Precis innan yngsta dottern skulle iväg till skolan kom hon på att hon inte hade några skor till gymnastiken. Jag tog kvickt fram både papper och penna och började rita av hennes fot, tills jag plötsligt kom på att det inte alls var särskilt länge sedan vi köpte ett par nya. -”Mina fötter har växt,” fräste hon och sprang i väg till skolan.
När jag kom till sportaffären slet jag fram den urklippta foten för att kunna bedöma storleken.
Jag började vid skohyllorna 34-36 och hittade ett par snygga 36:or som jag gissade skulle vara en aning för stora. Nu var det något som inte riktigt gick ihop, hur jag än mätte och mätte igen med dotterns pappersfot stämde det inte överens med gymnastikskorna, helt obegripligt.
Till slut slog verkligheten till, ungen har blivit ett”L”. Min 11-åring har nästan fått lika stora fötter som jag, men är betydligt kortare i växten.
Ja, ja, här går det verkligen undan.
