Under alla år som jag och min man varit ihop, 25 år har han alltid avskytt att shoppa. Till viss del stämmer det fortfarande, men den senaste tiden har han förbluffat mig och i dag gjorde han det rejält.
I eftermiddags klämde vi ihop oss i bilen tillsammans med vår ö-granne och sa farväl till vår gamla trotjänare Kenny ( vår tvättmaskin ) på en återvinningsstation inte långt från oss. På denna sopstation så har man tagit återvinning på riktigt allvar. Det fanns ett helt magasin med prylar som folk slängt och som man nu kunde återköpa i butikerna. Det bör tilläggas att de även gör konst på återvunnet material eller hottar upp sakerna och säljer dem ganska dyrt.
När jag och ö-grannen strosade runt bland loppisfynden dyker plötsligt min man upp från ingenstans och visar upp ett gäng med fiskeprylar som han köpt.
Stunden senare flyger mina ögonbryn upp till nya takhöjder när han kommer ut från en annan butik med ett jätte-hockeyspel under armen. Jag stönar högt, och undrar hur i all fridens han tänkte där. Han fick knappt plats i butiken där jag och ö-grannen just befann oss i. Han backade ut och med ett leende på läppen och mumlade något om att han bara måste ha detta spel för det är ju Sverige mot Finland…. ehhh, ok…?
Men hörrni vet ni hur stort detta hockeyspel är? Det sväljer hela sommarstugan…med råge.
Det behövdes en fikapaus för att hämta sig.
Jakten fortsatte sedan vidare, jag letade efter ett par snygga beslag till mina ommålade nattduksbord så vi begav oss till en annan del av staden. Där fann vi inga beslag men däremot billiga perenner som vi köpte upp oss på. I kväll kommer det att stå plantering på agendan.
So long, så länge.
lamatrona.net 