I dag var solen upptagen någon annanstans för inte var den här på den södra sidan av stan i alla fall. Det enda som lyst upp denna betonggråa dag var huset i sin röda prakt som dagen till ära var insvept i en vit vinterskrud.
Just nu skulle jag kunna svepa in mig i en kokong och ligga i en skön säng och värma upp mig, för så frusen känner jag mig. En till som kan ligga i sängen och gona är yngsta dottern. Hon kan verkligen konsten att ligga och dra sig i sängen. I helgen var alla som var närvarande på landet uppe med tuppen utom hon…
Och här är hon faktiskt lite mer upprätt…
För när halva förmiddagen gått masade hon sig nämligen upp. Alla barnen i familjen utom den äldsta dottern sover länge på mornarna – det vill säga när tillfälle ges (läs helger och lov). Vi andra gillar att starta dagen så tidigt som möjligt, då hinner man med så mycket mer.
Mellandottern och stora dottern har varit extremt trötta denna höst. De båda var till läkaren och blev undersökta och fick ta fullt med blodprover. Stora dottern fick besked att allt såg bra ut förutom att hon har lågt blodvärde och behöver ta fler prover. Mellandottern hade järnbrist och är nu satt på järntabletter i tre månader. Skönt att få reda på vad deras trötthet troligtvis beror på. Själv har jag sedan en tid tillbaka också börjat ta Blutsaft och känner mig faktiskt lite piggare (i och för sig kan det också bero på att jag numera tränar mycket mera. Det är svårt att säga vad som är hönan eller ägget).
Mina fina❤️
So long, så länge.




