sjuk.
I morse tyckte jag att yngsta dottern behövde röra på sig. Innan tio övningskörde äldsta dottern oss till ett av leklanden som finns i vår närhet. Hon och min man fortsatte sedan iväg och sprang 5 km. När jag och dottern äntrade leklandet hann jag inte mer än betala förrän jag höll på att snava över det första barnet. När jag lyfte blicken insåg jag att landets alla barn måste var där, för herre Gud vilket liv det var. Dottern försökte sedan få upp mig i en av rutschbanorna som förövrigt såg helt livsfarlig ut. Jag vägrade och meddelade att om jag skulle åka i den skulle troligtvis min svanskota dela sig i små flis…och det är jag inte sugen på.
När vi kom hem satt sonen och målade i köket. Extra roligt var det att han använda sin mormors gamla målarverktyg. Min mamma målade själv när hon var ung. Nu är hon död sedan nästan 19 år tillbaka.
Det blev en riktigt bra bild på Amy Winehouse.
I kväll är det bara yngsta dottern som är hemma. Alla andra är hos vänner och mellandottern är som vanligt på läger. Denna gång i Rättvik. Min man står för kokkunskaperna i kväll, det vattnas redan i munnen på mig när jag ser allt gott som han ska servera.
Trevlig mellokväll.
lamatrona.net 