Månad: april 2017

Pju, vilken dag, hela jag är spänd som en sträng på en lyra efter dagen bravader. I morse åkte jag och min man ut till landet för att hämta hem vår båt från båtaffären.

Innan vi kom dit åkte vi runt på en shoppingtur, jösses vad med båtprylar det finns. Vi hade nog kunnat köpa med oss det mesta men hejdade oss  och köpte bara fendrar, flytvästar för sex personer, snören och en del annat som jag inte vet vad de heter, yes,  lite ringrostig är jag och har glömt namnet på det mesta i båtväg.

Redan halv elva hörde jag hur min mans mage började knorra, till en början lite diskret för att sedan eskalera och magen lät mer eller mindre som ett jetplan. Därför hade nöden ingen lag…

Mätta och belåtna redan innan elva fortsatte vi vår färd mot landet. Efter en del pappersfix gjorde vi oss redo för att hoppa in i båten och börna i väg.

Vi hade inte helt tur med vädret för det blåste styv kuling enligt min man.

Båtfärden gick undan, ögonen lika så, att mina tårkanaler fortfarande är intakta är ett mysterium. När vi äntligen kom fram till bryggan bestämde vi oss för att vänta med att åka ut igen för att testa hur snabbt den går…näää,  det var inte riktigt läge för det med tanke på denna styva kuling.

Mitt i alltihopa försökte jag mig på en selfe,  som ni ser gick det ju jättebra.

Min man är ganska påfrestande just nu, för han pratar enbart om knapar och knopar. Och känner jag honom rätt kommer jag att sitta lååånga stunder framöver och bli förhörd  på alla dessa båtmojixer… som jag längtar…

Om ni undrar vad detta ska bli är det början på en pålstek, tydligen kan han inte göra knopen om han inte  berättar om sagan bakom knuten, som handlade om en prinsessa och någon drake i en sjö. Själv har jag aldrig hört talas om saken. Han hotade dessvärre med att den blir kvällens godnatt-saga.

Jag önskar er en trevlig helg!

Jag borde fylla år oftare, en gång i månaden, minst.  I morse blev det både skönsång och paketöppning på sängen. Jag älskar att bli bortskämd med en god frukost och en massa kramar tidigt på morgonen.

Det fanns en sak som jag önskade mig i present och det var en penna, jag återkommer om den…

Jag har länge sökt efter en enkel men ändå stilfull väska, till slut hittade jag en modell som jag kunde tänka mig och nämnde det till min man för länge sedan.

Eftersom den var lite dyr har jag gått och hoppas på ett mirakel i plånboken vilket tyvärr inte har inträffat. Endast ett par malar har skymt sikten när  jag öppnat den, så jag har fått nöja mig med att  tråna och sukta efter denna goding till väska.

Därför blev det en riktig  överraskning när jag öppnade ett av paketen i morse och där låg my precious till väska, den lyckan.

Åter till pennan. Hemma hos oss äter man pennor…på riktigt, det måste vara så för varje gång jag ska använda en finns det oftast bara kvar en gammal tusch-penna som jag måste blöta upp på tungan innan jag kan använda den.

Varje gång blir jag lika lack. Ett tag började jag gömma undan ett och annat, det gick sådär. Tyvärr har hjärnan inte fått tillräckligt med motion. Det är bara att konstatera att jag har ett lätt sviktade minne på vissa områden.

Nåja, vi går vidare…

Barnen hade gått ihop och köpt en silvrig Parker-penna till mig  och har även graverat in mitt namn. Jag blev jätteglad! ”Äntligen”, tänkte jag,  ”min alldeles egna penna med namn och allt”. Nu undrar jag såklart hur länge den kommer att finnas kvar. Ni får kalla mig misstänksam men med alla dessa pen-knyckare är jag lite på min vakt.

Helst av allt skulle det finnas ett larm på den, men man kan ju inte få allt.

Jag har gått omkring här hemma och småtrallar glatt. Pennan har gått varm för  jag har passat på att skriva ner allt möjligt innan den mot förmodan skulle försvinna. Väska och jag har stått framför spegeln ett par gånger redan. Den är som gjord för mig, vi älskar varandra, nu är det sagt.

