juni 2017 – Sida 2

Loppis!

I dag blev det till att besöka årets första loppis. Dessvärre var vi inte ensamma där utan fick trängas rejält med både kunder och hur mycket personal som helst. Uppskattningsvis gick det 1 personal på 5 kunder.

Dottern hittade några böcker och själv tyckte jag att det var väldigt tunnsått med grejer. Till slut slog jag till på ett lite mindre uppläggningsfat för ynka 20 kronor.

Jag älskar verkligen att gå omkring på loppisar och göra små fynd. Ibland hittar jag något fint, andra gånger kommer jag hem helt tomhänt men är ändå nöjd över att ha kommit iväg.

Våra sänggavlar på landet hittade jag för ett par år sedan på loppisen vi besökte i dag. Den stod i ett av hörnen och såg verkligen inte kul ut. Jag har rätt svårt för furu-grejer och denna sänggaveln var verkligen en furuhistoria.

Jag såg potentialen i den och förälskade mig handlöst. Personalen hjälpte mig att stuva in den i bilen tillsammans med två nattduksbord i samma stil. Glad i hågen släpade jag ut dem på ön och började sedan att slipa och måla om det. Vilket resulterade i detta.

Sänggavlarna och nattduksborden kostade tillsammans 350 kr. Sedan tillkom färgkostnaderna som blev lite dyrare, men å andra sidan fick jag en säng med sängbord som jag är otroligt nöjd med.

Nu hoppas jag att detta bara är början på alla loppisbesök i sommar, förhoppningsvis kommer jag och ö-grannen att hinna med ett par vändor till. Min man kommer troligtvis att gör allt för att hejda min frammarsch med alla prylar jag släpar hem, jag hör redan hur han börjar knorra över allt skräp. Jag tar detta med ro, för vem vill inte göra ett fynd?

So long, så länge.

R.I.P min Kenny

Med sorg i hjärtat insåg jag att min outstanding tvättmaskin på landet troligtvis tagit sin sista suck. I går gjorde jag ett försök att få i gång den. Det lyckades som vanligt, men efter en timma hörde jag att den fortfarande förtvivlat brummade och inte ville släppa ut det sista vattnet.

Den här fantastiska apparaten tog vi över efter den forna ägaren som också hade haft den i årtal. Den står i vårt oisolerade duschutrymme året om och har troligtvis gjort det de senaste 20 åren. De sista tre åren har den visserligen läckt som ett såll vid tvättmaskinsluckan men ändå tagit sig ann tvätten med bravur.

Min man lovade att öppna upp Kenny när han så småningom kommer ut på ön. Vi får hoppas på ett mirakel när han tittar in i maskineriet. Det kan vara så att han löser problemet och det vore underbart i så fall. Annars får vi vara beredda att hitta en ny i samma kaliber. ( Och jag ber till en högre makt att det finns en sådan.)

På väg till soptunnan passade jag på att njuta av de fantastiska vyerna. Det är ju så fint i naturen just nu med alla dessa vackra blommor och de nästan självlysande gröna bladen. Inte blir det sämre när vädret är på topp heller.

Jag har fortsatt att röja runt på tomten och i torpet. Det tar aldrig slut på saker som behöver åtgärdas.

I morse när jag dammsög i ett av rummen, stannade jag till vid denna lite roliga detalj som finns vid ingången till källaren. Den fick vi med os när vi köpte stället.

Jag har också så smått börjat fundera på midsommarmaten när jag gått omkring och städat och rensat i rabatterna.

Jag bestämde mig för att förnya sillrecepten i år. Jag har varit lite dålig på det, så nu är det verkligen dags att ta tag i det. På midsommarafton brukar det ju annars inte vara särskilt svårt att komma på vad man ska servera, nästan alltid blir det, same same.

Ha det fint!

Gäddor och en badbrud

För att hålla igång lite grann tog jag och ö-grannen en spänstig promenad i morse. Skönt att börja dagen med lite motion. När jag andfådd klev in genom dörren undrade min man om vi inte skulle åka ut med båten för en fisketur.

