Då tackar vi Åre för den här gången. Det blev ett kalasskönt sportlov.
Det blev en vecka med mycket skidåkning och det blev till och med ett kvällsåk för barnen och min man i VM-backen. En stor nackdel var att de absolut uslaste skidåkarna fanns på plats vid det tillfället. Tydligen fanns det flera i backen som knappt hade något vett i huvudet utan störtdök rakt ner i backarna utan att visa någon som helst hänsyn till vare sig backens lutning eller till att det var trångt i vissa passager. Det bästa med att åka på kvällen var nog att få åka i en starkt upplyst backe i det annars så mörka kvällsljuset. Alla var nöjda med kvällsskidåkningen och tyckte det var roligt att ha provat på.
Jag blev nöjd över helt andra saker, såsom att jag glömde min skidjacka hemma. För min tjockjacka var verkligen varm och skön i dessa minusgrader, för iskallt var det hela veckan.
God mat har vi också ätit. En av kvällarna gick vi ut och åt på restaurang. Jag åt en grymt god röding med en hummersås och potatiskaka till. Den smalt snällt ner i gommen tillsammans med en god Riesling som gjorde sitt till. Det blev en måltid att minnas, mmm.
Det allra mest häpnadsväckande uttalandet som gjordes under veckan var nog när jag och mellandottern satt i liften sista dagen och jag beklagade mig över att inte solen syntes till. Då svarade hon: -”solen? Nä, den har jag inte sett under veckan.” Håll i hatten, ungen hade inte ens noterat att solen har varit framme varenda dag under hela lovet.
Det är ju klart att man blir lite oroad nu…För vi har ju haft sol heeeela veckan lång förutom sista dagen, då var det grått ute. Undrar om det kan ha berott på skidglasögonen? Det kan vara så att de inte släppt in något solljus, *host, det kan vara så.
lamatrona.net 