Det här fantastiska vita snötäcket som vi numera har fått,  gör så att man visslar ”sov du lilla videung” om och om igen.

Vi har haft pulkarace och -rulla i snö-dag. Det var skönt att det inte var för kallt heller. Det är tur att jag fortfarande har barn som gillar att vara ute och leka i snön.

Annat är det med de äldre barnen, de går bara ut om de måste.

Ha en riktigt skön lördagskväll på er!

Det är klart att vi hänger på den senaste trenden, Bounce. Sagt som gjort mötte vi upp våra vänner som bjöd oss på ett familjepaket, vilket betyder att även jag blev inkluderad.

Innan vi satte igång fick jag order från barnen att hålla låg profil. Skämtar de? Hur svårt kan det vara? Väl inne bland studsmattorna fanns det mängder av små gymnaster överallt samt en och annan ”mammagymnast” från en svunnen tid som också tog ut svängarna rejält.

Efter att ha spänt upp livmodern med en ordentlig bit silvertejp kunde inget stoppa mig. Jag hoppade runt bland studsmattorna likt en gasell för att sedan slänga mig elegant i någon sorts stor svart sopsäck. Där gick det inte lika bra, landningen gick ok men sen… Jag  försökte först krypa runt på alla fyra för att ta mig  därifrån, men det gick inte bra. Tillslut var jag tvungen att åla mig ut på ena kanten för att överhuvud taget komma ut med livet i behåll.

Barngymnasterna stod suckande kvar och väntade på sin tur. Det var då jag bestämde mig för att ta det lite lugnare, till de stora barnens glädje.

Är det här den förtappade generationen? Alltså dessa mobiltelefoner som åker upp i tid och otid…

Barnens betyg då? Poängen blev tyvärr inte särskilt höga. Fortsättningsvis kommer vi inte att synas på Bounce i Kungens kurva utan detta var högst troligt en engångsföreteelse om jag förstod de stora barnen rätt. Själv har jag ett brännsår efter min landning på sopsäcks-historien och sitter här och slickar mina sår. Om jag råkar hamna där igen kommer jag definitivt att hålla en mycket låg profil och det är ett löfte.

Wow, vilket snöväder vi har. Vaknade upp vid fem i morse av att plogbilen dånade förbi på vår gata. När de äntligen var klara satte grannen i gång med sin snöröjare. Mamma mia vad vissa är alerta på morgonkvisten.

En titt på huset och jag sken som en sol, tja, huset passar ganska bra även i vitt kan jag konstatera.

Yngsta dottern är laddad för pulkabacken. Tyvärr är hon inte lika upphetsad över täckbyxorna. Det värsta är att den yngsta har en allierad i den äldsta dottern som håller med om att det inte behövs täckisar. Hon menar på att det värsta som kan hända den yngsta förmågan är att hon blir våt och kall. -”Ehhh, ja, just därför borde hon ha på sig dem”, säger jag och spänner blicken i dem båda.

Ibland kan jag bara häpna över vilka duster jag har med barnen, de kan vara på så låg nivå till betydligt allvarligare slag och däremellan tillkommer en del vardagstjafs. Jag är ändå väldigt lyckligt lottad, barnen är för det mesta mycket resonabla och har ett bra och förnuftigt tänk. Detta är jag  oerhört glad och stolt över.

Yngsta dottern kommer heller inte att vinna denna seger, hon kommer att sitta där i sin pulkan med sina täckisarna på. Även jag kommer att stå där i backen och le och vinka och frysa… utan täckbyxor, sanna mina ord, hehe.

Ha en riktigt härlig dag!

Jag har suttit här på min kammare och funderat över året som gått. Jag personligen tycker att 2016 var ett riktigt bra år. Jag har förstått att många andra tycker att det varit ett riktigt skitår.

Förra året bjöd inte direkt på några megaöverraskningar utom allt kaos runt i världen samt alla dessa kändisar som trillade av pinn. Men som tur är överlevde Betty White, inte ens 2016 kunde ta henne av daga.

Så här i efterhand kan jag nog säga att det bästa med förra året nog ändå var att jag började blogga, det har verkligen varit en spännande och intressant resa. När jag tog beslutet i somras kändes det helt rätt och jag har inte ångrat mig en dag. Jag har dessutom fått ett fantastiskt stöd från min familj och mina vänner vilket betyder allt.

Jag ser fram mot ytterligare ett nytt bloggår, förhoppningsvis med nya insikter och nya tänkvärda saker att reflekterande över, på gott och ont såklart.

Tack alla ni som följt mig under detta halvår, det värmer att ni kikat in på  La Matrona för att se hur det går för mig och min familj.

Jag är laddad upp till tänderna inför det nya året, hoppas ni också är det.

Väl mött igen.

Vilken fin dag vi haft. Kallt med en smula snö på det. En kombo som tilltalar mig, very much.

Äldsta och -mellandottern har varit och klippt sig, den ena mer än den andra. Visserligen ser man knappt att äldsta dottern klippt sig men man ser desto mer att den andra har det.

