Att göra ett avslut

Nu gjorde jag äntligen slag i saken och tog bort min röstbrevlåda och det mina damer och herrar var inte krångligt alls.

Att alltid vara uppkopplad kan vara ganska stressande och därför bestämde jag mig för att just den funktionen inte behövdes mer.

Vid flera tillfällen har folk ringt och talat in helt obegripliga meddelanden, det gör att jag måste ringa upp röstbrevlådan flera gånger för att sedan försöka höra vad som har sagts, oftast brukar det också inbegripa ett telefonnummer som jag aldrig lyckas klura ut.

En sådan sak kan få mig helt ur balans särskilt om samtalet är viktigt.

Numera får man ringa mig tills jag svarar eller så gör jag inte det, då får man ringa senare. Det bästa är att sms:a, för då kan jag läsa vad personen vill och jag behöver inte missförstå samtalet eller telefonnumret, svårare än så är det inte.

Tips: Så tar du bort röstbrevlådan: Kontakta din telefonoperatör på deras hemsida och få instruktion. Om du har Comviq, som jag har gör du enklast så här: Gå in på knappmenyn på telefonen och tryck #002#  tryck sedan på den gröna ringsignalen avsluta det ganska omgående. Efter det ska det vara klappat och klart, no more röstbrevlåda.

DSC_0397

Annars då, en måndag som denna?

Vädret kan man ju knappast klaga på, inte heller den spirande grönskan som är på väg. I går när vi sladdade ut från ett byggvaruhus lyckades jag  fästa blicken på en tussilago i vägrenen och blev alldeles till mig, -”en tussilago” utropade jag glatt. Inget gensvar, tydligen så var det ingen annan som gick i spagat av en sådan uppenbarelse.

So long, så länge.

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar