Helgerna går alldeles för snabbt enligt mitt tycke, plötsligt är det måndag och vad har man hunnit med, förutom att ha varit på återvinningscentralen då? Vill man ens komma ihåg att man varit där, ehh?
Barnen blev lite desperata när de insåg att vi fortfarande inte köpt någon gran. Vi kanske slår till på en i kväll. Jag kan bara hoppas på att det inte bara finns fula granar kvar, en rysare om så är fallet.
Yngsta dottern är julledig så jag tänkte att vi skulle passa på att ha en mysdag, bara hon och jag. Vi har inget inplanerat utan hon ska själv få bestämma något skoj.
Känner jag henne rätt skulle hon kunna föreslå sofflocket med en stor godispåse till, hm, jag kanske ändå måste styra upp utsvävningarna en smula.
Eller så överraskar hon mig ordentligt med orden: ”-Mamma, vad sägs om en trevlig skogspromenad, jag längtar nämligen efter en.” Haha, då skulle jag troligtvis hastigt droppa ner på golvet av pur förvåning och hämta mig två timmar senare.
Fortsättning följer på den…
En till trädkramare har jag närt vid min barm. Det finns hopp med andra ord.
Nu lite kärlek.
Ta hand om er där ute.
So long så länge!
lamatrona.net 