Ni ser ju hur nöjd hon ser ut…

Yngsta dottern tvingade iväg mig till centrum för att köpa potatismjöl och blå karamellfärg. Under eftermiddagen har hon tillverkat eget snor, ehhh, förlåt slime. Hon hotade nyss med att hon ska masstillverka mer av eländet.

Hon är verkligen kreativ när andan faller på.

Nyss var jag inne i köket och höll nästan på att krokna, mitt ordningssinne fick sig återigen en törn. Jag måste försöka bli bättre på att stå ut med allt stök, hm, där har vi kanske ett nytt nyårslöfte.

Jaja, mera stök har det varit i dag, mellandottern bestämde sig för att göra egen sushi. Jag älskar att hon också är kreativa men helst av allt önskar jag att hon vore det någon annanstans exempelvis på hemkunskapen. Men det händer ju aldrig, nej då, hon måste vara här hemma och dra fram precis allt ur alla köksskåp från ställen som gud glömt.

Hur är det nu igen, är det nästa måndag de börjar skolorna igen? Oj då, en hel vecka kvar med hemmapysslande barn, så kul.

Säga vad man vill men sushin blev otroligt god trots stöket i köket. Ibland får man helt enkelt ha överseende och bita ihop riktigt ordentligt. Öm i käken? Well, en smula…

Ha en skön kväll på er.

Vilket dåligt samvete jag fick, yngsta dottern har tappat tänder i rasande fart den senaste tiden. Tandfen har inte hunnit med att dela ut några pengar om vi säger så.

I morse insåg jag att jag tok-glömt att ge henne  en guld-tia från förra gången hon tappade en tand. Eftersom hon nu tappat en till blev det dubbel utdelning i stället.

I morse när jag tog en långpromenad i det krispigt kalla vädret trodde jag för ett ögonblick att fingrarna hade lossnat från handen. Jag tappade all känsel och måste ha sett ganska komisk ut där jag gick och jobbade med blodcirkulationen i olika svajiga orytmiska gester. Det var tur för mig att jag inte stötte på så många hund- och promenadmänniskor, de hade nog trott att jag inte var helt vid mina sinnes fulla bruk.

Nåja, ingen fara skedd.

Äldsta och yngsta dottern bestämde sig också för att röra på sig, -”Jaaaa,” utropade jag glatt -”do it”.

Jag måste medge att de är i  bra form med tanke på vad de tryckt i sig de senaste dagarna: allt från prinsesstårta, chips, milkshake till mängder med oxfilé, mycket imponerande.

Jösses vad de dansade till Just dance. Själv satt jag i soffan och slappade och bara njöt medan jag bevittnade hur hurtiga de såg ut.

Kul att de dammade av det gamla Wii-spelet och släppte loss. Jag kanske till och med slår till på att köpa den nya versionen av Just dance, bara för att få fart på ungdomarna och den lille. Hm, tål att tänkas på.

Trevlig kväll!

Då så! Nu är julen, nyår och alla födelsedagar  avklarade för ett tag framöver, det känns riktigt bra. Veckan mellan jul och nyår är ganska intensiv.

Födelsedagsbarnet var mycket nöjt med sin dag, hennes kompisar kom på besök och de gjorde både sushi och friterad kladdkaka.

När det väl var dags för middag var hon så proppmätt att hon knappt fick i sig en tugga. Vi fick dessutom skjuta upp tårtätandet tills det nästan var dags att krypa till kojs.

Yngsta dottern hade pyjamasen på sig  hela dagen, det har faktiskt aldrig hänt förut, så hon tyckte att det var på tiden. Själv gjorde jag inte många knop men det hör ju också till på nyårsdagen att bara slappa, slöa och titta på film.

I dag blir det till att vakna upp ur dvalan och ta sig i kragen och sätta igång och göra något vettigt. Jag ska nog börja med att pyssla om mina orkidéer, de har verkligen blivit eftersatta. Jag tyckte mig höra att de flämtade efter vatten, jag kan ha hört fel, men nä…

Ha en fin dag på er!

Tidigt i morse var vi uppe och gjorde fruktsallad till mellandottern, denna humoristiska och fantastiska unge blir 15-år i dag. Hurra, hurra, hurra på din dag. Jag älskar dig!

Redan vid tolv-slaget i natt kastade vi oss över denna pärla och överöste henne med extra kramar.

Vilken trevlig nyårsafton vi hade. Som vanligt åt vi god mat och passade samtidigt på att njuta av god årgångs-champagne. Vi bjöd på gratinerade ostron som tilltugg.

Till förrätt åt vi hummer, dagen till ära hade jag dekorerat klorna med bladguld. Det blev en fin detalj som blev riktigt snyggt.

När vi var mätta och belåtna bestämde vi oss för att det var dags att leka charader. Jag lovar det var länge sedan jag skrattade så gott.

Såklart åkte mobiltelefonen upp för att titta på de senaste uppdateringarna.

Varvat med mer lek.

Vissa hade lite roligare än vi andra…

Vid tolvslaget gick vi ut och blev glatt överraskade att det inte spöregnade som det hade gjort stunden innan.

I dag fortsätter födelsedagsfirandet. Och jag kanske slänger ett getöga på Ivanhoe, den är ju ändå lite mysig att titta på.

Ha det gott och god fortsättning på det nya året.