februari 2017

Pinsam mamma

Jamen vilken dag vi haft, det har blåst kraftigt och snöat hela dagen. Flera av liftarna har varit avstängda, för min del betydde det att jag mestadels har suttit på After ski med kaffe och munk. Visserligen är inte det så dumt det heller, men det hade varit kul att göra några fler skidpiruetter i backen.

Innan lunch bestämde vi oss för att åka till Tege för lite lugnare skidåkning. Jag kan nog säga att jag inte studsade glatt in i bilen eftersom det är så fruktansvärt halt att köra.

När jag väl började backa ut bilen kom jag inte ut ur den sluttande parkeringsfickan. Mannen i bilen bredvid kom fram och undrade om han kunde hjälpa till. Jag blev överlycklig och tackade ja på direkten. Han hoppade då in i vår bil och backade ut lugnt och stilla utan några som helst problem.

Jag tackade så mycket för hjälpen och satte mig i bilen.

Alla barn stönade generat och berättade att problemet var att jag inte hade lossat på handbromsen, hoppsan, så pinsamt.

Nåja, hehe, lite underhållsvärde i det tycker jag nog att det var, även om barnen hade en annan åsikt om saken.

Apropå gårdagens smörgås, min gode vän toppade den med ytterligare en ingrediens och den såg fortfarande inte god ut.

Ha det gott!

After ski och smalbensskada

Min man var tvungen att flyga hem för att jobba några dagar så jag och våra goda vänner håller ställningarna i skidbackarna och med middagarna. Jag måste ändå säga att det gått bra. Lite nervös var jag för att åka upp med bilen till Ullådalen, den vägen är inte den minsta kul att köra uppför eftersom vår bil inte är 4-hjuls driven.

Barnen var snälla nog och gjorde vågen och hurrade när vi äntligen kom på plats, själv var jag nöjd med min insatts även om jag körde fel och fastnade en gång i en snödriva.

Men herregud vad spänstig vi varit, efter att ha åkt minst 40 gånger i barnbacken var mina stackars smalben helt slut.

Den yngsta förmågan ville nämligen bara köra i Vallestigen, vilket jag vägrade. Därför blev det så att jag åkte i barnbacken bredvid denna vildmarksterräng . Som tur var ville 5-åringen också haka på oss.

De övriga åkte runt i liftsystemen och prövade på de flesta av backarna. Sonen råkade vrida smalbenet på Åre-toppen, som tur var gick det bra.

Det var väldigt många olyckor i backen kunde vi konstatera.

Vi alla känner oss riktigt nöjda och glada efter dagens skidutflykt. Och alldeles strax blir det en after ski i stugan, så mysigt.

Till sist, den här smörgåsen gjorde min gode vän i morse. Jag har fortfarande inte kommit över det.

Det blir inte något recept på den här…

Allvarligt, vem äter en avokadosmörgås med kaviar?

Ha det gott!

Slut som artist

Vi har åkt som besatta hela dagen i skidbacken, ingen rast ingen ro. Barnen har inte varit stilla många sekunder utan har velat åka i ett.

Vi vuxna har inte varit sena med att haka på, full fart även på oss.

Fjällluften samt att vi hållit igång hela dagen tog ut sin rätt på kvällen, alla var helt slut efter dagens kraftansträngningar. I morgon blir det nya friska tag.

So long!

Fjället

Efter en lång dag i bilen anlände vi äntligen till Åre, det är så härligt att vara här. Jag är glad ända in i själen. Åre är verkligen en helt underbara plats att befinna sig på.

Vi har mest lufsat runt i vår fina stuga och fixat och trixat med en massa saker. Från början fungerade inte vattnet så vi fick ägna oss att felsöka efter källan, som tur var fick vi igång det efter en stund. Vi stod sedan under kranen och halsade i oss massor av det kalla och jättegoda vattnet.

En del av barnen har lekt och andra har ägnat sig åt sina telefoner i vanlig ordning.

I morgon blir det en tidig dag på fjället. Ägg och bacon smörgåsarna är beredda att följa med oss i ryggsäcken likaså gulaschsoppan. Inget går upp mot en en god lunch i skidbacken, längtar redan.

Ha det fint.

Packåsnan moi

Jag har gnott som en gnu hela dagen, armarna känns extra långa efter allt kånkande och bärande av skidutrustning och mycket, mycket annat.

I morgon, early birdy, åker vi till Åre och roar oss en hel vecka i fjällen.