Lite senare i kväll vankas det god middag, min man sa något om att han köpt en flaska rött vin som han tror att jag kommer att älska, inte illa, inte illa. Men framförallt längtar jag efter tårtan, mums.

Ha det gott!

Den här natten har inte varit den bästa, redan när jag skulle gå och knyta mig kände jag att jag mådde illa och det var mer eller mindre kräk-varning hela natten. Med huvudet uppallat på en mängd kuddar har jag knappt sovit en blund.

Mina misstankar går till den tapas restaurang på Södermalm som jag och min arbetskollega besökte i går kväll. Vi åt bla.a scampi som jag kan tänka mig har med saken att göra.

Själva restaurangbesöket kan jag inte klaga på. För både jag och min arbetskollega hade väldigt kul. Se bild. Jag skrattade så mycket att det omöjligt att få  en bra bild, därav det suddiga kortet som får representera kvällen.

Nästan hela dagen har jag legat i sängen och känt mig mer eller mindre utslagen. Mest på grund av all sömnbrist. Men det bästa är nog att magen är på plats igen, tack och lov.

Det blir nog inga fler visiter till  den restaurangen för mig del,  jag är helt övertygad om att det var något jag fick i mig därifrån som total knockade mig i natt. Som tur är finns det ju så många andra bra restauranger att välja bland så det blir ingen stor uppoffring att välja bort den här.

Ha det fint!

Det är snart slutet av april och jag valde bort vårjackan till min förmån för vinterjackan, igen. Jag frös som en hund  när jag skulle möta upp min ”syster”. Nu gjorde inte det så mycket eftersom vi inte vistades ute särskilt länge, men ändå.

Barnens kusin fyller år på Valborg därför var vi på jakt efter en present till herren i fråga, det gick inte så bra. I ren desperation undrade jag efter ett tag om han inte skulle kunna tänka sig en stor rostfri flamingo i trädgården. Min ”syster” trodde inte att han skulle uppskatta en sådan present. Stunden senare hittade jag en läcker flamingovattenkanna i plast och undrade om inte den skulle kunna vara något. Hon skakade bestämt på huvudet, nix inga flamingos.

Med slokande huvud for vi iväg till nästa affär. Där  kunde vi också konstatera att det inte fanns särskilt mycket att köpa till en 19-årig kille som inte önskar sig något, well, jag inser väl också att  Hemtex kanske inte var helt rätt affär för honom.

Det blir till att hitta nya jaktmarker för att hitta något till honom, troligtvis en affär där de säljer elektronik. Det blir att fundera vidare…

So long, så länge.

Nu är det bekräftat, det är livsfarligt att befinna sig på en återvinningscentral.

I morse höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag läste en tidningsnotis om  en skottlossning som skett  på en tipp på den södra sidan av stan, tomhylsor uppges ha hittats.

My God är detta slutet på min soptippsera? Vågar jag mig dit fler gånger? Återvinningscentralen… den ultimata brottsplatsen? Scary!!

Jag tänker på oss ( återvinnare) och fredliga miljönissar som inte ont anande åker runt och återvinner allt möjligt för att i nästa ögonblick ha att göra med råbarkade gangsters som sliter upp vapen och börjar skjuta vilt omkring sig …på en tipp.

Jag vet att elektronik, bilbatterier och värdefulla metaller på de olika miljöstationerna är heta varor som de kriminella gängen gärna vill lägga vantarna på och att det förekommer både hot och trakasserier till följd av detta.

Nog om tippen för denna gång… eller inte, hehe.

Regnet har strilar ner för fönstret den senaste timmen, inte särskilt muntert. En bra film och lite mys i soffan låter som det bästa alternativet  för denna kväll, man får ta alla tillfällena i akt, eller hur?

Ha det fint och see you later!

I går var vi till tippen fyra gånger, i dag blev det två. Det sista lassen bestod av renodlat källarskräp. Det var inte nådigt vad vi samlat på oss genom åren, saker som man inte visste fanns där dök plötsligt upp i någon okänd mörk del av källaren. Den här gången kom de inte undan min skarpa blick, inget gick säkert där nere, inte ens de gamla cd-skivorna.

Min man går omkring och skiner som solen i Karlstad, han är så nöjd över alla hyllsystem som på millimetern passade in.

