Månad: september 2017

I går var jag och min ”syster” på Friskis och Svettis och utförde en del övningar som gud glömde. Rackarns vad jag har träningsvärk i benen. De känns helt stumma och jag stapplar fram som om jag minst skulle behöva en rullator, helst en för varje ben.

När min ”syster” undrade om vi inte skulle passa på att gå på yoga också,  hörde jag mig själv svara: ja, visst! Va? Vad fick jag det ifrån?

Och inte nog med det, vi ska börja träna minst 2-3 gånger i veckan plus den här jädrans yogan. Ni hör vilken träningsvärk och gnäll det kommer att bli här i bloggen framöver.

Jag kan inte påstå att jag längtar efter morgondagens atletiska övningar. Herregud vad jag håller på att ångrar att jag köpte gymkortet, men gjort är gjort. Det blir till att bita i det sura äpplet.

Medan jag sitter här i soffan och tycker synd om mina tegelstenar till ben så önskar jag er andra en riktigt hurtfrisk kväll!

So long, så länge!

Det har regnat och varit jämngrått mest hela dagen på den södra sidan av stan, usch, vilket supertrist väder. Det har ju öst ner så mycket att vi fått svamp på tomten men inte direkt några ätliga arter tyvärr. För det hade ju varit roligt om det hade växt en kantarell eller två  vid husknuten. Nej, de som växer här ser inte särskilt ätliga ut och de växer i enorma klumpar lite varstans. De måste bort snarast, kanske vid nästa regnuppehåll…när nu det blir.

Under dagen har jag  fortsatt att handla inför det stundande kalaset på lördag. Jag hann även med en snabbvisit till  min ”syster” och lånade både glas och assietter till det annalkande partajet.

Min man kom hem tidigare från jobbet bara för att rensa avloppet. Sur som en citron låg han i badrummet och spolade med högtryckstvätten så det det sprutade både här och där. Till slut lyckades han få bort allt smuts och ett dussintal hårbollar som låg som en stoppkorv i avloppsröret.

Numera är rören  i toppskick, de riktigt glänser. Det känns så skönt att få det gjort. Vi får hoppas att det dröjer länge innan det är dags igen.

Jag har känt mig ganska ruggig hela dagen och sitter här och funderar på om jag inte ska sätta på ångbastun och kanske göra en ansiktsmask också.  För att inte tala om mina fötterna, de skulle verkligen behöva lite mer kärlek. Hm, det låter som om jag har en hemma spa-kväll framför mig. Om nu inte någon av döttrarna hinner före mig in i badrummet för då är det kört. Bäst att springa…

Ha det gott!

So long, så länge.

Här sitter jag på kvällskvisten och undrade när Wahlgrens värd ska börja. Va? ingen Pernilla i rutan. Va? är det inte torsdag?  Senil, moi? Ehh, det är tydligen dags för lite minnesträning för min del…och jag som trodde att mitt minne var på topp eftersom  jag nästan kom i håg hela den glömda inköpslistan utantill i affären i dag. Nåväl, så kan det bli när man inte är tillräckligt vaken…

Ciao!

Jag är inte alltid helt genomtänkt när jag går och handlar.  Men i dag var jag beredd med en lång inköpslista som dock visade sig ligga hemma när jag väl stod på Coop. Som tur var kom jag ihåg det mesta jag skulle köpa, inte allt, men det viktigaste kom med.

När jag irrat omkring i butiken en stund fick jag syn på ett gäng orkidéer som stod hoptryckta på golvet, det måste finnas en anledning till varför de stod där i hörnan mol allena. Mycket riktigt, de såldes ut för endast 30 kr stycket. Tre (3) styckena fick snabbt följa med mig hem, vilket kap, vilken lycka.

Glad i hågen och med ett leende på läppen hoppade jag in i bilen och for snabbt hem. De är verkligen pangsnygga mina nya fina orkidéer.

I kväll kommer jag att sitta klistrad  framför tv-apparaten, det är Wahlgrens värd. Den familjen är verkligen för sköna och så roliga att titta på. Igenkänningsfaktorn är rätt hög i vissa avseenden.

Ha en fin kväll!

So long, så länge!

Man kan inte annat än älska att yngsta dotterns bjuder på sig själv. I dag när skolfotot dök upp skrattade jag så att frukostsmulorna flög över tangentbordet.

Redan nu har jag beslutsångest  över att behöva välja mellan dessa bilder, se nedan.

Ja, ni ser ju själva ..

Oftast när man får hem skolfoton brukar de se väldigt tillrättalagda ut, men inte dessa. Förutom de här bilderna finns det såklart en hel uppsjö av lite mer normala kort. Men just de här två gillade jag allra bäst, lite som min körkortsbild, mer levande på något sätt.

Ett av mina familje-fans har till och med hängt upp min körkortsbild i sitt rum. Jag är mycket smickrad.

I morse bestämde sig  jag och min man för att äta lunch ihop, det var nämligen väldigt länge sedan det hände. På avtalad tid stod jag utanför lunchrestaurangen och väntade in honom.

När han inte dök upp greppade jag mobiltelefonen och ringde upp den icke punktliga mannen. Hoppsan, han hade tydligen helt glömt bort att vi skulle ses.

När han några minuter senare dök upp med andan i halsen meddelar han med andfådd röst att han skulle iväg på ytterligare ett möte och därför måste det bli en snabblunch.

Jag hann inte ens svälja ner det sista av fiskgrytan förrän han stod i givakt och var på språng igen. Kvar blir jag med den halvätna fiskgrytan och en kopp kaffe.

Låt mig uttrycka mig så här, roligare lunchdate har jag haft.

På vägen hem trodde jag ett ögonblick att jag skulle smälta bort. Min höstjackan åkte ganska omgående av. Härligt att vi fick massor med  sol och en del värme.  När jag kom hem passade jag på att ta en tretår på verandan, så skönt att bara sitta och lapa sol och göra ingenting , helt ljuvligt.

Ha det fint!

So long, så länge.