Nu är vi tillbaka på banan igen, så skönt. Jag blir på så mycket bättre humör när vädret inte är så deppigt, grått och gråmulet är inte min grej.
Förutom när det kommer till gråa krukor, då är det kul på alla sätt och vis, den här gillar jag skarpt.
Tvillingarna har blivit kolossalt hurtiga nu för tiden, de är ute och joggar två till tre gånger i veckan. Jag har suttit på sofflocket och ivrigt hejat på dessa två nykläckta duracellkaniner…när jag har lite krafter över vill säga.
Förr pratade man om den förtappade generationen (vilket man även gjorde under romarriket) Det känns inte riktigt som att det argumentet biter längre.
Den yngsta dottern nämnde att även hon ska börja komma i form, eftersom hon ska vara med i ett spring-lopp så småningom om.
Då återstår bara mellandottern och eftersom hon och hennes kompisar är ute och promenerar titt som tätt så får väl det också räknas som motion.
Jag blev ju nästan yr i huvudet av allt prat om motion, jisses! Säga vad man vill om motion men det är nästan ansträngande att bara tänka på det.
Här är ett kort på mellandottern och en vän till henne när de var spänstiga och sprang Colour run för ett par år sedan.
So long, så länge.