Med vinden smiskande i ansiktet åkte vi ut till ett ställe där vi kunde ligga i lä. Jag hann inte mer än att kastet ut mitt drag förrän jag fick napp. När jag precis hade halat in gäddan vid båtkanten släpper den taget. Jag kastade ut igen och…hör och häpna, napp även denna gång. Tyvärr ville inte heller denna gädda sitta kvar på kroken utan den for iväg med en knyck när den var halvvägs upp i båten.

Men vi gav inte upp…Min man lyckades då få napp och denna gång satt den rejält på kroken.

Glada över denna enorma fiskelycka åker vi hem, min man har smålett ända sedan dess. Fisken blir bara större och större vart efter han berättar om firren.

Dottern som inte är så lättimponerad tyckte att vi skulle gå och bada i stället. Med tanke på denna värme var det ingen dum idé.

Eftersom fisken inte var så stor in real life så bidde det ingen grillad gädda till middag. Det blev att vaska fram något annat ur kylskåpet. Men med största säkerhet kommer vi att pröva vår fiskelycka vid fler tillfällen.

Ha det gott!

Okomplicerat ö-liv

Här sitter jag på verandan och har det bra. Tempot har varit lågt nästan hela dagen, det blev dock en liten pulshöjare på ö-rådet i förmiddags men annars har det varit lugnt.

På ön har vi några framåt personer som sett till så att vi fått både vatten och avlopp. Nu ska det troligtvis dras fiber till denna lilla plätt. Hur bra är inte det?

Med tanke på det lugna tempot så blir det mycket fika och en och annan delikatess, den hemmavarande dottern har just klämt i sig en stor kronärtskocka fullt med smör på.

Snart kommer ö-grannarna på middag. Älskar detta okomplicerade liv när man går över till grannarna och fikar eller bestämmer sig i all hast för att äta en middag tillsammans. Det behöver inte vara något märkvärdigt som man bjuder på utan man tager vad man haver, enkelt och mysigt.

Trevlig lördag!

Nöjd och glad

Jag älskar när jag tagit ut mig fullständigt, i dag var en sådan dag. Vi har röjt i trädgården och fixat med diverse saker. I morse åkte vi och köpte gödsel, jord och mat för ett helt kompani. Min man var tvungen att hejda mig när jag dök ner bland all matförpackningar och menade på att jag kanske inte borde köpa så mycket eftersom det endast kommer att vara jag och yngsta dottern på landet. Visst, han har väl en poäng i det, men jag kan alltid frysa in det som blir över, eller varför inte bjuda in ö-grannen på något gott.

På nolltid blev skottkärran fullpackat med grejer. Till vår ö går man över en jättelång bro för att komma dit. Motortrafik är förbjuden, därför använder vi vår skottkärra för att konka grejer i. Parkeringen ligger en bit innan brofästet. Som ni förstår blir det en hel del vändor med all packning mellan ön och torpet och däremellan till soptunnan som ligger vid parkeringen.

På eftermiddagen tyckte dottern att vi borde göra en rabarberpaj. Sagt som gjort svängde vi i hop en och satte oss sedan ner och fikade.

Innan jag hunnit svälja ner den sista pajbiten var min man på språng. Han kunde inte sitta stilla en sekund längre. Han bara måste i väg och fortsätta med röjsågen.

Jag och dottern tog en extra omgång paj och fortsatte lata oss tills det var dags att rycka bort ogräset från hallonbuskarna. Nöjda och glada efter dagens mödor ligger jag nu utsträckt på bänken på verandan och njuter över dagens dagsverke.

Trevlig helg!

Mårbacka och luktärt

Nu känns det faktiskt som om sommarlovet har börjat på riktigt. I förmiddags åkte vi early birdy till ön och kommer att vara här ute ett tag. Min man kommer att pendla fram och tillbaka mellan stan och landet. Han är egen företagare och behöver vara tillgänglig på sitt arbete i tid och otid.

