För en månad sedan letade jag runt i vår byrålåda i hallen efter mössor och vantar och såg då ett kuvert med mitt namn på i all röra. Jag öppnade det och där låg ett gratulationskort med ett presentkort i. Jag stod och gapade en lång stund innan jag fiskade upp hakan av pur förvåning.
Där har alltså ett presentkort legat i ett halvår och väntat på mig, utan att jag känt till det.
Genast bestämde jag mig för att ringa upp boven i dramat och till mannen jag funderade på att strypa. Han svarade glatt tills jag undrade om han möjligtvis hade glömt bort att ge mig ett presentkort från hans mamma.
-”Hoppsan” mumlade han.
I dag slog jag till och köpte den här godingen för presentkortet. Oj, vad nöjd jag är.
Han är numera förlåten eftersom jag är en snäll hustru och är dessutom mor till hans barn, annars vete katten hur det hade gått…
Nu ska jag och ”syster” ut i det fina vädret och promenixa.
Here we come ”ski 2017”.


