Den man tror man känt ett tag…

Falskt alarm, tack och lov, det blev ingen vinterkräksjuka. Sonen tillfrisknade mirakulöst efter ett par timmars vila. Handspriten är tillbaka i ett mörkt hörn i  badrumsskåpets igen, så skönt.

I julklapp fick jag ett gäng med ansiktskrämer av min man. Jag blev jätteglad tills jag upptäckte att alla krämerna var för stressad hud. ”Ehhh, hur tänkte du där?” undrade jag. Min man svarade att han grep tag i första bästa förpackning i en skönhetsaffär.  Redan där stelnade jag till. Människan hade alltså ”greppat” tag i en box på vinst och förlust och kilat iväg med den under armen? ” Alltså inte ens bemödat sig att se efter vad det var, än mindre att se efter om det var en kräm som passade mig.

Jamen sa jag, du vet ju att jag har en känslig och torr hud, vi har ju varit i hop i 25 år så du borde ju veta om det vid det här laget. Dessutom är jag ju lugnet själv, inte stressad för fem öre. Nå? Han harklade sig för en stund och svarade: -” jo men, märket på krämerna är ju både dyrt och fint.”

Suck, vidare…

Härom dagen bjöd jag på en jättegod rödbetsgratäng som jag tänkte tipsa er om, överraskande god måste jag säga.

Rödbetsgratäng med getost

6 potatisar

1 gul lök

150 g getost

2 dl grädde

1 1/2 dl mjölk

0,5 dl färsk rosmarin

Salt och peppar

Gör så här:

Koka rödbetorna 25 min. Skala dem och gör skivor av dem. Skala potatis och lök i tunna skivor. Varva potatis, rödbetor, lök och smulad getost samt den färska rosmarinen i en ugnsfast form( strö samtidigt över salt och peppar mellan lagren). Blanda grädde och mjölk och häll över. 200 g i ugnen, 45-50 min.

Kan serveras till en bit kött eller varför inte en vegetarisk sådan.

DSC_0121-2

P.S. Min icke stressade hy är numera mer än lugnet själv, om ni nu undrade över den saken. D.S.

Ha det gott!

Profilbild för Okänd

Författare: lamatrona

Hej! Välkommen hit. Jag är en gift fyrabarnsmamma, med vuxna barn. Jag har noll droppar italienskt blod i mig, vad jag vet. Däremot har resten av familjen en del av den varan eftersom min man är halvitalienare. Därför tyckte jag att mitt bloggnamn passar bra: La matrona = husfrun = jag. I min blogg skriver jag mest om mitt familjeliv och min vardag. Inspirationen hittar jag oftast hos mina barn. De kan verkligen bjuda på sig själva. Det jag är mest glad över är att barnen tycker det är toppen med en mamma som bloggar på ålderns höst. Håll till godo.

Lämna en kommentar