Känslan att vara så få i familjen känns ovant, särskilt när vi är på ön. Här har vi har det så mycket mindre än hemma i stan. Det brukar oftast vara full fart dagarna i ända. Nu är det så lugnt och tyst, men jag kanske vänjer mig…hehe.

Men jösses vad allt växer snabbt. Hela trädgården var helt igenvuxen, gräsmattans långa strån nådde nästan till knäna. När jag gick förbi vinrankan höll jag på att få slag, den såg inte rolig ut. Det blev till att sätta igång på direkten med att trädgårdsfixa och det är vad vi gjort under dagen.

Jag tog med mig ett gäng med blommor hemifrån. Jag är rädd att min man tar kål på dem om de blir kvar. Även mina luktärtor fick följa med. I morgon tänkte jag sätta ut dem, måste bara köpa lite mer jord först.

Vi lyxade också till det hela med schweizernötsdoppade jordgubbar. Jamen, jag smälter av välbehag, det var så gott. Yngsta dottern nästan låg med näsan i den smälta chokladen för att inte missa den sista lilla resten.

Nu väntar hela sommaren runt hörnet. Visst är det underbart?

Ha det gott!

Det blev en sådan där…A.B.E

För ett tag sedan visade yngsta dottern upp ett Youtube-klipp på en maträtt som hon gärna ville att jag skulle göra. Efter att ha tittat på klippet förstod jag varför hon blev sugen på den. Sagt som gjort överraskade jag henne med det till dagens lunch.

Dottern fick döpa maträtten eftersom det inte fanns något namn på den. Hon kallar den A.B.E = Avokado, Bacon , Egg.

A.B.E

1 st avokado

1 st kokt ägg

Bacon

Såsen:

0,5 dl soja

1 msk honung

1 tsk Srirachasås

Gör så här:

Koka ett ägg så att det blir hårdkokt. Låt svalna. Blanda ihop såsen.

Gröp ut avokadon och bredda hålet för ägget.

Linda in avokadon med bacon.

Pensla på sojasåsen på baconen och fortsätt steka bollen tills baconet får fin färg.

Lägg upp det på tallriken och dela bollen på mitten.

Den här rätten lär jag nog få bjuda på fler gånger i sommar. Dottern deklarerade att detta var hennes favoriträtt förutom sushi då.

Arrivederci!

Skolavslutning när den är som bäst

I morse var jag på yngsta dotterns skolavslutning och jag måste nog säga att denna var den mest händelserika avslutning jag någonsin varit på. Jag kan fortfarande inte låta bli att storskratta bara jag tänker på det.

När jag och dottern kom till skola så berättade de att det blivit ändrad planer och att arrangemanget skulle ske inomhus i stället för på skolgården på grund av regn. Alla föräldrar och elever klämdes ihop på en relativt liten yta i matsalen.

Rektorn började hålla sitt tal, hon pratade och pratade och tog pauser i talet och efter varje paus hon tog trodde alla att talet var över och började applådera…men nä, hon fortsatte att prata och vi fortsatte tro att hon höll på att avsluta talet och fortsatte applådera mellan pauserna. Till slut hade jag klappat händerna 45 minuter i sträck och kände att jag började få blåsor i dem. När hon äntligen på riktigt hade pratat klart kom hon på att hon hade lite till att säga, vi fortsatte att lyssna på henne och fortsatte att applådera mellan pauserna.

Sedan blev det gemensam sång: den blomstertid nu kommer. När sången var slut tog en av lärarna till orda och meddelade att några elever skulle komma fram till podiet och mottaga ett pris för varierande insatsen i skolan. Nu var det inte bara en eller två elever som skulle upp utan närmare bestämt 15-20 elever. Vi föräldrar fortsatte applådera ivrigt och länge för att visa vår uppskattning.

