I går när jag och min ”syster” tog en långpromenad bestämde vi oss för att det dags att börja träna för: Ski 2017. Båda två insåg att det är dags att bli spänstiga på riktigt. Eftersom vi nu har varit så hurtiga kan vi inte fortsätta att ligga på divanen och käka praliner längre. Nä, nu är dags för riktig motion och ett och annat salladsblad emellan.
Vi bestämde oss för att ta en promenad även i morgon. Ni hör vad spänstiga vi kommer att bli.
Jag kan redan nu se framför mig hur jag kastar mig ner för skidbackarna, eller småglider lite försiktigt fram i terrängen, livrädd för alla snögubbar eller snöflingor som kommer åkandes som ett pärlband i backen med sina skidskolelärare. Eller alla dessa smågangster som absolut inte har något vett i huvudet utan bara kör (över alla).
Nej, jag är inte någon jättespurtare i backen, för mig räcker det med att jag är i form för att åtminstone se snygg ut i backen, då är hälften vunnet.
I mitt önsketänkande hade det varit jag i backen men så bra åker jag definitivt inte, tyvärr. Det här är äldsta dottern, hon är verkligen supergrym på att åka slalom.
Oj, vad jag börjar längta till fjällen. Kan det möjligen vara så att jag inte är ensam om det, eller?
lamatrona.net 