Ett av mina stora problem är att köpa byxor, nästan allt hänger på trekvarts. Jamen det är inte lätt att vara 183 centimeter över havet och ha långa ben och en rumpa som gud glömde göra något åt. Den är både bred och platt. Ni förstår dilemmat va? Och byxor behöver jag ju.
På sommaren brukar jag ha shorts och då behöver jag inte fundera så mycket på längden, bara bredden.
När jag stod där i butiken och grubblade över den kalla våren och om det någonsin kommer att bli varmt igen blev valet mellan ett par shorts och ett par jeans inte så svårt…jag befarar alltså en fortsatt köldknäpp.
Bör tillägga att jag faktiskt hittade ett par jeans som det inte blåste storm runt anklarna på, utan de var helt perfekta i längden. Det fanns dock ett litet orosmoment med byxorna och det var att de svängde ut lite på slutet.
Mamma Mia, jag har inte haft utsvängda byxor på mig sedan 70-talet. Då hade jag bland annat på mig mina älskade blå gabardinbyxor som föll i hop av ren utmattning eftersom jag ständigt använde dem och de dessutom tvättades väldigt flitigt.
Nåväl, när jag väl stod där i provrummet och konstaterade att man aldrig kommer till sin rätt i detta fruktansvärda ljus måste jag nog ändå säga att jag gillade jeansen trots utsvängningen på slutet.
Nu återstår att se om barnen kommer att skrika rätt ut att jag är den absolut pinsammaste mamman i heeeela världen som vid 50+ försöker att se cool ut. Well, jag får väl försöka inpränta i dem att jag är det, hehe.
So long, så länge!
lamatrona.net 