När sista eleven droppat av scenen reste sig alla upp och sjöng: Du gamla du fria… tills brandalarmet gick i gång. 10 minuter senare lyckas de äntligen stänga av det. Då blev det det dags för överraskningsmomentet.

Åhörarna delade sig plötsligt likt Röda havet och in kommer rektorn med en rockig scarf draperad runt huvudet och med något obestämbart på kroppen med händerna i luften och intar scenen. Rockgitarren dånar dovt i bakgrunden och när keyboarden startar börjar plötsligt ljudanläggningen brumma.

Publikhavet får en oväntad stund att mållöst hämta andan efter den oväntade entrén.

Rektorn och rockbandet hämtar nya krafter och drar igång med ”The final count down” med Europe.

Då fullständigt brast det… jag kunde inte sluta skratta.

När jag stunden senare mötte upp dottern påpekade hon att all min mascara satt mer på kinderna än på ögonfransarna. Haha, jag hade inte väntat mig något annat heller efter denna något annorlunda upplevelse.

Hela vägen hem gick vi och fnissade. Det tog ett bra tag att samlat i hop sig och rätta till anletsdragen. Alltså, jag kommer att sitta klistrad på första parkett även nästa år på yngsta dotterns skolavslutning, haha, sådant här vill man ju verkligen inte missa.

Ha det gott!

So long, så länge.

Förberedelse inför Edinburgh

Jag och sonen har haft en mor och son-dag. Och i ärlighetens namn så var han kanske inte jättesugen på en sådan dag, särskilt inte när han förstod att vi skulle åka i väg redan innan tio på morgonen. Men jag stod på mig eftersom han behövde mer kläder till sin resa. Motvilligt steg han upp ur sängen efter att jag hunnit se till så han inte somnade om några fler gånger.

När vi väl stod i affärerna var han ordentligt på hugget och rev åt sig en jättehög med kläder och skärp och provade både det ena och andra. Det var otroligt länge sedan jag såg denna eufori från min shoppinghatande son.

Jag tror nog att jag är förlåten för den tidiga väckningen för när vi äntligen blev klara med alla inköp log sonen brett i bilen och var riktigt nöjd med allt han köpt.

När vi kom hem satte vi igång med packningen, till skillnad från tvillingsyrrans genomtänkta och systematiska packning blev sonens mer av en ”sista minuten slängt ihop alla grejer .”

Efter att jag gjort en check tror jag att han får med sig det mesta av sina saker. Och har han glömt något så är väl inte det hela världen, det går ju alltid att köpa nytt.

Över det här vädret slår man ju inte några glada kullerbyttor, snarare blir det ett tungt konstaterande att det brukar vara detta (o)väder i juni, ena dagen ljummet, andra dagen regn och kallt. Nä fy, så trist, jag vill ha värme och sol, eller vad säger ni?

So long, så länge

Skottland / Wales

Äldsta dottern ska åka till Wales, hon åker redan i morgon. Där ska hon arbeta på ett vandrarhem i en månad tillsammans med en annan tjej. Sonen åker på tisdag till Skottland och kommer att ha samma arbetsuppgifter som dottern. Båda två är mycket förväntansfulla och har sett fram mot detta en längre tid.

Det har fixats och trixats rejält de senaste dagarna, allt från små till stora inköp. För att inte tala om allt packande.

Jag tror att den här resan kommer att ge dem otrolig mycket livserfarenhet, att vistas i ett annat land och prata ett annat språk och att sedan ha ett arbete på det kommer förhoppningsvis att stärka dem livet ut.

Den mest nervöse är nog jag men samtidigt vet jag att de kommer att fixa det här galant. Jag får väl gå omkring och småtralla på” dont worry, be happy” om och om igen för gnolar jag på den plågan tillräckligt länge och mycket så kanske min oro försvinner. Nu gäller det att inte vara sysslolös de kommande veckorna när de är borta…gulp, en hel månad känns otroligt länge.

Nu kallar plikten, det återstår bara lite småpyssel som ska ordnas med innan de åker, det är bäst att hjälpa till.

See u later!