Han är rolig min man, i går när han kom hem från jobbet hörde jag honom muttrandes i hallen. Jag förstod precis vad det handlade om, han hade fått syn på mitt nyförvärv i vardagsrummet.
Vi är lite olika, jag och min man, han gillar stilrena och moderna prylar eller retro saker. Han går igång på en Bruno Mattsson-möbel eller två, ni vet de där obegripligt obekväma fåtöljerna.
De sakerna han gillar brukar oftast få plånboken att svimma, men det gör inte alltid mina små fynd.
Jag tycker ändå att vi har en rätt bra balans. Jag hittar något jag vill ha, jag köper det och tar med det hem. Han är inte lika intresserad av att köpa saker utan har mest åsikter om dem, toppen, tycker jag. Oftast märker han inte ens av mina inköp, förutom i går då. Hans första frågan blev: ”men vad har du köpt? Fråga 2: Vad ska du ha den till? Fråga 3: Var ska du ha den? Jag hörde riktigt hur skeptisk han lät.
Jag lät mig inte beröras av hans nedlåtande ton utan meddelade istället att jag kommer att ställa den till höger om dörrkarmen mot hallen.
Där kommer jag att stå och spänna blicken i alla som kommer in och ut genom ytterdörren och för att se extra myndig ut kommer jag att ha på mig mina nya läsglasögon som kommer att sitta långt ner på näsroten och därefter kommer jag att bocka av en efter en som kommer in/ut genom dörren.
Jag kommer också att fråga vederbörande i vilket syfte/ärende de har här att göra, o.s.v. Håller inte min man måttet kommer han inte in, bara ut. Han får överhuvud taget vara glad om jag släpper in honom… Detta kanske blir hans nya reminders om att han ska köpa blommor till mig då och då, fiffigt va?
Vad säger ni? Är inte det här det perfekt användningsområde för vår nya möbel? Jag känner mig kolossalt nöjd.
När vi var på Tom Tits i helgen köpte jag denna termometer som jag satte upp på ytterdörren. Nu kan alla läsa av hur kallt eller varmt det är ute. Detta sker förstås när de blir utslussade av mig via min pulpet.
Ha det gott!
lamatrona.net 