Jag satt och funderade på året som gått och kände att en tillbakablick på 2017 vore på sin plats.
Januari.
Jag och min man firade 25 års jubileum på Grand Hotel.
Jag smäller i mig den största skaldjursplatån ever, helt själv till min mans förfäran.
Februari.
Vi åkte upp till Åre en vecka med goda vänner.
Under en frukost får jag syn på min väns kulinariska frukostutsvävning.
Denna överraskande skapelse svalde hon ner med hull och hår.
Mars.
Vi fortsätter att äta pitepalt så det sprutar ur öronen på oss. Vi är alla överens om att det blir ett litet ”halleluja”-moment när den stekta smörindränkta palten kommer fram på bordet.
April.
Vi köper båt.
Alla i familjen är så exalterade att till och med flaggan slår knut på sig själv av lycka.
Maj.
Passerar grannens nya skylt på landet och undrar nyfiket om de övriga grannarna brukar smita in dit efter nattens mörker.
Juni.
Vår kära tvättmaskin Kenny stå inte emot trycket längre, med sorg i hjärtat åker vi till återvinningen och tar ett sista farväl av vår gamla trotjänare.
Juli.
Vi gör ett besök på Liseberg.
Augusti.
Jag förnyar mitt körkort och tar årets bild enligt vissa familjemedlemmar.
September.
Tvillingarna blev 18 år.
Jag är fortfarande i chock, var tog tiden vägen?
Oktober.
Min man sätter sig för första gången på en hästrygg med lånade tajta hästbyxor. Jag är stum av beundran.
November.
Häpet inser jag att mina armmuskler inte längre hänger åt fel håll.
December.
Konstaterade att tomten fortfarande behöver träna på sitt framträdande.
Det här året har innehållit så många saker utöver det vanliga.
Världen känns mer otryggt efter Donald Trumps ettåriga framfart. Han, mannen som myntade begreppet Fake News och som har en twittertumme utan dess like, allt han vidrör blir till kaos. I Sverige pratar vi numera om hur vi ska kunna klara oss om olika samhällsstrukturer slås ut, det har vi inte gjort på väldigt länge.
Och så till slut, det bästa av allt #Metoo, heja den.
So long 2017.












