Dags att strypa en kvarg

Happy friday, säger jag bara. Nu är jag trött på allvar… på kvarg. Under natten så hade inte mindre än två jordgubbskvarg sprängts i kylskåpet.

Det fanns en positiva sak med det hela och det var att jag låg och latade mig i sängen en aning längre än min man i morse, det blev alltså han som såg förödelsen först och därefter fick städa upp jordgubbssmeten.

Förutom denna morgonbomb så har dagen flutit på rätt bra. Jag har hunnit med en massa ärenden och en del inköp inför helgen.

I morgon ska tvillingarna göra högskoleprovet. De har laddat upp med allt möjligt nyttigt som de ska trycka i sig under rasterna. Det är andra gången de gör provet, denna gång känner de sig mer lugna eftersom de vet vad som komma skall.

Vad säger nu Wikipedia om högskoleprovet:

Högskoleprovet är ett svenskt nationellt lämplighetstest som skall pröva kunskaper och färdigheter som behövs vid högre studier. Resultatet från högskoleprovet utgör en särskild sökandekategori till utbildningar vid Sveriges högskolor, universitet och andra utbildningsinstitutioner. Provet kan därmed sägas ge presumtiva studenter en andra chans vid antagningen, vid sidan om slutbetyget från studier på gymnasienivå.

Provet hålls två gånger per år, en gång på våren och en gång på hösten. Då proven alltid görs på lördagar skiftar datumen lite för varje år, men vårprovet är så gott som alltid i slutet av mars eller i början av april, medan höstprovet hålls i september eller oktober.

Ett provresultat är giltigt till utgången av det kalenderhalvår som infaller fem år efter provtillfället.^[1]

Provet är avgiftsbelagt. Under militär grundutbildning har man rätt att göra provet till en lägre kostnad.

Det sistnämnda blir kanske aktuellt så småningom om, hehe.

Nu sitter jag här på landet och har svept in mig med en varm och skön filt. Såklart åkte även mina gosiga tofflor på. Överallt har vi tänt levande ljus för att få upp lite värme.

Men inte nog med det, jag avnjuter dessutom ett glas gott rött vin efter den goda gormetrullen som vi slukade med hull och hår till middagen.

Nämen, är man i 7:e himlen, eller?

Jag önskar er en fab fredag. Ha det gott!

Kruka och motion i samma andetag

Nu är vi tillbaka på banan igen, så skönt. Jag blir på så mycket bättre humör när vädret inte är så deppigt, grått och gråmulet är inte min grej.

Förutom när det kommer till gråa krukor, då är det kul på alla sätt och vis, den här gillar jag skarpt.

Tvillingarna har blivit kolossalt hurtiga nu för tiden, de är ute och joggar två till tre gånger i veckan. Jag har suttit på sofflocket och ivrigt hejat på dessa två nykläckta duracellkaniner…när jag har lite krafter över vill säga.

Förr pratade man om den förtappade generationen (vilket man även gjorde under romarriket) Det känns inte riktigt som att det argumentet biter längre.

Den yngsta dottern nämnde att även hon ska börja komma i form, eftersom hon ska vara med i ett spring-lopp så småningom om.

Då återstår bara mellandottern och eftersom hon och hennes kompisar är ute och promenerar titt som tätt så får väl det också räknas som motion.

Jag blev ju nästan yr i huvudet av allt prat om motion, jisses! Säga vad man vill om motion men det är nästan ansträngande att bara tänka på det.

Här är ett kort på mellandottern och en vän till henne när de var spänstiga och sprang Colour run för ett par år sedan.

So long, så länge.

En glimt ur mitt spännande tvättliv

Det var ju väntat att det skulle bli en väderdipp, det är ju trots allt vår. Men jag vänjer mig aldrig…

Jag vet inte hur det är med er men jag tvättar…i…massor, det finns inget slut på eländet och detsamma gäller för diskmaskinen, den går också för jämnan.

För några år sedan tröttnade jag totalt och bestämde mig därför att få det hemskickat så att jag slipper att konka på dessa tunga paket vecka in och vecka ut.

