Det här är det tredje året som jag har letat efter ett par vinterfodrade stövlar. I dag fann jag dem.
Under åren har jag avfärdat många eftersom de inte har hållit måttet. Antingen har stövlarna inte haft tillräckligt högt skaft eller så har de inte varit fodrade.
Jag har ”prinsessan på ärten”-fötter, på riktigt, därför kan jag inte sätta på mig vad som helst, utan det måste vara ett par riktigt über-sköna skor, annars får jag skavsår precis överallt.
I vår familj har även yngsta dottern ärvt den egenskapen, de andra har riktiga Hobbit-fötter, alltså inga känsliga fossingar alls. Vilket jag hellre hade föredragit.
Nåväl, Jag är så glad över dessa praktstövlar att jag har gått omkring och nynnat små trudelutter konstant hela dagen. Jösses vad lycklig jag är.
Jag kommer att vinka med tårna till alla som jag passerar när jag hoppar i mina nya stövlar och tar den första promenaden, jag längtar redan.
Men allra först ska jag smörja in hela härligheten så att jag kan ta mig fram bland alla vattenpölar framöver. Mina nyförvärv kommer att bli så blanka, fina och feta efter det.
Arivederci från mig och min nya skovän.

