Vilket märkligt väder vi har haft i dag. Lika mörk och kletig som Harvey Weinsteinaffären som brett ut sig i världen. För mindre än ett dygn sedan uppmanade den amerikanska skådespelaren Alyssa Milano kvinnor att berätta om sexuella kränkningar och övergrepp under hashtaggen #metoo, ”jag också”. Detta har spridit sig som en löpeld i olika sociala medier. Milano underströk också att -”sexuella trakasserier och övergrepp på arbetsplatsen inte bara handlar om Harvey Weinstein. Utan att det måste till en allmän förändring för att förbättra situationen för kvinnor överallt”.
Sexuella ofredanden har alltid funnits och kommer säkerligen inte att försvinna i första taget. Just därför behövs dessa viktiga röster. Det är allt för många kvinnor som blivit drabbade av detta på något sätt. Det gör mig både arg, ledsen och upprörd.
Som mamma till tre flickor och en pojke hoppas jag att de nu och i framtiden kommer att ha modet och civilkuraget att våga säga i från om något sådant skulle hända dem och att de får den uppbackningen de i så fall skulle behöva från både män och kvinnor. Därför riktar jag ett stort tack till er modiga kvinnor som belyser detta problem, ni ingjuter både mod och hopp med era berättelser.
Jag tror att det är viktigt att prata om sexuella trakasserier och att våga ge ämnet utrymme i diskussioner särskilt i kontakten med våra barn och ungdomar. En del av detta förändringsarbete kan vara att vi vuxna blir mer lyhörda och visar en större öppenhet kring dessa frågor.
Det är dags för den rådande macho-man-kulturen att ta flera snäpp bakåt. Vi behövs alla, på lika villkor.
Ha det fint!
So long, så länge.
