Morgonstund har guld i mun som det så fint heter…Kan nog inte påstå att min morgon blev riktigt så. Grannens katt överraskade oss med att snabbt slinka in genom ytterdörren när min man gick hemifrån.
Jag och yngsta dottern hann inte mer än att påbörja gosandet med 15-åringen, förrän katten börjar stor-kräkas, inte bara en gång utan tre. Samtidigt började hon jama så hjärtskärande att jag trodde att katten skulle dö. Jag kastade mig över telefonen ringde grannen för att berätta om vad som stod på.
Jag såg nämligen framför mig de braskande tidningsrubrikerna: ”Granne hade ihjäl katt. Ingen i grannfamiljen ingrep efter att katten spytt ner sig och var till synes döende, de lät henne dö på vardagsrumsgolvet bland spyorna”.
Tack och lov var inte grannen ett dugg orolig och trodde i stället katten kanske fått i sig en(dålig) mus.
ok!
När jag kom hem ifrån min utflykt söder om söder så dök grannens katt återigen upp och ville in. Oroligt har jag följt hennes förehavanden i huset eftersom jag inte är helt säker på hur hon mår.
Hon å andra sidan satte genast av till kylskåpet och tittade uppfordrande på mig som att det var dags att ge henne en godbit, vilket jag gjorde.
När hon var klar, kräktes hon lite till och hoppade sedan smidigt över kräkbollen hon lämnade på altanen tidigare på dagen och gick därefter hem.
lamatrona.net 