Syslöjdande

Förutom att yngsta dottern är en fantastisk nagelkonstnär så är hon också väldigt bra på att tillverka saker. Just nu är syslöjd hennes gebit.

Framöver ska vi ta ner symaskinen för då ska det  börja tillverkas julklappar. Själv längtar jag redan efter en handsydd näsduk som matchar  min vinterjacka.

Utan att ha brutit ett enda ben kom jag ordentligt hem efter en långpromenad i grannskapet, den lyckan. Det var roligt att se att så många tog sig en bensträckare för vi var flera ute och flanerade.

Det är en sak jag undrar över: Varför börjar alla plötsligt säga hej, hej vilt när man kommer in i skogen eller som i mitt fall i en skogsdunge?  Hur kommer det sig?

Jag tog  en liten avstickare från vägen och gick in på en mindre stig där det fanns några träd. Plötsligt blev folk som tokiga och började genast nicka eller säga hej. Jag trodde detta fenomen bara gällde hundägare, men så var tydligen inte fallet.  Som sagt, även huvudet fick sig en liten stretchövning efter denna promenad.

Jag är helt överväldigad av alla dessa positiva motionärer, det blir nog fler promenader framöver och då ska jag bara gå i skogspartierna, strålande gymnastik både för huvud och ben.