En riktig julkladdkaka

Jag och äldsta dottern har bakat i helgen. Jag gillar att laga mat men när det kommer till bakverk…nä, inte lika kul. Den här kladdkakshistorien blev inte riktigt vad vi tänkt oss i slutändan. Den blev så kladdig att ordet  kladdig fick en helt ny innebörd.

DSC_0087

DSC_0089-2

DSC_0099

Men ack så god och sööööt den blev.

När jag såg äldsta dottern hiva ner allt socker i smeten undrade jag i mitt stilla sinne hur detta skulle sluta, men det gick bra. Ibland måste man ta ut  sockerbombssvängarna, för mmm så god den var.

Lussebullekladdkaka

Kladdkaka

200 g smör

5 dl socker

1 tsk vaniljsocker

4 ägg

3 dl vetemjöl

1 dl kakao

1 tsk salt

Saffranstopping

3 Ägg

1 pkt saffran

100 g smör

150 g choklad

1 krm vaniljsocker

2 dl socker

2 dl vetemjöl

Gör så här: 

  1. Börja med kladdkakan. Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröda en form med löstagbar kant, 22 cm i diameter. Smält smöret i en kastrull. Rör ihop socker, vaniljsocker och ägg i en bunke.
  2. Blanda ihop mjöl, kakao och salt, rör ner det med smöret i äggsmeten. Häll smeten i en form.
  3. Saffranstopping: Mortla saffranet med lite socker. Blanda ihop socker, saffran och ägg.

Smält den vita chokladen. Blanda i den och resten av ingredienserna. Rör om ordentligt. Häll saffranssmeten över kladdkakesmeten och grädda i nedre delen av ugnen i cirka 45 minuter.

Tips: När jag tog ut kladdkakan ur ugnen var den verkligen superkladdig så därför ställde jag ut den på altanen och kylde ner den ordentligt. Konsistensen blev så mycket fastare efter att den blev kall.

IMG_E3703

Alltså, ibland måste man ha en styrkedemonstration. Visserligen är äldsta dottern stark som en oxe och tar mig i armbrytning med höger arm numera, men jag tar henne fortfarande med min  vänsterarm (vi är båda högerhänta) Jag kan redan nu konstatera att vissa apparater på gymmet lönar sig… fortsätter jag i den här takten så kanske även gäddhänget så småningom försvinner.

Ha det fint!

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar