I dag slog det plötsligt till och jag blev mer eller mindre blind på nära håll. Jag var tvungen att åka och köpa mig ett par läsglasögon. Tills nu har jag varit lyckligt lottad med bra syn, jag är ändå 50+ så det var kanske dags att införskaffa mig någonting myndigt på näsan.
De som jag köpte i all hast blev däremot inte ett lyckat inköp, inte på långa vägar, men de uppfyller sitt behov.
Jag har faktiskt suttit framför datorn och fnissat för mig själv. Just nu känner jag mig lite som Leif GW Persson. Glasögonen har åkt upp och ner som en frisk fläkt på pannan och däremellan har jag ryckt av mig dem med yviga gester, mycket LGWP.
Käck? Nä, det är nog inte rätta ordet…
Jag har andra bekymmer också. Jag har fått skoskav av mina nya stövlar, dessa fotriktiga och sköna stövlar som de faktiskt var i början har nu börjat tära på mina prinsesstossingar. Bedrövat har jag satt på olika skoskavsplåster vilket också har hjälpt en del.
Efter att ha funderat ett tag frågade jag mellandottern, som har något större fötter än jag, om hon möjligtvis kunde gå in mina stövlar en aning. Jodå, det kunde hon. När skolan var slut kom hon instörtande i hallen och slet av sig dem och visade upp sina sönderskavda hälar.
Suck, inte ens hennes fötter klarade av dem och då har hon ändå riktiga Hobbitfötter.
Det är tur att jag har ytterligare en dotter med ungefär samma skostorlek. Jag ska försöka förmå även henne att gå ut och promenera runt med mina stövlar.
Här är ytterligare en anledning till att ha flera barn att välja på…
lamatrona.net 