Det är något jag inte ångrat, visserligen tar de plats men det är det värt.

Den här gången var det verkligen på håret att jag hann att få dem. Det var inte mycket kvar av vare sig tvättmedlet eller maskindiskmedlet från förra leveransen. Men nu är lagret fullt, det är bara att tuta och köra.

I kväll tänkte jag bjuda på lite onsdagsmys efter fisksoppan som jag kommer att servera denna ruggiga vårdag. Jag kan tycka att man behöver piggas upp med något gott, en dag som denna.

Det verkar till och med som om fåglarna verkar lida av tristess i detta väder, vilket jag för övrigt har full förståelse för. Herregud vad grått det är!

Ha det gott, i alla bemärkelser!

Sigtuna in my hart

Då åkte solglasögonen på när jag hoppade in i bilen och rivstarta det stora åbäket. Min man skulle på jobb i Märsta så jag bestämde mig för att följa med.

När jag släppt av honom på hans position fortsatte jag vidare till Sigtuna där jag bodde som liten. Nostalgi är bara förnamnet när jag besöker denna gulliga stad.

Jag tog en långpromenad vid Mälaren och njöt av det vackra vädret. Det var helt ljuvligt att gå runt och upptäcka nya byggen och en del andra förändringar.

Vart jag än gick snavade jag runt på en massa ryssar, om de var turister eller ej framgick inte, men de var många. Ett konvent?

Det är kanske en smula förtidigt för ett dopp, men annars såg det väldigt lockande ut.

Mitt favoritcafé på vintern och särskilt då i adventstider. Fina Tant Brun.

I kväll kommer jag troligtvis att somna innan John Blund hinner att komma på besök.

Det är så stärkande med en långpromenad vid vattnet.

So long, så länge.

Att älska livet!

I morse överraskade yngsta dotter mig ordentligt. Redan en timma innan hon skulle gå till skolan hade hon ätit frukost och hade dessutom fått på sig kläderna i ett kick.

Med ögonbrynen högt upp i pannan följde jag henne med blicken då hon snabbt grabbade tag i tandborsten och frenetiskt började borsta tänderna för att sedan gå till hallen och sätta på sig jackan.

-”Ehh, vad händer?” undrade jag med en mun som fortfarande stod vidöppen av pur förvåning.

-”Jag ska ut på en tur med min Hoover board.” svarade hon.

Ooooooookej!

Jamen, jag kan inte känna annat än en stor avundsjuka över denna totala entusiasm och rena glädjen som barnen utstrålar över någonting nytt de lärt sig eller saker som de själva tycker är roliga att göra.

Själv går jag inte lika lätt i gång på det längre, vilket känns en smula tråkigt inser jag. Vad krävs då för att få mig att frambringa denna eufori? Tyvärr rätt mycket …typ en bal på slottet… och när händer det? Mycket sällan, eller aldrig…

Den känslan yngsta dotter förmedlade i morse kommer jag att bära med mig länge, den inbringar så mycket glädje, iver och hopp.

För mig känns det viktigt att kunna se de små och kanske obetydliga sakerna i vardagen för att sedan kunna knyta det till sig och glädjas över det.

Det händer mycket på en dag och då gäller det att vaska fram guldkornen och förvalta dem väl.

Det negativa har en tendens att klibba sig fast och dra ner en och därför tror jag att det är viktigt att se allt det ljusa som finns i det mörka.

Som Karin Boye hade uttryckt det:

Ja visst gör det ont

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Förklädd gud och en lammkorv

Jag och min ”syster” konstaterade att vi blivit otroligt kulturella det senaste året. I går var det dags igen, vi gick och såg ”Förklädd gud” på Folkoperan.

Det var helt klart en speciell uppsättning, Orkestern sitter mitt på scenen under en stor filmduk. Kören rör sig kring den, klädd i vanliga vardagskläder. En ung kvinna med lång kjol kommer in och byter skor med dirigenten. Det visar sig snart att skor är ett genomgående, identitetsskapande tema.

