Månad: november 2016

När mellandottern skulle gå till skolan i morse ropade hon på mig:  -”Mamma, titta ut genom fönstret, se så fint det är.”

Hon hade helt rätt, så otroligt vackert. Vilken underbar start på dagen att få bevittna detta skådespeleri på himlen.

Nu över till lite gnäll: Jag undrar om jag verkligen ska fortsätta prenumerera på min glossybox. Mina hyenor till barn gör det snart omöjligt för det. Inte nog med att tjejerna bråkar om sakerna i boxen, nu bråkar de till och med om själva asken.

Hade jag inte nyss färgat håret mörkt hade jag blivit gråhårig  på en sekund, fräs…

Om en stund ska jag iväg till frisören och få lite ordning på frisyren eller rättare sagt avsaknaden av den. Jag brukar klippa mig hos en jättebra tjej som tyvärr har varit föräldraledig till och från alldeles för länge.

Under de perioderna har jag varit tvungen att gästspela hos nya frisörer och det har väl varit ok, men jag gillar min Linda, hon är bäst.

Om ni tror att jag kommer att göra en drastiska frisyrförändringar, tror ni fel. Ingen kommer ens att lägga märke till att jag klippt mig, jag är en försiktig hår-viol.

Ha en riktigt skön fredag på er!

Själv ska jag be Linda massera min hårbotten extra mycket och extra länge. Åhh, vad jag ska njuta.

Vilket härligt väder vi har haft i dag, solen har verkligen värmt ordentligt. Hur glad blir man inte av det?

Jag och ”syster” tog en långpromenad längst med vattnet och avslutade det hela med att äta lunch på ett värdshus i närheten av där vi parkerade bilen.

Jag åt värdens godaste räksallad, jag överdriver inte, my god, så gott. I salladen fanns det även en bit lax med tillhörande sås som smakade helt ljuvligt, den var något rökig i smaken med ändå mild och krämig. Oftast brukar de servera en vanlig hovmästarsås till lax, men icke i detta fall.

Jag blev positivt överraskad, så dit kommer jag att återkomma fler gånger. Det är ett löfte.

Min fina ”syster”.

Jamen, ni ser ju hur gott det ser ut, mmm. De handskalade räkorna är en verklig favorit.

Nu är det dags att varva ner och ta det lugnt. Kanske ska jag brassa på ångbastun och bara och sitta och njuta med eller utan ansiktsmask, det är jag värd.

Morgonstund har guld i mun  som det så fint heter…Kan nog inte påstå att min morgon blev riktigt så. Grannens katt överraskade oss med att snabbt  slinka in genom ytterdörren när min man gick hemifrån.

Jag och yngsta dottern hann inte mer än att påbörja gosandet med 15-åringen, förrän katten börjar stor-kräkas, inte bara en gång utan tre. Samtidigt började hon jama så hjärtskärande att jag trodde att katten skulle dö. Jag kastade mig över telefonen ringde grannen för att berätta om vad som stod på.

Jag såg nämligen framför mig de braskande tidningsrubrikerna: ”Granne hade ihjäl katt. Ingen i grannfamiljen ingrep efter att katten spytt ner sig och var till synes döende, de lät henne dö på vardagsrumsgolvet bland spyorna”.

Tack och lov var inte grannen ett dugg orolig och trodde i stället katten kanske fått i sig en(dålig) mus.

ok!

När jag kom hem ifrån min utflykt söder om söder så dök grannens katt återigen upp och ville in. Oroligt har jag följt hennes förehavanden i huset eftersom jag inte är helt säker på hur hon mår.

Hon å andra sidan satte genast av till kylskåpet och tittade uppfordrande på mig som att det var dags att ge henne en godbit, vilket jag gjorde.

När hon var klar, kräktes hon lite till och hoppade sedan smidigt över kräkbollen hon lämnade på altanen tidigare på dagen och gick därefter hem.

Jag har suttit på min kammare och funderat en hel del på olika  julklappsförslag  och kom plötsligt på ett till yngsta dottern.

Ni som var med på 70-talet kanske minns att det fanns olika tryck på T-tröjorna, som: ”Spola kröken”, ”Kyrkans ungdomskör”,  ”Öl byggde denna vackra kropp” och ”Ät mer gröt!”.