Bildresultat för åre bilder

De senaste tio års tid har vi tillbringat sportlovet i Åre med massor av skidåkning och en hel del after ski. Valet av ställe har till viss del berott att min man har släktingar som bor där.

Förra året när vi var där och åkte skidor gick min mans morfar bort, han blev 99 år gammal. I år blir det med stor saknad som han inte finns med oss längre. På bilden ovan har min man som liten gosse planterat gran tillsammans med sin morfar (mitt över Åre by.)

Klockan tre i natt vaknade jag av att jag fick lätt panik över hur allt bagaget ska få plats i bilen, holy Moses, vad med grejer som ska stuvas in. Jag låg klarvaken ända fram till gryningen och vred och vände på mig.

Fem i fem i morse tog jag beslutet: får inte bagaget plats får barnen turas om att motionera upp till fjällen, efter denna genomtänkta plan somnade jag om som en klubbad säl.

I morse tröstade min man ( packspecialisten) mig med orden: ingen fara allt får plats, ehh, vi får väl se, säger jag.

Grannens katt kom över och behövde lite uppmärksamhet. Yngsta dotterns telefon behövde det med.

Ha en riktigt skön fredag på er.

En dag i skidbacken

I morse åkte jag och min man till Flottsbro i Huddinge och åkte skidor. Såklart kom det en busslast fullt med skolungdomar och de var inte tysta många sekunder. Som tur var åkte de flesta av ungdomarna i barnbacken som låg en bit ifrån oss.

Alla backarna var otroligt isiga, blåsten var både hård och kall, men det gjorde inte så mycket för det var helt underbart att kasta sig utför i backarna.

Två timmar senare var vi rätt nöjda och åkte hem och bytte om.

Innan min man fortsatte till jobbet hann vi med en lunch. Det var väldigt länge sedan vi åt sushi, därför bestämde vi oss för det. Fortsättningsvis måste jag verkligen bättra mig på sushi- fronten och börja äta det lite oftare än jag gör, för jösses vad gott det är.

Restaurang

Efter att ha hunnit med ytterligare ett vantinköp kunde jag äntligen köra hem och få i mig en ordentlig kopp kaffe, vad vore livet utan det? Kaffe är som balsam för själen för mig, det krävs någon kopp per dag och sedan är jag på topp, svårare än så är det inte.

Och nu väntar stora tvätthögar på att jag ska ta itu med dem. Motvilligt får jag väl lov att masa mig upp ur den sköna soffan och sätta fart, vi har mycket att göra innan vi åker på lördag.

Ha det gott!

Min påhittige far

Vilken intressant mode-utveckling det har varit sedan jag var barn. När jag var liten på 70-talet var det bussaronger, polotröja och bruna manchesterbyxor som gällde.

När jag blev tonåren var det mode att ha supertajta jeans och en rullad locktångslugg.

På det galna och mycket uppfriskande 80-talets var det axelvaddar från hell och frisyrer som var stora som höghus, my god så man såg ut.

Någon månad innan skolavslutningen i nian köpte jag ett par nya jeans som jag skulle ha på mig till den dagen. Kvällen innan provade jag ut min outfit och insåg jag till min förfäran att jag inte fick på mig byxorna.

Min far kom in i rummet och tittade bekymrat på mig där jag låg på sovrumsgolvet och förtvivlat försökte få upp blixtlåset på byxorna. Efter att ha tänkt igenom situationen en kort stund fick han en snilleblixt.

Han fyllde resolut i vatten i badkaret och tvingade mig i, ber mig sedan dra upp gylfen. Till min lycka åkte den upp utan några som helst problem.

När jag steg upp ur vattnet slet han fram hårfönen och började därefter föna mig och mina vita puss och kram-byxor torra.

Gissa vem som hade ett stort smile på läppen den skolavslutningen!

Nu är det min tur att axla rollen och jag hoppas och tror att mina barn också kommer att berätta ett par roliga anekdoter om mig till sina barn så småningom, eller…så försöker man förtränga de mest pinsamma historierna, hehe.

Ha det gott!

Vantar och tantsnusk

Vilket fantastiskt fint vinterlandskap som vi fick avnjuta i dag, helt oväntat. Visserligen sa de på nyheterna att det skulle singla ner lite snö, men vem trodde på det igår med tanke på vårvädret, inte jag i alla fall. Vi får väl se hur länge det ligger kvar.

