Plötsligt när jag satt på Friskis &Svettis träningscykeln såg jag hur solen trängde sig in i träningslokalen. Jag kände riktigt hur det spratt till i kroppen och flåset blev i all hast så mycket bättre. Väl ute tog jag några djupa andetag och gick i maklig promenadtakt hemåt med solen klistrad i ansiktet. Helt underbart. Nu trivs jag som fisken i vattnet, det är lagom kallt ute, vi har snö och även solen har tittat fram bakom molnen lite då och då, vilken dag.
Djärvt nog har jag köpt hem rödbetspasta till kvällens middag. Jag är tveksamt till hur resten av familjen ställer sig till det, antingen blir det ett jubel eller… inte. Jag avvaktar och ser. Men eftersom det är jag som är La matrona i huset så är det jag som bestämmer. Jag har försökt googla mig till ett gott recept, men har tyvärr inte funnit något som tilltalar mig. Därför kommer jag helt enkelt att gå efter eget huvud. Blir det gott delar jag gärna med mig av receptet.
Nä, nu är det dags att sätta fart med både tvätt och matlagning. Det är tur att jag har en liten kanariebird i rummet intill, hon sjunger dagarna i ända. Allt blir så mycket roligare när jag steppar omkring i huset till hennes skönsjungande toner. Det ända som krävs är en välsmord mun och hon har många, många, sådana insmörjningssorter som sätter fart på sången. Jag lovar…