Det var då ett liljeholmens tändes.

Varför inte trycka en T-shirt till yngsta dottern där det står: ”Ärtsoppa byggde denna vackra kropp”.

Jag gissar att hon skulle bli stormglad över en sådan fantastisk genomtänkt julklapp.

 

Jag känner mig så full av julklapps-idéer . Förslagen duggar tätt, det ser ut att  bli ett kanonår gällande alla julklappsorgier.

Fantasin har dessutom tagit sig till nya höjder, eller inte. Det här förslaget ligger i alla fall på topp ett, ett tag till.

Här sitter jag och funderar på om jag ska ta ner adventspyntet och damma av det eller om jag ska vänta till lite senare i veckan. Det som verkligen tar emot är att jag måste in i kattvindarna och leta rätt på allt. Det känns inte jättelockande.

Jag är även lite orolig för min ehhh, astma. Jag kan bli jättedålig av att krypa omkring där på alla fyra i de mörka, kalla och dammiga utrymmena. Jodå, det har jag hört att man kan bli…väldigt sjuk.

Dessutom är kattvindarna fyllda till bredden med allt från gamla gunghästar till saker som barnen kanske vill ärva senare i livet, eller inte.

Jag kom och tänka på denna jättefula lampan som står längst in i ett av hörnen på kattvinden, den har nog stått där ända sedan vi ärvde den en gång i tiden. Använder vi den? Nä. Kommer barnen att vilja ärva den? Högst osannolikt.

Plötsligt lät det inte särskilt lockande att gå upp och hämta adventssakerna. Nä jag tror bestämt jag skjuter upp det hela, det får bli en annan dag.

Desto mer lockande framstår bilden av att  sitta framför morgon-brasan och filosofera, det låter däremot inte lika dammigt.

Nu ska jag se till min sjuka son som ligger nerbäddad i sängen, honom kommer jag garanterat pyssla om i dag. Stackaren kräktes precis innan han gick till sängs i går.

I morse när jag tittade till honom verkade han redan vara på bättringsvägen, så det finns hopp om livet.

Förhoppningsvis blev han sjuk av något han ätit och att det inte är vinterkräksjukan. Jag håller tummarna.

So long, så länge.

Det här är det tredje året som jag har letat efter ett par vinterfodrade stövlar. I dag fann jag dem.

Under åren har jag avfärdat många eftersom de inte har hållit måttet.  Antingen har stövlarna inte haft tillräckligt högt skaft eller så har de inte varit fodrade.

Jag har ”prinsessan på ärten”-fötter, på riktigt, därför kan jag inte sätta på mig vad som helst, utan det måste vara ett par riktigt über-sköna skor, annars får jag skavsår precis överallt.

I vår familj har även yngsta dottern ärvt den egenskapen, de andra har riktiga Hobbit-fötter, alltså inga känsliga fossingar alls. Vilket jag hellre hade föredragit.

Nåväl, Jag är så glad över dessa praktstövlar att jag har gått omkring och nynnat små trudelutter konstant hela dagen. Jösses vad lycklig jag är.

Jag kommer att vinka med tårna till alla som  jag passerar när jag hoppar i mina nya stövlar och tar den första promenaden, jag längtar redan.

Men allra först ska jag smörja in hela härligheten så att jag kan ta mig fram bland alla vattenpölar framöver. Mina nyförvärv kommer att bli så blanka, fina och feta efter det.

Arivederci  från mig och min nya skovän.

Min man gör de godaste pizzorna som finns, vilket han gjorde i går. Jag och resten av familjen vräkte i oss pizza som om vi aldrig sett mat förut. Då hade vi ändå grundat med ägg benedict till lunch.

Ärligt, jag trodde jag skulle spräcka en tarm efter den måltiden.

Frukosten i morse blev väldigt återhållsam för min del, det fanns bara plats för en stor kopp kaffe. Vi får väl se om det blir någon utsvävning lite längre fram.

Yngsta dottern däremot blev mycket upprörd över att all frukost-ärtsoppa var slut. Jag bestämde på stående fot att göra en jättesats och frysa in.

Härmed lovar jag dyrt och heligt  att jag kommer att bättra mig på frukost- fronten från och med i dag.

Se hur glad min lilla ärtsoppe-lover blev. Hon riktigt strålar…