Stolt motionär

Hejsan hoppsan, redan fredag, tjohooo! I morse vaknade jag upp med träningsvärk i anklarna ( tydligen så har de varit bortglömda i sekel för jag kan inte minnas när det sist kändes så här.) Två dagar i rad har jag tillsammans med de övriga i familjen varit ute och rört på mig.

Tvillingarna och min man pep snabbt iväg in bland buskagen vid det motionsspår vi valt. Jag och yngsta dottern bestämde oss för det kortare varvet. Även hon satte fart i spåret medans jag tog det lilla lugna. Efter bara några meter frustade jag  som ett gammalt ånglok, mer än en pigg motionär. Himmel, vad jobbigt det var att se spänstig ut.

Yngsta dottern for fram som ett torrt skinn och stod trampande högt upp på ett backkrön och undrade när jag skulle komma. -”Lugn, lugn” lyckades jag flåsa fram och tänkte, här och nu kommer jag att dö i denna uppförsbacke…tillslut lyckades jag ta mig runt varvet. För att vara en 50 plussare i mina bästa år utan någon särskild kondition så är jag nöjd. Visst det var väl ingen jättesträcka att prata om, men bara att jag sprang hela vägen gjorde att jag fortfarande ler.

I dag när vi tog en promenad  ner till pendeltåget för att åka in till stan, kände jag av varenda steg  jag tog…men det gick kvickt över när jag och yngsta dottern såg den här jackan som vi genast började dregla över, så himla snygg. Utan att blinka stod vi stunden senare och betalade den.

Jag tycker både färgen och modellen på jackan är jättefin, den andas vår.

DSC_0462

Jackan är köpt på Zara. Vi hittade även lite annat smått och gott i butiken som utan förvarning också damp ner i kassen. Jag gillar deras sortiment för att det är både brett och varierat. Ofta när jag är här brukar jag hitta små guldkorn att inhandla, me like.

Då så, nu är det dags att fortsätta njuta av denna fredag. I kväll ska vi ut på restaurang och äta middag i goda vänners lag, något jag verkligen ser fram emot.

Jag önskar er en riktigt härlig fredag. Ha det gott!

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar