Månad: november 2016

Jag älskar dessa härliga bruncher som vi i bland gör på helgerna. Min favorit är ägg benedict, antingen den med lax eller som i det här fallet med bacon.

Som ni kan se är det många i familjen som är sålda just på den rätten och jag har full förståelse för det.

I kväll har min man läxläsning med barnen samt barnens kusin. Själv har jag en light läxläsning med yngsta dottern. Hon och jag ska träna engelska glosor.

Efter det har jag tänkt titta på någon bra film och mysa lite i soffan.

På återseende!

I går kväll var vi bortbjudna på middag hos våra goda vänner som inte bor så långt i från oss. Eftersom de bor hyggligt nära var det  skönt att kunna promenera både dit och hem.

Tyvärr  tog det inte många minuter att inse att jag hade de halaste skorna på mig . Det enda aber med det var att jag gick som en snigel medan de övriga marscherade på. Nåja, ingen fara skedd för jag kom välbehållen hem, alla benen på plats så vitt jag kunde se.

Kvällen i sig gick i rekordfart, det kändes som vi nyss kom dit för att sedan stå i deras hall och säger hej då.

Vi hade en del  catching up att ta igen.

Kvällen kunde inte sluta bättre. Värdinnan bjöd på en bit citronkaka som var to die for. Hade det inte varit för att vi var bortbjudna hade jag nog slickat upp det sista på tallriken.

Vilken grym bakande värdinna hon är min kära vän.

Under eftermiddagen var jag var ner till torget i centrum och köpte med mig hem en Amaryllis med tre blomskott på, den ser riktigt fin ut.

Barnen påpekade att det snart är den första advent, faktiskt redan nästa söndag. Jag gapade som en guldfisk en hel minut, milda makaroner vad tiden springer iväg. Hejda den!

Jag passade på att tända några ljus i köket och gjorde mig en stor kopp kaffe och satt och njöt av lugnet.

Plötsligt hörs värdens smäll,  jag flög upp ur köksstolen och undrade förskräckt vad som hänt. Med hjärtat i halsgropen sprang jag ut till vardagsrummet. Min man kommer emot mig, han spelar samtidigt in mig  på video när jag skräckslaget kommer springandes. Fnissandes visar han upp videosnutten på mig när jag förstått vad som hänt.(jättekul) Tydligen råkade han komma åt tältsängen som stod vid soffan, den landade med ett jättebrak på trägolvet.

Herregud, vilket oväsen.

Just nu sitter jag inte och njuter av stämningen i köket, min puls är fortfarande uppe i högvarv. Så där ja, nu är man tillbaka i det riktiga livet igen.

Det kommer även att bli  hämnd på min man, lita på det…

I dag fick jag totalt hjärnsläpp. Jag och mellandottern åkte iväg för ett läkarbesök i stan. När vi väl satt på pendeltåget insåg jag till min förfäran att vi skulle ha varit hos läkaren för 10 minuter sedan. Den paniken. Den arga dottern. Den skamsna mamman. Det hålet i plånboken som det här kommer att ge.

Till råga på allt så spöregnar det.

Nu har vi äntligen lagt detta bakom oss och kommer i stället att fokusera på den kommande Nacho-kvällen. Det kommer att bli ”all in”med extra allt.

Vem kan motstå det?

Det bästa av allt är att vi har finbesök av våra goda vänners barn som ska sova över. Mysigt att få rå om dem igen.

Jag och äldsta dottern brukar åka iväg och shoppa tillsammans. Jag älskar shoppa med dem alla, men allra roligaste är det att shoppa med äldsta dottern. För hon är den enda som verkligen uppskattar mina klädråd.

Om jag ens försöker visa mellandottern något snyggt ratar hon allt på stubben, det spelar ingen roll vad det än må vara. Allt som jag trollar fram är fult, enligt henne.

Tänk så olika de är…Gällande klädråd.

Annars är de otroligt bra kompisar dessa två. Jag skulle nog vilja påstå att barnen är väldigt tajta med varandra, även om det skiljer 6 år mellan tvillingarna och den yngsta.  De umgås mycket och gör roliga saker ihop, vilket jag är mycket stolt och glad över.

Visst, ibland håller de på att riva ut ögonen på varandra, men det brukar snabbt lägga sig. De orkar inte vara arga eller sura på varandra särskilt länge, för det tar alldeles för mycket tid och kraft.

Barnen gillar att  ha kul, drama och tjafs är inget för dem

All kärlek till mina underbara barn.

Snart är det dags att dra på sig regnjackan och bege sig ut i regnet. Jag kan inte påstå att jag är särskilt sugen. Tyvärr kan inte storhandlingen uppskjutas, det är bara att bita i det sura äpplet och hoppa in i bilen och susa iväg.

Jag har fått order om att det ska vara god mat i kväll och att jag absolut inte får glömma bort att köpa deras favorit snacks. Självklart glömmer jag inte bort sådana viktiga saker, jag tar det på största allvar. För vad vore en fredag eller lördag utan snacks? Jag bara undrar…

Ha en riktigt fabulous fredag på er!

Mitt pedantiska sinne är i gungning. Alla barns rum ser helt enkelt bedrövliga ut. Se bara här: Godispapper i sonens rum.

Godisvägg i yngsta dotterns rum. Kan man urskilja något sorts mönster här?

För att återkomma till mitt pedanteri.

Min högsta önskan är att mina slarvpellar till barn kunde bära upp sin tvätt till tvättkorgen på övervåningen och att de fortsättningsvis inte frågar mig om jag har tvättat den eller den tröjan. All tvätt ligger nämligen fortfarande kvar i högar på golvet.

Nu har det gått så långt att vi har fått tillbaka bananflugorna som är fetare än någonsin. En av dem var så stor och fet att jag tvingades sparka ihjäl den, det säger en hel del om deras välmående, eller hur?

Annars har jag faktiskt haft en riktigt intressant dag. Min man lyckades inte byta däck på stora bilen i söndags. Vi tror att däckverkstaden som vi bytte däcken hos i våras har skruvat sönder bultarna.

I dag blev det därför ett besök på bilverkstaden för att byta däck.

Kliande eksem är ett milt uttryck för mina besvär när jag befinner mig antingen på en bilbesiktning eller i en serviceverkstad.

Jag är rädd för att göra fel:  som att råka köra  upp på en av ramperna helt snett och behöva backa ut igen och göra om allt från början. Eller att ta kurvan för snävt och skrapa emot något när jag ska in med själva bilen i bilhallen. Mycket kan gå fel och det är jag så medveten om. Och jag hatar det så mycket…

Den här gången gick det bra. Jag lämnade bara över bilen till min man, han fick sköta allt.

I dag är jag lyckligt lottad men snart står jag där i besiktningshallen med svettiga fingrar, om inte allt för länge. Ojojoj, vad jag längtar, not.

Jag vill slå ett slag för denna begåvade tjej från Finland. Jag är minst sagt mycket imponerad av hennes språkkonst.

Mellandottern berättade att hon och några kompisar gick ner till centrum för att tigga varor till en basar som de kommer att ha framöver.

De gick in i zoo-affären och undrade om de hade något att skänka. Killen i kassan blev lite perplex men fann sig ganska snabbt  och undrade om det gick  bra med en guldfisk.

Rundturen i sig hade gått rätt skapligt, konstaterade mellandottern när hon kom hem.

Jag kunde inget annat än hålla med när hon viftade med den stora godisburken inbäddad i en stor celofanpåse mitt under näsan på mig, inte dåligt alls.

De tre största barnen nämnde i förbifarten att de nationella proven snart rasslar igång.

Det bästa med det hela är att de inte kan plugga till provet. Men samtidigt  är de en smula nervösa för att det ska vara allt för svårt.

Jag måste erkänna att det känns skönt att den tiden är förbi för länge sedan, så härligt.

Här är ett rätt suddigt foto av mig för ett tag sedan. När även jag oroade mig för alla dessa prov.