Som den mattefantast han är, hade han räknat ut exakt hur dessa hyllor skulle få plats i utrymmet. Men efter en del mätningar in real life insåg vi att vi verkligen inte hade mycket utrymme att spela på. Vi la in 5:ans växeln  och med mycket tur och stor möda samt ganska mycket våld och en å annan svordom  fick vi till slut in den sista hyllplanet.

Jag vet inte hur ni gör när ni ska plockar upp en sak från marken men  jag böjer inte på knäna utan viker överkroppen så att all tyngd hamnar på ryggen. Den positionen har jag mestadels befunnit mig i under dagen…

Just nu stapplar jag omkring och kan knappt böja upp ryggen, det har blivit någon sorts låsning i korsryggen.

Kroppen känns som en hundraårings, till skillnad från denna lilla pingla, som är betydligt mer alert.

Det känns så skönt att allt är klart. 100-åringen ska snart försöka vagga sig upp på övervåningen och sätta sig i ångbastun och försöka mjuka upp alla kroppens leder efter dagens fruktansvärda ryggövningar. Med hopp om livet önskar jag er en fortsatt fin dag!

So long, så länge.

Gissa om jag kommer att ha träningsvärk i morgon! Redan nu känner jag av låren och filéerna ovanför. Vi har slitit som djur med att konka både ris och grenar för att därefter svischa  iväg med allt avfall från äppelträdet samt björnbärseländet. Mitt lidande inkluderar även alla rivsår på handleder och ett och annat blödande sår på benen.

Min favoritplats… tippen…har vi hunnit besöka fyra gånger på bara ett par timmar i dag, det måste nog vara rekord för oss, visserligen är vi där varje helg men bara en gång åt gången.

Vi är inte riktigt färdiga med allt än, vi håller på att fixar i ordning källaren så att det ska bli lite ordning och reda bland alla gräsklippargrejer och sylar.

När vi var klara med alla tippen besök utbrast min man: Nämen nu är bara det roliga kvar…ehhh? Om just den saken är vi inte heeelt överens, om vi säger så… källaren är inte min avdelning, helt enkelt.

Just innan jag skulle knalla ner till dit upptäckte jag stora dottern med med fingrarna i godispåsen…bokstavligt talat.

Nu ska jag dricka ett glas gott rött vin och äta en bit god mat och svinga upp fötterna på stolsdyna och inte göra många knop. I bland får man unna sig något gott efter en arbetsam dag.

Källararbetet kommer inte att försvinna, utan den lär nog vänta på oss även i morgon. Jag kommer med andra ord stå där early birdy och bita ihop käkarna  och hugga i.

Men fram tills dess är det förhoppningsvis lugnt och skönt.

So long så länge!

Glad i hågen nästan flög jag upp ur sängen i morse, det är inte alla dagar man vaknar upp av att man känner sig så pass pigg och utvilad  att man inte vill  ligga kvar och drälla i den varma sköna sänghalmen. Visst känns det bra när sådana stunder inträffar? Jag kan hur som helst inte föreställa mig en bättre start på morgonen.

Dessutom har vi haft en kort vecka och den har verkligen gått i raketfart, men allra gladast är jag över att det är fredag, underbart!

Jag känner mig helt redo för helg.

Mina stora barn är som tokiga i avokado, de äter helst det på ett surdegsbröd med lite örtsalt på. Det är nästan så att jag måste smyga och gömma de stackars gröna tingestarna när jag har köpt hem ett par, annars går de åt på nolltid.

Jag läste att danska restauranger har börjat bojkotta denna trend-grönsak och detta berodde tydligen på att danskarna ratar allt som inte har avokado i sig. Då tröttnade krogägarna på denna ensidighet. Vi har inte kommit dit än, så vi fortsätter att smaska i oss av denna vitaminbomb.

Just nu gör jag mig redo med några tålyft inför morgondagens slitgöra i  trädgården, det är inte klokt vad vi ska jobba, alla grenar från äppelträdet samt dessa björnbärstaggbuskar som ska forslas bort till tippen och det kan man ju inget annat göra än att längta till…eller hur?

Det blir nya friska tag i morgon.

Ha en riktigt fin fredag på er!