Bildresultat för förklädd gud folkoperan bilder

Innan vi bänkad oss i de härliga men något trånga stolarna på Folkoperan smet vi in på ett mysigt ”hål i väggen ställe” och åt en enkel supé. Till det drack vi varsin cava.

Tiden flyger som vanligt iväg när man har roligt och mycket att prata om så efter en stund hastade vi snabbt iväg till föreställningen så vi inte skulle missa något.

När vi kom hem efter vår utflykt på söder blev vi bjudna på god mat som min man tillagat hela eftermiddagen. Det blev hemmagjorda ravioli till förrätt och osso buco till huvudrätt, allt var supergott.

The Italien way!

I dag har vi tagit det ganska lugnt, mellandottern har legat och slöat i sin pyjamas mest hela dagen.

Tvillingarna har varit på öppet hus på KTH, de fick delta på en kemilektion, vilket de fann mycket intressant. De hann även med ett besök på K.S där de fick ställa frågor till läkarstudenter.

Vi andra grillade lammkorv och till det serverade vi en rejäl klick surkål, jammi.

Ha en riktigt skön söndag på er.

Cykeldags

Äntligen var det dags att ta fram cyklarna, vissa blev något gladare än andra. Det behövdes en ordentligt renovering av dem efter att de stått i källaren under den långa vinterförvaringen. Hjulen behövde en omgång luft och kedjorna skrek efter olja.

Snabbare än våra egna skuggor satte vi fart ut i friheten.

Det var riktigt skönt att komma ut i det soliga vädret. Det perfekta cykelvädret som den yngsta dottern utbrast när hon flög fram på hojen. Innan vi gick ut tog jag fram solkrämen och strök på ett tunt lager i ansiktet på oss båda.

Min man behövde ingen solkräm i tunnelloppet i morse eftersom han mestadels vistades i den dunkla tunneln. Det gick bra förutom att det var kolossalt trångt i början så det var svårt att komma igång. När han kom hem meddelade han att han inte hade ansträngt sig särskilt mycket. Sonen tyckte det verkar kul att springa sådana lopp och bestämde sig för att han ska delta nästa gång fenomenet inträffar.

När vi kom hem från cykelutflykten satte sig dottern i soffan och började träna på gitarr. De har haft små övningar i musiken i skolan och hon bestämde sig för att få flinkare fingrar när hon spelar sina trudelutter.

Ha en härlig lördag på er!

En lunch på Tennstopet

I morgon ska min man springa Stockholm tunnel run, loppet går i den asfalterade servicetunneln som går parallellt med pendeltågstunnel under centrala Stockholm. Loppet är på 8 km och går från Karolinska till Fatburen på söder. Förra gången han sprang tunnelloppet var han mer i form än denna gång, men det kommer säkert att gå bra ändå.

På förmiddagen hämtade jag upp min man på jobbet för att sedan styrda kosan in till stan för att hämta ut hans prylar inför morgondagens lopp.

Vi fick köa en rejäl stund eftersom det är tydligen många som är så spänstiga och ska springa.

Han överraskade mig med att ha bokat bord på Tennstopet , en anrik restaurang ett stenkast från Odenplan. Jag har inte varit där på år och dagar. Inte mycket hade förändrats sedan jag sist var där, i alla fall inte vad jag kunde se. Det kändes tryggt och bra. Det är roligt att det fortfarande finns ställen som ser likadana ut som det alltid gjort.

Det kan till och med vara så att de barska servitriserna tillhörde det förra seklet och aldrig gått av sitt skift.

Jag tycker om när det är vällagad mat och vita dukar på bordet, det känns rejält och samtidigt lite högtidligt. Jag åt rimmad lax med dillstuvad potatis. Min man åt stekt strömming med potatismos. Det mesta på menyn var kort och gott husmanskost.

Det blev en verkligt fin dag i alla bemärkelser, fint väder och god mat, vad kan man önska sig?

Ha det fint!

