Yngsta dottern fick tandställning i överkäken redan vid nio års ålder. Det berodde på att hennes ena framtand inte ville komma ner och därför drog man fram tanden med hjälp av operation och tandställning.
Förra året hittade framtanden äntligen ut och dottern fick fortsätta ha räls ett tag , men bara på fem (5) tänder för att framtanden skulle stabilisera sig. När de äntligen tog ut rälsen satte de dit en lite metallplatta som fortfarande agerar som skydd för framtanden.
Häromdagen blev det ett besök i Liljeholmen för att göra en check av denna metallplatta. När tandregleraren med rynkad panna petade och drog i några av hennes tänder förstod jag att något var i görningen.
När han efter en del hummande tittade upp meddelade han sin dom: dottern behöver en ny uppsättning tandställning i både under-och överkäken, en jätteräls med andra ord.
Suck! kanske inte just över domen utan mer över allt runt omkring. Nu pratar vi om att jag måste hänga hos tandregleringen jämt för det var precis det jag gjorde när både yngsta -och mellandottern hade tandställning samtidigt. Antingen så skavde det i någons mun eller så var det problem med mellandotterns gummiband (som jag fortfarande hittar delar av här hemma, och då bör det påpekas att hon varit tandställningsfri i mer än ett år) Det kändes faktiskt som om jag ett tag bodde i mottagningsrummet för jag var där jämt.
Ok, dags för några djupa andetag…det är ju faktiskt fredag.
Hoppas ni får en toppenskön helg!
Ha det fint.
So long, så länge
lamatrona.net 