I går gjorde jag en stor raid i möss och -vantlådan och insåg att det var dåligt med vantar inför ski 2017. Ikväll blir det att släpa med sig barnen till ett köpcentrum och köpa mer av den varan. Butikskedjan kommer antagligen att göra vågen när vi köpt upp hela sortimentet och kan därefter pusta ut över att de blivit av med alla vantar för denna säsong.

När Harry Potter böckerna kom ut i handeln var det många vuxna som tyckte det var pinsamt att visa att man läste de böckerna på bussen eller tunnelbanan, de smarta rackarna tog ett annat bokomslag och dolde på så sätt den egentliga boken de hade, smart tyckte de nog själva.

Häromdagen råkade jag se något liknande, en äldre kvinna satt på en servering med ett rött bokomslag utan text framför näsan. När jag rundat bordet och ställt mig en bit bakom henne kunde jag utan ansträngning läsa vad som stod i boken, röd om kinderna var jag tvungen att titta bort, det var tantsnusk i den mest ädlaste form, haha.

Ok, lite oväntat var det faktiskt.

När jag ändå håller på att pratar böcker så är detta ett bra boktips för yngre barn: Pernilla Stalfelt skriver jättebra , roliga och förklarande böcker. Hon är absolut en favorit och vi har roat alla barnen med hennes böcker.

So long!

Små ytliga ting

Då så, nu är även denna helg över för denna gång. Det känns som om helgerna bara rasslar iväg och plötsligt är det måndag igen.

Den här veckan står lite allt möjligt på agendan, jag har några tråkiga möten att avverka, men har även lite roliga saker på gång.

I helgen gjorde jag några inköp och köpte upp mig på några småvaser, de är hur söta som helst och gjorde inte något större avtryck i plånboken, vilket känns trevligt.

Mitt andra inköp var en vattenkokare som jag tittat på ett tag och bestämde mig för att slå till på. Jag älskar färgen och formen, den passar alldeles ypperligt i köket. Den är verkligen i mina ögon en pryl att vila blicken på, tyvärr kan man inte säga detsamma om mikron som står bredvid, nix mina mungiporna hissas inte upp av den åsynen.

Stora dottern log däremot brett i morse när hon insåg att det endast är en vecka kvar till sportlovet. Hon och de övriga barnen har nästan längtat ihjäl sig efter det.

Själv tycker jag inte att det var så länge sedan det var jullov, men det vågar man väl knappt säga högt.

Nedräkningen kan börja…och tills dess ska hyn vara på topp.

Jag har försökt att le med en ansiktsmask, det misslyckades rejält, det bara går inte.

Stora dottern höll med.

Ha en trevlig måndagskväll!

Barndomskompis häng

I går hade vi goda vänner över på middag. Som vanligt stoppade vi i oss alldeles för mycket mat, det är inte klokt hur mycket mat som får plats i magen.

En klar favorit är charkuterier, det är så gott!

Finn ett fel i bilden, my god!

Här sitter vi och äter oxfilé med hemmagjorda friterade pommes frites med bearnaisesås till. Och vad tar yngsta dottern fram, jo, en stor ketchup och ställer mitt på bordet.

Nåväl, vi andra tuggar sammanbitet i oss oxfilén utan ketchup.

Vinet jag nämnde i går blev en riktig succé, alla var rörande överens om att det var jättegott.

Barbera d’Alba, Luigi Voghera

Denna goda italienare finns att köpa på systembolaget och kostar 110 Kr.

Fruktig doft med inslag av fat, mörka körsbär, skogshallon, färska örter, blåbär, kryddor och viol.

Serveras till: fläsk, lamm och nöt.

Jag och min barndomsvän har känt varandra i över 40 år, närmare bestämt 43 år, amen hur lång tid är inte det?

Min man, den fantastiska fotografen, ( ni kan se honom i rutan när han smäller av den perfekta bilden på oss.)

Innan jag hittade denna bild var jag tvungen att radera ett par, antingen log jag alldeles fööör mycket eller så blundade min barndomskompis.

Vi är tydligen inte så fotogeniska ihop, hehe.

När jag tog en lov ut på altanen fick jag nästan skrämselhicka när jag såg alla pantflaskorna ligga och drälla. De måste genast bort…Det kommer att få blir barnens första handtag i dag, de får bege sig till pantåtervinningen bums.

Själv är det på tiden att jag kommer ut och gör lite nytta, jag har en lång lista på saker som måste hinnas med.

Ha en fin dag på er!