I går kväll när familjen åkte och storhandlade inför helgens firande så blev det en hel del inhandlat. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det borde vara förbjudet för barnen att följa med till matvaruaffären…när vi kom ut ur butiken hade barnen krängt på oss alla möjliga sötsaker därifrån.
Min man som inte är lika luttrad och erfaren som jag i dessa sammanhang lät dessvärre de små rackarna plocka på sig både det ena och andra och även det tredje.
Nu hoppas jag för guds skull att alla traktens påskkärringar gör en visit hos oss för vi har kilovis med godis i beredskap. Kommer ingen finns det risk för barnens liv…En liten gissning är att barnen redan i går tänkte ut denna djävulska plan som gör det möjligt för dem att själva stoppa i sig denna ansenliga mängd sötsaker i dag, de är inte dumma de små liven.
Det här är bara början på utbudet…
Och julen varar intill påska…
I år ville inte yngsta dottern klä ut sig till påskkärring. Nä, hon bestämde sig i stället för att vara en hönsmamma, hehe. Sminkningen stod hon själv för. All in, kan man säga.
Dagen till ära kom även rabarberplantan ner i jorden. Vi hittade ett jättebra ställe i trädgården som vi satte ner den i. När jag och sonen som bäst höll på med planteringen slog det plötsligt upp en gödselstank utan dess like, jamen urrk vad förfärligt det luktade.
Näst intill lite groggy stod vi där och svajade medans vi tryckte ner det sista av blandningen. Kogödsel är definitivt inte min grej och med tanke på sonens ansiktsfärg tror jag att han håller med.
Jag börjar svagt ana att vi kanske inte har helt rätt förutsättningar för att bli någon Mandelmann-familj men hoppet är inte stendött, än. Och som min far skulle ha uttryckt det hela, finns det liv finns det hopp. (Gäller i alla sammanhang.)
Jag önskar er en fortsatt trevlig skärtorsdag. So long, så länge.
lamatrona.net 