Yta när det är som bäst

Tidigt i morse flödade solen in genom fönstret och jag hörde fågelkvitter vid taknocken. Det bästa är att det bara är början på allt detta ljusa, redan till helgen är det dags att ställa fram klockan och kanske grillen.

Visste ni att Sommartidens syfte är framför att ge lägre elförbrukning och att det ger fler ljusa sommarkvällar med ökad fritid i dagsljus och säkrare kvällstrafik. Anekdotiskt anförs USA:s ambassadör Benjamin Franklin som skapare av sommartiden med sitt förslag i Paris 1784 att man skulle börja stiga upp tidigare om morgnarna. Han skrev att han själv brukade stiga upp klockan tolv och blev förvånad då han en dag vaknade vid soluppgången och såg solen stråla klart.

Då får vi tacka Benjamin för sommartiden, vilken tur att han vaknade i ottan en gång i tiden och var så klarsynt…

Visst är det toppen att man får lära sig något nytt hela tiden?

Jag har varit på jakt efter en dammsugare till landet och fann en i dag. Jag lyckades haffa den sista i butiken som dessutom hade ett riktigt bra kampanjpris, tur som en tok hade jag. Nu är jag en lycklig ägare av denna nödvändiga pryl, den var dessutom lagom stor för landet.

Min telefon började närma sig slutskedet i livet och därför var det dags att skaffa en ny. Halva familjen tycker att jag borde köpa en Iphone, den andra halvan tycker jag borde skaffa en Android, däribland min man. Han är ett under av teknik och tycker såklart att jag borde skaffa mig en Android. Jag är inte ett under av teknik. För mig räcker det med att mobilen:

1. Är snygg.

2. Är skön att hålla i handen.

3. Har fina skal att välja mellan.

4. Har en schyst ringsignal.

5. Tar amazing bilder.

Ja, det var nog allt. Det betydde att jag köpte den snyggaste telefonen helt enkelt, lätt som en plätt. Min man kan inte lägga sig i det resonemanget i alla fall. Ytligheten har äntligen visat sitt rätta ansikte, hehe.

Jag kan lätt konstatera att den nya telefonen kommer att bli så mycket svårare att trycka ner i handväskan. Herregud vilken monster i jämförelse med min gamla 5:a.

Gissa vad jag ska göra i kväll? Och gissa vad min man kommer att sitta och svära över?

Önska mig lycka till!

So long så länge.

Busy beaver

Jag tycker veckorna flyger i väg snabbare än blixtens hastighet. Den enda gången det inte gör det är när man har tråkigt, jag borde kanske ha tråkigt oftare, hehe.

Jag har fått astma på ålders höst och känner av det ganska mycket just nu. I dagsläge är jag trött och på eftermiddagarna känns det nästan som om jag skulle behöva ta mig en tupplur en stund.

Med tanke på att jag är något kraftlös bestämde jag mig för att göra en nyttig frukost till mig själv när alla hade lämnade huset i morse.

Det var riktigt gott att få frossa i sig allt detta i godan ro.

Efter att ha tryckt i mig allt detta var jag på topp och bestämde mig för att börja rensa i skohögen. Det gick relativt bra tills min min arbetskollega ringde, då tog det stopp i arbetsflödet.

Tydligen inspirerade jag henne eftersom hon i förbifarten nämnde något om att även hon skulle se över sin egen skogarderob.

När jag åter tog upp arbetet var jag inte lika entusiastisk längre men det gick bra ändå. Flera av skorna ska jag ge bort till någon second hand och en hel del ska slängas.

Många bäckar små gör en stor å… har jag hört och visst finns det mycket att göra, det finns massor med projekt som bara ligger framme och skräpar och väntar på att jag ska ta hand om dem. När man minst anar det så dyker de upp och ger sig tillkänna.

I kväll ska jag hem till en god vän och fira hennes födelsedag, det ska bli skoj. Det är inte så ofta det händer att det endast är jag som ska iväg men denna gång blir det så. Något jag ser fram emot.

So long, så länge.